Lillan Hedlunds blogg

Pust. Nu är jag på väg att återvända till livet igen. Om ni undrar.

Men jag har haft ett par fantastiskt roliga veckor, och jag har blivit så uppslukad av allt nytt att jag bara jobbat, ätit (knappt) och sovit. Det har helt enkelt inte funnits plats och ork att hålla liv i den här bloggen.

 

Vad jag gjort? Inget märkvärdigt. Jag har bara vikarierat på en annan tjänst ett par veckor. På samma arbetsplats, med samma kollegor och allt sånt. Men ni kan ju tänka er hur det är när man haft en roll sedan Hedenhös tid och sedan över en natt ska lära sig nya system, nya program, nya rutiner och allt mellan himmel och jord. Då blir det lite körigt. Att vara något av ett kontrollfreak kan vara oerhört bra, och ibland... mindre bra... Och tja, man kan väl säga att den lilla egenskapen hos mig har gjort att jag inte tänkt, andats eller levt för något annat än jobbet. Och preciiiis när jag började känna att jag hade lite kontroll så var äventyret över för den här gången.

 

Men jag är jätteglad. Det var länge sen jag hade så roligt som jag haft den här perioden. Dessutom får man vara med om oväntade situationer. Somliga skrattar jag åt fortfarande, och andra värmer mig bara inombords för att man lyckats nå fram och förklara så att en person som från början är väldigt arg och missnöjd i slutändan är väldigt glad och nöjd. Då har man liksom gjort något rätt i alla fall.

 

Nu ligger fem härliga lediga veckor framför mig. S-E-M-E-S-T-E-R.

I går kväll var jag så trött att jag sluddrade när jag pratade med en god vän i telefon. Jag tog omedelbart beslutet att stänga av telefoner och sova större delen av den här dagen. Men min kropp har tydligen lite problem med tidsomställningarna jag kastat mig mellan en period nu. Så klockan sex i morse låg rastlös och stirrade i taket.

 

Men vad gör väl det? Jag har ju S-E-M-E-S-T-E-R och kan sova precis när jag vill!