Änglavakt

Jag är så lättad att jag inte finner ord att beskriva det.

När dottern ringde i går kväll och berättade att hon klarat sig oskadd i den svåra tågolyckan förstod jag först ingenting. Det tog tid innan nyheten kablades ut över landet. Men då visste jag redan sedan länge att hon lever. Chockad, men vid liv. Hennes kollega klarade sig också undan med lindriga skador efter glassplittret.
I takt med att jag sett bilderna på det söndertrasade tåget har insikten om och om slagit mig. Dottern hade änglavakt. Hennes sittplats var en av få helt intakta platser, i hennes vagn, efter olyckan. Ingen av oss vill tänka på hur illa det kunde ha slutat, ändå är det precis den tanken som hela tiden rullar som en dålig film i huvudet.

Det är mycket känslor som rusar i kroppen sedan dotterns telefonsamtal i går kväll. Men hur många gånger vi än pratar om det som hänt kommer vi bara till en slutsats - hon har haft änglavakt. Och jag är så oerhört tacksam för det att jag inte finner ord.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback