Hårfin gränsdragning
I dag är jag lite putt, rentav lite småsur. Dessutom (förmodligen) helt obefogat.
Jag tror jag har nämnt det förut, men den här vintern har jag skottat arslet av mig. Eller i alla fall ryggen. Jag har helt enkelt skottat snö som en tok. Det jag nog däremot inte nämnt är att jag inte bara skottat hemma hos mig utan även hos grannen. Inte lika ofta, men tillräckligt så det blir över med råge.
Grejen är nämligen att grannarna stack iväg på en dryg månadslång semester till varmare breddgrader i början/mitten av december. Dagen efter de baxat in hela familjen i taxin mot Arlanda så började det snöa... Och som alla vet så har det inte snöat lite den här vintern. Och vad ser mer inbjudande ut för en klåfingrig tjuv än ett översnöat hus? Nä, precis. Så jag har skottat gångar, stampat runt deras farstubro och skrapat deras bilrutor. Allt för att det ska se ut som att de är hemma fast de egentligen befann sig på andra sidan jordklotet. Okej, deras blomvakt har också skottat, så vi har ju tack och lov varit flera som delat bördan och skrattat åt varandra när vi ovetandes om varandra kommit skottande från varsitt håll runt husknuten.
Och? Är det något att va putt över tänker ni? Nä, verkligen inte. Jag är ju knappast den perfekta grannen, har haft ett antal för högljudda (men sanslöst roliga) fester och jag vet att min maskrosodling får grannarna att kräkas om somrarna (mest för att jag smittar alla andra).
Nä, det som fått mig att surna till lite var när jag kom hem i dag efter en hektisk "måste-göra-allt-idag-dag" och ser att grannarna (som nu är hemma igen) har skottat. Och som de skottat... Exakt på millimetern så att de inte skulle råka få något av "min" snö. Den lilla vallen som blivit (pga att deras bil stått på samma plats en månad) är prydligt kvar.
Jag vet! Jag vet! Jag är en grinkärring i dag! Och jag har faktiskt inte haft en tanke på att de skulle skotta ÅT mig, det var bara så markant gjort. Så sur som jag är har jag också skottat - OCH lämnat kvar vallen mot dom! Så nu är jag inte lika uppretad längre. Tänk att det kan kännas så skönt att få uppföra sig som en trotsig 4-åring ibland...
Jag tror jag har nämnt det förut, men den här vintern har jag skottat arslet av mig. Eller i alla fall ryggen. Jag har helt enkelt skottat snö som en tok. Det jag nog däremot inte nämnt är att jag inte bara skottat hemma hos mig utan även hos grannen. Inte lika ofta, men tillräckligt så det blir över med råge.
Grejen är nämligen att grannarna stack iväg på en dryg månadslång semester till varmare breddgrader i början/mitten av december. Dagen efter de baxat in hela familjen i taxin mot Arlanda så började det snöa... Och som alla vet så har det inte snöat lite den här vintern. Och vad ser mer inbjudande ut för en klåfingrig tjuv än ett översnöat hus? Nä, precis. Så jag har skottat gångar, stampat runt deras farstubro och skrapat deras bilrutor. Allt för att det ska se ut som att de är hemma fast de egentligen befann sig på andra sidan jordklotet. Okej, deras blomvakt har också skottat, så vi har ju tack och lov varit flera som delat bördan och skrattat åt varandra när vi ovetandes om varandra kommit skottande från varsitt håll runt husknuten.
Och? Är det något att va putt över tänker ni? Nä, verkligen inte. Jag är ju knappast den perfekta grannen, har haft ett antal för högljudda (men sanslöst roliga) fester och jag vet att min maskrosodling får grannarna att kräkas om somrarna (mest för att jag smittar alla andra).
Nä, det som fått mig att surna till lite var när jag kom hem i dag efter en hektisk "måste-göra-allt-idag-dag" och ser att grannarna (som nu är hemma igen) har skottat. Och som de skottat... Exakt på millimetern så att de inte skulle råka få något av "min" snö. Den lilla vallen som blivit (pga att deras bil stått på samma plats en månad) är prydligt kvar.
Jag vet! Jag vet! Jag är en grinkärring i dag! Och jag har faktiskt inte haft en tanke på att de skulle skotta ÅT mig, det var bara så markant gjort. Så sur som jag är har jag också skottat - OCH lämnat kvar vallen mot dom! Så nu är jag inte lika uppretad längre. Tänk att det kan kännas så skönt att få uppföra sig som en trotsig 4-åring ibland...
Kommentarer
Trackback