Lillan Hedlunds blogg

Det är verkligen en upplevelse, men jag gick därifrån tomhänt.

Ibland blir det så mycket att man inte hittar någonting. Vi har faktiskt inte handlat ett smack när jag tänker efter (även om jag provade en solhatt en dag)

Hepp. Nu är det snart läggdags här. Imorgon väntar nya mål, men då blir det till havs 😊.

För en vecka sedan, precis när vi hade anlänt, kändes det som att vi varit här en evighet. Nu, när vi är inne på vår andra vecka, känns det som vi knappt hunnit landa...

Tiden går onekligen fort. Men vi njuter av varenda minut.

När man tittar upp från sin frukost och ser allt det vackra runt omkring får man faktiskt nypa sig i armen.

Kan vara den bästa stunden på dagen. Varje dag 😊

Lite surt var det att vi just igår hade bokat en longtail som skulle ta oss till Freedom beach. Men det funkade det också (även om jag mest låg i skuggan och sippade på en Coca-Cola)

Men idag är det en ny dag! Det har regnat i natt och är fortfarande mulet, men vi är på plats på stranden för det är underbart varmt och härligt ☀️!

Undrar om de kommer att överleva i värmen. Nåja. Golfbil och caddie är obligatoriskt så det kanske funkar.

Själv siktar jag på en ny dag på solstolen. Hoppas få lite grundfärg så vi kan åka iväg på havet snart. Vi har iallafall fått ett par tips på öar och stränder att besöka, så det är vi laddade för.

Nu: Strandhäng 😄

Jag älskar det! Det är så tyst ute, bara havets brus och så är det så underbart att se hur dagen gryr.

Och så längtar jag alltid till frukosten. Finns det något bättre än en riktig hotellfrukost? Jag som vanligtvis är usel på att äta på morgonen kan äta hur mycket som helst. Inte minst från fruktbordet.

Idag, precis som igår, har vi bara softat.

Promenerat lite på stranden, solat och badat. Och fått massage. Jisses. Idag trodde jag hon (massören) skulle slå knut på mina ben bakom min rygg. "Lycka till" tänkte jag och sände en tanke till min ytterst oviga och otränade kropp. Men alltså. Till slut trodde jag faktiskt att hon skulle slå ihop mig till en liten rosett. På riktigt!

Idag har vi också (vår vana trogen) spelat in film. En födelsedagsfilm. Jag trodde jag skulle drunkna när P hoppade bomben. Det gjorde jag inte, men det gjorde däremot vår lägenhet som har direkt utgång till vår pool. Det var baske mig vatten ända upp i vår säng (!). Så det blev bara en filmtagning. Sen fick vi sanera 😉.

Nu var det länge sedan vi hördes. Tror bestämt det var förra året (!).

Jag vill bara berätta att vi landat i paradiset idag. För ett par timmar sedan checkade vi in på vårt semestermål i Thailand. Och vilket mottagande vi fått! Som kungligheter :)

Vår piccolo som körde oss i golfbil till våra rum (vi är här med våra fina vänner) visste inte riktigt vad Sverige är när vi svarade på var vi kom ifrån.

Efter lite betänketid utbrast han:

- Zlatan! Paris!

Vi höll ju med om Zlatan, men inte att Paris ligger i Sverige.

Men han var eld och lågor. Minst sagt.

- När ni träffar Zlatan så rekommendera honom det här hotellet! 

Så det lovade vi att göra.

Påminn mig om jag glömmer det nästa gång jag springer ihop med Zlatan 😉

Äntligen kan vi ta farväl av ett riktigt skitår. 2015 går sannerligen till historien som ett år man kunnat vara utan och kröntes av enorm sorg när mormor gick bort den 3 november.

Men så började jag titta på bilder från året och upptäckte att det också hänt massor av fantastiska saker i mitt liv det här året.

Tre (!) utlandsresor har det blivit. Först till Jamaica med våra fina vänner. Sedan bilsemester till underbara Italien med P. Och i höstas reste jag med en underbar vän på ett bubblande äventyr till New York.

Ändå ligger sorgen som en våt filt runt 2015.

Därför tror jag på 2016! Det här kan bli ett fantastiskt år mina vänner. Så gott slut och ett riktigt gott nytt år!

Här kommer ett axplock av bilder från mitt 2015:

Tror att jag kanske ska inviga mina nya bubbelglas fram mot kvällen (om jag bara kan få bort de eländiga klisterlapparna under glasen...).

En riktigt god fortsättning på julen önskar jag er alla ❤️

Nåja. I helgen kom barnen hem och gjorde julgodis. Väldigt mysigt.

Knäck hann vi dock inte med så P ställde sig och kokade ikväll när jag smet ut i skogen för att plocka lite lingonris och kvistar.

Knäcken gick väl inte så bra. Formarna verkar vara boven. Får se om vi hinner göra ett nytt försök imorgon...

