Snoken i Fjällbacka

Den inspelningsbara hårddisken maken tjatade sig till är faktiskt inte dum alls. Okej, jag har fortfarande inte (efter snart ett år?) klurat ut hur man spelar in. Men 17-årige sonen kan, så när jag jobbar kväll beställer jag vilka program han ska spela in åt mig. Funkar finfint.

Och tack vare den där hårddisken har jag nu kunnat se de två filmatiserade Läckbergromanerna som gått på tv över jul och nyår. Fast jag vet inte... De var inte så himla bra om jag ska vara ärlig. Har aldrig läst hennes böcker och jag kommer nog inte se någon mer film heller. Jag kan inte sätta fingret på vad det var, men... nä... Det där föll mig inte riktigt i smaken. Bortsett från två saker som jag uppskattade oerhört med filmerna.

1. Fjällbacka. Vilken miljö!!! Såååå vackert att jag smälte som smör i mikron. Satte mig direkt efter ett av avsnitten och googlade på internet efter var man kan finna denna idyll. Jag trodde platsen var påhittad och blev glatt överraskad när jag fann ett riktigt Fjällbacka!!! Dit kommer jag garanterat resa någon gång framöver.

2. Mellberg. Polischefen i Fjällbacka. Han fick mig att le brett ett antal gånger under de fyra avsnitten. Samtidigt tänker jag inte på honom som Mellberg utan som Snoken. Kommer ni ihåg Snoken, privatdetektiven med sin underbara hund Tubbe? Nåja. Strunt samma. Han stod i alla fall för underhållningen i de här Läckbergfilmerna.

Men Fjällbacka och Mellberg till trots, jag tror att jag fortsätter hålla mig till mina polisfavoriter Wallander och Beck. Ystad och Österlen liksom Stockholm är ju inte helt pjåkiga miljöer det heller.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback