Hemmafrufasoner



Visst triggar synen igång smakminnen?
Jag behöver i alla fall bara titta på en bunke fylld med blåbär för att jag direkt ska känna barndomssmaken av nyplockade blåbär med socker och mjölk.

Fast sedan jag blev vuxen har jag inte varit ute och plockat bär i skogen (men det blir väl tid över till sånt nu igen kan jag tänka mig). Nåja. Dottern fick i alla fall ett ryck häromdagen. Hon införskaffade en korg och bestämde sig för att gå på kantarelljakt.
- Vill du ha med en bunke också om du hittar blåbär? frågade jag henne.
- Nej, nej. Det behövs inte. Jag äter inte blåbär, svarade dottern.

Sedan var hon tyst ett kort ögonblick, innan hon fundersamt tillade:
- Fast jag äter ju inte svamp heller...

15 kantareller och 4 liter blåbär senare kom hon tillbaka från sin skogsutflykt och jag fick till min stora glädje alla blåbär till skänks! Vilken underbar dotter!

Så i går eftermiddag (när jag skulle dämpa ångesten över att alla familjemedlemmar nu lämnat mig) började jag baka blåbärspajer. Egentligen ville jag göra sådana där fina med pajbotten och det där traditionella blåbärspajlocket som liksom är som ett rutsystem. Men eftersom jag var lite disträ just i går (?) så gjorde jag det enkelt för mig. Smulpaj kort och gott. Och gott blev det. Riktigt riktigt gott.



Att baka blåbärspaj en måndag känns som riktiga hemmafrufasoner

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback