Paparazzi
Satt i godan ro med en svalkande kall öl på en liten uteservering, alldeles i utkanten av parken vid Comosjön.
Noterade aktivitet lite längre bort.
De taskiga linserna till trots (ja, ja, jag SKA uppdatera styrkan hos optikern när jag kommer hem) tyckte jag mig ana att det pågick en fotosejour längre bort. Ni vet en sån där professionell.
- Modefotografering där borta vid trappen, påpekade jag för maken.
Men så plötsligt skymtade jag en välkänd profil i ljus skjorta. Det kunde väl inte vara...??? Nä. Sånt händer inte. Det är inte möjligt! Men efter att ha gnuggat mig i ögonen tog paparazzin inom mig över. Så jag tog upp min lilla digitalkamera och zoomade för allt vad zoomen höll...
Och ta mig sjutton! Var det inte....
... GEORGE CLOONEY!!!! Alltså bakom lastbilen. Inte tanten på cykel.
Jag fick nästan spader. Särskilt när de få förbipasserande plötsligt började slita upp sina kameror och fotografera det som skedde där bakom lastbilen.
- Spring du iväg och ta din bild. Jag betalar och kommer efter, sa maken lugnt.
Okej. Jag sprang kanske inte. Men jag hade ändå hög puls när jag närmade mig målet.
Gissa hur jag kände mig när jag sedan fick syn på det här:
En simpel modefotografering...
Och mannen i den ljusa skjortan visade sig vara någon form av hjälpreda till fotografen och sprang mest runt med en folievägg runt den lilla gruppen.
Klart jag förstår att man inte springer ihop med George Clooney bara för att man råkar befinna sig vid Comosjön. Det vore rent osannolikt faktiskt. Å andra sidan så är det ju troligare att jag krockar med honom där än hemma i New Mill.
Noterade aktivitet lite längre bort.
De taskiga linserna till trots (ja, ja, jag SKA uppdatera styrkan hos optikern när jag kommer hem) tyckte jag mig ana att det pågick en fotosejour längre bort. Ni vet en sån där professionell.
- Modefotografering där borta vid trappen, påpekade jag för maken.
Men så plötsligt skymtade jag en välkänd profil i ljus skjorta. Det kunde väl inte vara...??? Nä. Sånt händer inte. Det är inte möjligt! Men efter att ha gnuggat mig i ögonen tog paparazzin inom mig över. Så jag tog upp min lilla digitalkamera och zoomade för allt vad zoomen höll...
Och ta mig sjutton! Var det inte....
... GEORGE CLOONEY!!!! Alltså bakom lastbilen. Inte tanten på cykel.
Jag fick nästan spader. Särskilt när de få förbipasserande plötsligt började slita upp sina kameror och fotografera det som skedde där bakom lastbilen.
- Spring du iväg och ta din bild. Jag betalar och kommer efter, sa maken lugnt.
Okej. Jag sprang kanske inte. Men jag hade ändå hög puls när jag närmade mig målet.
Gissa hur jag kände mig när jag sedan fick syn på det här:
En simpel modefotografering...
Och mannen i den ljusa skjortan visade sig vara någon form av hjälpreda till fotografen och sprang mest runt med en folievägg runt den lilla gruppen.
Klart jag förstår att man inte springer ihop med George Clooney bara för att man råkar befinna sig vid Comosjön. Det vore rent osannolikt faktiskt. Å andra sidan så är det ju troligare att jag krockar med honom där än hemma i New Mill.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Och mormor Elin på cykeln?
Trackback