Min dominanta sida
Sa jag att jag var hos optikern häromdagen?
Har ju liksom haft på känn att jag behöver stärka upp synen lite.
Och jodå. Det behövdes. Framförallt på vänster öga. Och så hade visst brytningsfelet förvärrats en hel del.
- För du är väl högerhänt förstår jag? frågade optikern trevligt.
När jag lite förvånat svarade ja lade han snabbt till:
- Ja, jag förstod det så vi får nog öka styrkan på vänster öga.
Jag fattade I.N.G.E.N.T.I.N.G!
Vad har min högerhand med min syn att göra? Men den snälla optikern berättade mycket pedagogiskt om hur den dominanta sidan styr. Alltså. Det var så invecklat så när han hade förklarat klart hade jag inte mage att fråga vilken sida som är den dominanta... Är det höger, som jag skriver med? Eller är det vänster, som jag tydligen ser sämre med?
Skit samma. Fick tillräckligt med ålderskomplex ändå när jag satt där och stirrade mig blind på bokstäver som den vänlige optikern frågade om jag såg. Vilket jag ju inte gjorde... Till slut fick jag den där känslan av att jag kanske var med i typ dolda kameran och kunde inte låta bli att försynt fråga om han körde kuggfrågor också. Det framhöll han å det bestämdaste att han inte gjorde, så jag fick gissa vidare och ynkligt bekänna att det börjar bli lite jobbigt att läsa också, på nära håll.
Där någonstans tror jag optikern såg hur mentalt illa jag började må. För han försökte verkligen lugna mig med att det är likadant för nästan aaaaalla andra också. Den där hinnan är tydligen inte så elastisk längre. Jaha. Säger du det. Jomen tjena. Får man börja grina framför bokstavstavlan?!?!?
När jag inte trodde att synundersökningen kunde bli värre - blev den just - VÄRRE.
När optikern skulle titta in i mina ögon noterade jag nämligen blixtsnabbt att han var tvungen att lite försiktigt LYFTA UPP mina ögonlock! Jaaaaaa!!! Han L-Y-F-T-E dem - som om de hängde i vägen! Så va f-n. Så fort jag kom hem rusade jag in i badrummet och stirrade på mig själv i spegeln. Och jo ta mig f-n! Mina ögonlock är borta! De har liksom "släppt" och hänger över! När hände det?!?! Och vad händer nu?!?! Betyder det här att mina ögonbryn snart kan misstas för mustach?!?!
Börjar misstänka att jag håller på att få äta upp min käcka devis. Ni vet den där om att "det är insidan som räknas". Okej. I teorin är det ju så. Men... Om jag går till mig själv börjar jag nog luta åt att det i praktiken är ren och skär bullshit.
Inte undra på att jag avrundade den där dagen med migränattacken från helvetet.
Men nu har jag i alla fall lite bättre syn igen. Så länge det nu varar...