Genetiska samarbetsproblem

Dottern mötte mig i dörren med stressad blick. Innan jag hann fråga rann det ur henne att hon var djupt oroad över något som hennes pojkväns pappa sagt.
- Han tror att han och pappa ska samarbeta i helgen! Pappa kan ju inte samarbeta, kved dottern.

Att jag och maken blir oeniga när vi ska renovera är en sak. Men nu när dottern och hennes pojkvän, och så vi (deras respektive föräldrar), ska ge ungdomarnas nya lya en ansiktslyftning med tapeter och färg så tror jag nog vi ska kunna göra det under fredliga former. Därför var jag tvungen att protestera mot dotterns påstående.
- Så kan du väl inte säga??!! Han kan visst samarbeta, kontrade jag.
Sedan funderade jag lite innan jag tillade:
- I alla fall lika bra som du.

Sakta, som i slow-motion, såg jag fasan växa i dotterns ansikte innan hon skrek rätt ut:
- Men jag kan ju inte samarbeta!!!!

Vad säger man? Sådan far, sådan dotter...
Jag tror vi går en intressant helg till mötes.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback