Män och maskiner
Jag har verkligen inte gröna fingrar och jag hatar verkligen allt trädgårdsarbete. Därför ser det ut som det gör hemma hos oss. Nu har jag dock börjat befara att grannarna kan komma att anmäla mig för att sänka värdet på bostadsområdet. Så jag tog mod till mig och frågade maken:
- Ska jag inte ta och ringa någon som kan komma och gräva upp rabatten, vore det inte värt en slant?
Till min stora förvåning sken maken upp som en solig dag i Tunisien.
- Ja!!! Vilken bra idé!
För en mikrosekund blev jag varm av lycka. Lättnaden var enorm. Äntligen skulle jag få en rabatt med lite schyssta blommor och kanske en bättre rabattkant än de gamla murkna plankbitarna. Men den saliga känslan dog snabbt när maken fortsatte:
- Då får dom ta dit en grävmaskin och gräva upp allt. Vi gör om hela trädgården, nya plattor - rubbet, sprudlade maken.
Alltså... Vad är det med män och maskiner??? Fattar jag väl att maken tror att han ska få köra runt i en bulldozer av miniformat och vara kung i vår inte alls stora trädgård. Vad sjutton, jag ville ju bara ha hjälp med att gräva upp växterna i rabatten som har rötter ner till Kina...
Men det var likadant när vi skulle måla om huset. Medan alla grannar monterade upp byggställningar förklarade maken att det inte var något för oss. Vi skulle ha en skylift. Behöver jag säga att vi i dag är i princip de enda i kvarteret som ännu inte målat om...
Jaha. Och vad blev kontentan av det här då? Jo, att jag tillbringat en ansenlig mängd timmar i trädgården i dag och ändå tillhör vår trädgård fortfarande kvarterets B-lag. Eller kanske mer Korpens bottenlag om jag ska vara helt ärlig.
Nu sitter jag här med värkande rygg, händer svarta som synden och naglar som aldrig mer kommer bli rena. Jag borde nog ha gått med på att leja en bulldozer i alla fall...
- Ska jag inte ta och ringa någon som kan komma och gräva upp rabatten, vore det inte värt en slant?
Till min stora förvåning sken maken upp som en solig dag i Tunisien.
- Ja!!! Vilken bra idé!
För en mikrosekund blev jag varm av lycka. Lättnaden var enorm. Äntligen skulle jag få en rabatt med lite schyssta blommor och kanske en bättre rabattkant än de gamla murkna plankbitarna. Men den saliga känslan dog snabbt när maken fortsatte:
- Då får dom ta dit en grävmaskin och gräva upp allt. Vi gör om hela trädgården, nya plattor - rubbet, sprudlade maken.
Alltså... Vad är det med män och maskiner??? Fattar jag väl att maken tror att han ska få köra runt i en bulldozer av miniformat och vara kung i vår inte alls stora trädgård. Vad sjutton, jag ville ju bara ha hjälp med att gräva upp växterna i rabatten som har rötter ner till Kina...
Men det var likadant när vi skulle måla om huset. Medan alla grannar monterade upp byggställningar förklarade maken att det inte var något för oss. Vi skulle ha en skylift. Behöver jag säga att vi i dag är i princip de enda i kvarteret som ännu inte målat om...
Jaha. Och vad blev kontentan av det här då? Jo, att jag tillbringat en ansenlig mängd timmar i trädgården i dag och ändå tillhör vår trädgård fortfarande kvarterets B-lag. Eller kanske mer Korpens bottenlag om jag ska vara helt ärlig.
Nu sitter jag här med värkande rygg, händer svarta som synden och naglar som aldrig mer kommer bli rena. Jag borde nog ha gått med på att leja en bulldozer i alla fall...
Kommentarer
Trackback