Språkproblem och paraboler

Det är nyttigt att få vara utlänning ibland. Jag tänker ofta på det när jag är nere hos maken som faktiskt är invandrare i Polenlandet. Extra nyttig läxa är det att befinna sig i ett land där språket känns helt obegripligt och där man inte kan glida fram på sin knaggliga skolengelska, utom i undantagsfall.

I början la jag mig verkligen vinn om att försöka lära mig lite polska fraser. Men jag hann ju bara lämna landet så var det som att orden aldrig existerat i mitt huvud. Därför började jag fuska. Upptäckte ju ganska snabbt var jag kunde klara mig på engelska och slopade helt enkelt mina usla försök till polska artighetsfraser. Tills maken upptäckte vad jag höll på med. Varje gång jag hälsade, eller tackade, på engelska skällde han på mig för att jag inte ens FÖRSÖKTE på polska.

Så inför den här vistelsen beslutade jag mig för att ge det inhemska språket en chans igen.
När vi i går kväll var ute och käkade hälsade jag på polska när vi kom. Jag tackade på polska när jag fick menyn - och blev genast rättad eftersom jag givetvis betonade fel.
Men jag gav inte upp.
När det var dags för att beställa tog jag mod till mig. Efter att jag hade pekat i menyn på vilken maträtt jag önskade beställde jag, på min bästa polska, en öl.
Maken började asgarva. Men det gjorde inte servitrisen. Hon bara tittade på mig, log, och frågade på perfekt engelska:
- Och vad vill du ha att dricka?

Men hallå! Hur svårt kan det va? Jag försöker ju! Men det hjälper inte... Och vet ni hur svårt det är att be om att få prova ett par skor i storlek 38 när man bara kan räkna till 3? Nä precis. Man skulle ju kunna tro att teckenspråk, fingrar i luften och gud vet allt skulle kunna räcka hjälpligt. Det kan jag intyga att det inte gör. Det funkar inte alls.

Men det är nyttigt. Väldigt nyttigt.
Likaså är det nyttigt att se sig omkring och konstatera att utlänningarna (typ vi) har paraboler för att man absolut vill försöka få in sina svenska kanaler. Helst vill man bo, om inte grannar, så i alla fall i samma kvarter. Man vill ju kunna grilla den traditionella fläskfilen om somrarna och samtidigt umgås med andra svenskar.

Det är nog så vi är funtade allihopa när vi ställs inför det främmande. Oavsett vilket land vi kommer från vill man ha en del av tryggheten hemifrån med sig.

Jag kan bara inte förstå varför det ska vara så himla svårt för mig att lära mig polska! Skulle ju onekligen underlätta lite i vardagen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback