Lillan Hedlunds blogg

Jag har ett fan. Han heter Rune och bor i Älvsjö. Mer än så vet jag inte, men hans kompis har gett mig ett gott skratt i dag.

Det hela uppdagades när jag skulle göra ett jobb nu ikväll, en intervju med konstnären Ardy Strüwer som ställer ut sina konstverk. Inget konstigt med det (ja, bortsett då från att jag är en usel konstkännare). När vi klev in på galleriet, där en del speciellt inbjudna gäster samlats så här kvällen innan själva vernissagen, så hälsade vi förstås på några av de inblandade i arrangemanget. Det var då en man spärrade upp ögonen och stirrade på mig när han hörde mitt namn.
- Lillan Hedlund!!??? Är det DU som är Lillan Hedlund???!!!

Tja, inte enligt det polska flygbolaget tänkte jag först svara, men skrattade sedan bara och bekräftade att jo - det är jag. Varpå mannen olyckligt slog ut med armarna och utbrast:
- Och jag som inte har kameran med mig! Vad ska Rune säga?!

Alltså... Vad svarar man på det? Folk runtomkring som minglade med sina vinglas tittade lite skeptiskt på både mannen och på mig. Här står karln på en tillställning för en internationellt erkänd konstnär och så jämrar han sig för att han inte har kamera med sig så att han kan ta ett kort på reportern (alltså mig) till sin kompis Rune...
Klart jag blir smickrad :) Händer ju inte sådär särdeles ofta att folk blir så lyckliga av att se mig. Visade sig att Rune (vem han nu än är) tydligen är ett stort fan och mannen framför mig berättade att han fick klippa ur mina krönikor (som jag slutade skriva för flera år sedan) och skicka dem till Rune i Älvsjö.
- Jag tror han har dom kvar fortfarande! berättade mannen glatt.

Sen blev inte så mycket mer sagt om den saken, jag hade ju ett jobb att utföra. Men när vi skulle lämna galleriet och jag tog adjö lutade sig mannen impulsivt fram över disken, sköt fram ett av Ardy Strüwers inbjudningskort och bad:
- Kan du inte skriva en hälsning till Rune från Lillan Hedlund?
Jag trodde han skämtade. Men icke. Så plötsligt fann jag mig själv stå och skriva en autograf till Rune. På Strüwers inbjudningskort!!!

Behöver jag säga att det var en skrattande och smickrad reporter som knatade vidare ut i marskvällen? Rune är nog fortfarande helt ovetande om att han ska få en personlig hälsning från mig och det han absolut inte har en aning om är att han (och för all del - hans gode vän) gav den annars ganska trista fredagskvällen guldkant. Tack för det Rune!