Keep on walking
Godmorgon bloggen!
Då är dagens motionspass avklarat då. Klockan ringde som vanligt 05.30 och som den superatlet man är så studsade jag upp ur bingen. Knöt löparskorna. Och sen sprang jag en mil. Ja, innan 60-minuters passet på gymmet.
Man vill ju va uppvärmd liksom.
Ha ha ha ha ha ha!!!
Shit, va jag är rolig!!!
Nähä. Okej då.
Men vi HAR faktiskt tränat på semestern! Ett par gånger. Kanske fyra. Eller möjligen tre.
Fast jag tycker jag borde få räkna alla långa barfotapromenader på stranden också. Men det säger P att det inte gills. Jag får tydligen bara räkna de gånger jag faktiskt tagit på mig träningskläder.
Så i morse tvingade jag P att ta en bild på mig när vi skulle ut på powerwalk.
P muttrade lite och tyckte det var överkurs. Men jag tvingade honom. Man vill ju ha bildbevis liksom. P kontrade med att vem som helst kan styra ut sig som jag för en bild.
Inte jag.
Jag är alldeles för lat.
Skulle aldrig orka byta kläder för en bild.
Vilket alla jag känner vet. Tyvärr.
Dagens motionspass hade dock troligen inte blivit av om inte pengarna var slut. Och med 5 km till närmaste bankomat så blev det en fin start på morgonen. Även om mina ben just nu känns som döda stubbar.
Men jag är nöjd. Det är jag. Varenda semester släpar jag med mig träningsskor. Men det här är första gången jag faktiskt använt dom. Ja ja. Om än i begränsad omfattning. Nu slutar vi tjata om det.
Tänk istället vad mycket jag fått uppleva under de där promenaderna!
Jag har exempelvis modigt och karskt promenerat ut på en bro. Okej. Helt över kom jag inte. Halvvägs slogs jag nämligen av insikten att jag var mitt på dödens bro.
P försökte lirka med mig. Men jag var fastfrusen. Höll mig krampaktigt i pinnjäveln som någon idiot försökt få framstå som räcke.
P försökte med allt. Men han slutade åtminstone skratta när han inte fick med mig åt något håll.
Till slut suckade P och förkunnade att man inte kan dö om man råkar trilla på 1,5 meters höjd.
Jag framhöll att det var 3 meter. Drygt.
Jag är faktiskt 1,70 lång. I passet.
Nåja. Det löste sig till slut. P baxade mig baklänges med myrsteg tills jag hade sand under fötterna igen.
Så i morse valde vi en annan väg för vår promenad. Vilket gav ett oväntat, men väldigt trevligt, möte.
Nähä. Nu måste jag vila lite på solstolen. Det har ju varit en så strapatsrik morgon...
