Julkyssen är räddad!
Jag har ALLTID en mistel hängandes i dörröppningen till jul. ALLTID!
Men i år glömde jag köpa en.
Kastade mig i väg till blomsteraffären, bara för att få veta att de var slut.
Kastade mig i väg till nästa blomsterbutik, och pustade ut när floristen glatt svarade att "jovisst har vi mistlar".
Efter en stund kom hennes kollega tillbaka. Utan mistel. På något vis de själva inte förstod hade de tydligen också sålt slut på dem. Usch, vad besviken jag blev. Tills jag fick syn på något hon hade i handen.
Två ynka udda små små kvistar av mistel. Troligen det enda "mistel-skräp" hon hittat i jakten på den stora prydliga kvisten.
- De där då? Kan du knyta ihop dem så jag kan hänga upp den? Jag MÅSTE ha en mistel till jul, vädjade jag.
Och självklart fixade hon det. Men hon vägrade ta betalt. Vilken underbar gullig blomsterhandlare!!! Dit ska jag tillbaka.
Så nu är julkyssen räddad! I och för sig blev det den i särklass minsta mistel som någonsin prytt min dörröppning. Men det spelar ingen roll. Det är en mistel. Det räcker för mig.
