Lillan Hedlunds blogg

Vikadal

Morfar växte upp i ett litet soldattorp i de småländska skogarna, i närheten av Växjö.

Vikadal heter det.

Dit åkte vi alltid om somrarna när jag var barn och växte upp. Det var ont om vatten i stugan så håret fick vi tvätta i sjön. Ibland rodde morfar ut på sjön med oss i träekan och så plockade vi vackra näckrosor (som trots sin skönhet var alldeles slibbiga att hålla i).

Och jag och syrran hade alltid springtävlingar på skogsvägen och på gräsmattan stod alltid två plaststorkar.

Ja har fantastiskt många minnen från Vikadal. Men det är nog minst 20 år sedan jag var där senast (morfars systers familj äger det).

I eftermiddags, när vi var klara med glasbruken, åkte vi dit. Till Vikadal. Vilken nostalgichock!

Tyvärr var ingen hemma, men det var alldeles ljuvligt att få återvända dit igen.

Se själva vilket smultronställe på jorden det här är!

Vikadal.

Näckrosorna i sjön finns kvar, ovanför ängen skymtar Vikadal.

Jag kallar den Vikadal-selfie :)

Vikadal

Den här vägen har jag sprungit många gånger.

Jag är sååå glad att vi åkte hit.

Hej. Kul att se att det är mer än jag i släkten som tycker att vikadal är underbart..det används inte så mycket längre tyvärr,jag är där max 2 gånger om året. Har oxå massa roliga minnen där ifrån när man var liten..

Jag vet inte om vi har träffats sen jag och Tima var med mormor och morfar i Södertälje någon gång i början på 80 talet...