Kortvarig lycka i Italien
I typ 45 minuter var vi världens lyckligaste Italienresenärer.
Efter att ha surfat runt på nätet i dagar (okej, jag började för ett par veckor sen) hade vi bestämt oss.
Vi skippar Trento dit maken ville resa för att få återuppleva en restaurang vars mat fått honom att omvärdera hela sin tidigare starka motvilja för allt vad som har med Italien och italienare att göra. Fast jag råkar ju veta att hans tidigare motvilja inte alls haft med maten att göra, han (maken) blev liksom bara lite upprörd över italienarnas sätt att framföra sina bilar. Och i sammanhanget kan jag väl påpeka att maken knappast är någon liten försynt frökenförare i trafiken. Det blev i alla fall en sån kulturkrock där i den italienska trafiken att maken svor på att inte återvända frivilligt. Men så var han tvungen att resa dit med jobbet, och åt så god mat att alla gamla synder plötsligt var förlåtna.
Själv blev jag ju jublande lycklig och även om jag aldrigt drömt om att få se Trento så var det trots allt Italien.
Men som sagt. Efter en del dividerande strök vi Trento.
Verona som jag däremot gärna skulle stanna till i strök vi i bara farten.
Och så plötsligt, fattar faktiskt inte hur jag lyckades, så hade maken och jag bestämt att vi skulle till Comosjön. Jag har längtat i så många år att få komma dit, men aldrig uttalat det högt. Och nu skulle det plötsligt bli av!!! Knappt jag kan tro att det är sant.
Problemet var bara att hitta ett hotell som passar oss. Och vår plånbok. Och som är ledigt. Nä, vi är ju inte direkt världsbäst på framförhållning...
Till slut hade vi bestämt oss och efter att ha letat efter tidigare gästers omdömen om hotellet, utan att hitta något anmärkningsvärt, slog vi till. Vi bokade. Och betalade. Sen lutade vi oss tillbaka i soffan med varsitt leende.
Comosjön - here we come!!!
Efter ett tag fortsatte maken surfa runt på nätet och helt plötsligt hörde jag honom svära högt och ljudligt.
- HELVETE!!!
På något vis hade han hittat en sida med omdömen om hotellet. Och gästerna var inte nådiga i sina utlåtanden, om man ska vara diplomatisk.
"Hemsk mat", "avskyvärd frukost", "otrevlig personal", "hotell för busslaster med pensionärer från England", "snittålder på 70+", "tvång på badmössa i poolen", "unken lukt på rummet", "hemskt"....
Maken läste högt. Sida upp och sida ner. Inte ett enda f-cking positivt omdöme! Ja, bortsett från en engelsk pensionär. Det omdöme som ändå till slut fick oss att kvickna till ur vår förfrusna förskräckelse över vad vi bokat var följande:
- Den bästa stunden på det här hotellet var när jag äntligen fick checka ut!
Vi panikade. Kastade oss över vår bokning och avbokade rubbet.
Men. I 45 minuter var vi alla fall världens lyckligaste Italienresenärer.
Nu vete fanken var vi hamnar. Kanske vid Comosjön. Kanske inte. Och för 111:e året i rad skäller jag på mig själv för att vi är så uselt usla på framförhållning. Det här kunde vi ha bokat för månader sen, inte dagar innan vi vill ha tak över huvudet. Nåja. Det brukar alltid komma något spännande ur vår bristande semesterplanering, så jag hoppas det gör det den här gången också.
Efter att ha surfat runt på nätet i dagar (okej, jag började för ett par veckor sen) hade vi bestämt oss.
Vi skippar Trento dit maken ville resa för att få återuppleva en restaurang vars mat fått honom att omvärdera hela sin tidigare starka motvilja för allt vad som har med Italien och italienare att göra. Fast jag råkar ju veta att hans tidigare motvilja inte alls haft med maten att göra, han (maken) blev liksom bara lite upprörd över italienarnas sätt att framföra sina bilar. Och i sammanhanget kan jag väl påpeka att maken knappast är någon liten försynt frökenförare i trafiken. Det blev i alla fall en sån kulturkrock där i den italienska trafiken att maken svor på att inte återvända frivilligt. Men så var han tvungen att resa dit med jobbet, och åt så god mat att alla gamla synder plötsligt var förlåtna.
Själv blev jag ju jublande lycklig och även om jag aldrigt drömt om att få se Trento så var det trots allt Italien.
Men som sagt. Efter en del dividerande strök vi Trento.
Verona som jag däremot gärna skulle stanna till i strök vi i bara farten.
Och så plötsligt, fattar faktiskt inte hur jag lyckades, så hade maken och jag bestämt att vi skulle till Comosjön. Jag har längtat i så många år att få komma dit, men aldrig uttalat det högt. Och nu skulle det plötsligt bli av!!! Knappt jag kan tro att det är sant.
Problemet var bara att hitta ett hotell som passar oss. Och vår plånbok. Och som är ledigt. Nä, vi är ju inte direkt världsbäst på framförhållning...
Till slut hade vi bestämt oss och efter att ha letat efter tidigare gästers omdömen om hotellet, utan att hitta något anmärkningsvärt, slog vi till. Vi bokade. Och betalade. Sen lutade vi oss tillbaka i soffan med varsitt leende.
Comosjön - here we come!!!
Efter ett tag fortsatte maken surfa runt på nätet och helt plötsligt hörde jag honom svära högt och ljudligt.
- HELVETE!!!
På något vis hade han hittat en sida med omdömen om hotellet. Och gästerna var inte nådiga i sina utlåtanden, om man ska vara diplomatisk.
"Hemsk mat", "avskyvärd frukost", "otrevlig personal", "hotell för busslaster med pensionärer från England", "snittålder på 70+", "tvång på badmössa i poolen", "unken lukt på rummet", "hemskt"....
Maken läste högt. Sida upp och sida ner. Inte ett enda f-cking positivt omdöme! Ja, bortsett från en engelsk pensionär. Det omdöme som ändå till slut fick oss att kvickna till ur vår förfrusna förskräckelse över vad vi bokat var följande:
- Den bästa stunden på det här hotellet var när jag äntligen fick checka ut!
Vi panikade. Kastade oss över vår bokning och avbokade rubbet.
Men. I 45 minuter var vi alla fall världens lyckligaste Italienresenärer.
Nu vete fanken var vi hamnar. Kanske vid Comosjön. Kanske inte. Och för 111:e året i rad skäller jag på mig själv för att vi är så uselt usla på framförhållning. Det här kunde vi ha bokat för månader sen, inte dagar innan vi vill ha tak över huvudet. Nåja. Det brukar alltid komma något spännande ur vår bristande semesterplanering, så jag hoppas det gör det den här gången också.
Kommentarer
Trackback