Nu råkade det dock komma en storm emellan... Eller nåja. Vi kom ju fram utan problem, men julmarknaden var inställd i ovädret. Den stora julkonserten mitt i stan likaså. Men vi hade det mysigt ändå. 

Det blev inte så mycket handlat, men vi åt gott, sov gott och mådde allmänt gott. Det var faktiskt välbehövligt.

Jag vet. Det är helt ologiskt. Ingen människa lever för evigt. Är man dessutom 92 år har man tiden mot sig.

Men ändå. Jag trodde aldrig att vi skulle  begrava min älskade mormor. Det fanns liksom inte i min världsbild.

Kanske är det därför som min värld gungat i en månad nu. 

Det händer något konstigt inombords när man förlorar någon man älskar så högt. Någon som är en så stor del av ens liv. Sådant som var viktigt tidigare är plötsligt oväsentligt.

Kanske har det med att göra att vi aldrig hann säga hejdå. Allt gick så fort. Ena stunden var mormor där, handlade, tog fram margarin för att baka, pratade med min mamma i telefon, gick ut och krattade och sen var det bara över. 

Precis som hon hade velat ha det.

Men världen förändrade sig och blir aldrig densamma igen.

Sov gott älskade mormor (du vet vad jag väntar på)

Vi hade ingen aning om vilka artister som skulle vara med, men det blev jättebra. Trodde dock att allt skulle vara mer riggat, men det var det ju verkligen inte. Vilket föranledde många goa skratt.

Vi skojade lite innan om Ledin skulle vara med... Det var han inte. Men mitt i programmet kom min barndomsidol in! Ha ha ha ha!!! Jomen, honom har man ju sjungit duett med - hi hi hi...

Det här var faktiskt ett riktigt roligt sätt att spendera söndagen på. Och vi började med en riktig brunch - mums!

Så vi åkte iväg. Tidigt. Butikerna hade inte öppnat när vi kom fram (vilket också var vår plan, alltså att hänga på låset). Så först fick det bli en kaffetår. Sen satte vi fart. P ville köpa en klocka han drömt om länge. Och jag ville att han skulle köpa en snygg kostym. Så för att han skulle få det ena var han tvungen att underkasta sig det andra 😉.

Och det var därför vi var tidigt ute. För att få hjälp att hitta en snygg modell som satt bra utan att trängas med tusen andra så här en löningslördag.

Helt osannolikt så satt första provningen perfekt, och sen var det bara klockinköpet kvar.

Men vi har faktiskt gjort lite nytta hemma också. I veckan är det sista trädgårdstunnetömningen för säsongen, så vi "dammsög" av det värsta i trädgårn, både löv och äpplen som ska till komposthimlen.

Två dagar på kurs i Stockholm, en dag på jobbet och sedan en planeringsdag utanför tidningshuset. Och så årets värsta migränanfall på det.

Jag avskyr verkligen den där formen av huvudvärk och trodde i min enfald att min kiropraktor börjat få styr på skiten.

Men icke.

Nåja. Det här ska inte bli ett gnällforum, och idag kan jag iallafall röra mig (även om jag inte är bra) så det går åt rätt håll - wohoooo!

Först fick vi för oss att svida om till träningskläder för en rask promenad i Kusen. Bara det är ju helt otroligt. Men vad som var mer chockartat var att vi plötsligt SPRANG! Jo! Det är sant! Vi bara gick där och sen började benen liksom bara pinna på. Vi fattade ingenting. Alltså vi sprang ju inte som galningar, och vi varvade med att gå, men vi SPRANG!

Efter lite dusch och fix chockade vi oss själva genom att helt frivilligt sätta oss på en buss och sedan pendeltåg för att åka till Söder och hälsa på dottern och hennes sambo (och för att hämta min bil som de lånat).

Grejen är att vi aldrig åker kommunalt.

Jag gör det kanske någon gång om året, men P gör det ALDRIG. Och då menar jag aldrig.

Det händer något nu. Det är lite för tidigt att sia om vad. Det kan vara jordens undergång som närmar sig, eller så darrar den bara och har råkat få med oss i rockringen.

Vi får väl se...

P.S. Idag måndag - efter jobb och min kurs - gjorde vi det igen! Vi tog ett par varv i Kusen. 

Nu är vi mer förvirrade än någonsin.

Så vi satte oss i bilen bara för att komma bort en stund.

Det blev en utflykt i Sörmland. Eller till outlet i Vingåker närmare bestämt.

Vi gillar att åka bil. Det är då vi bollar våra grubblerier med varandra och löser världens stora problem ;-)

Så shoppingsugna var vi väl egentligen inte, men vi fikade och hittade varsitt par handskar. Mina är röda. Jag behöver banne mig lite färg i vardagen.

Sedan åkte vi vidare mot Eskilstuna, våldgästade svågern och så intogs middagen på det ställe där vi tidigare lovat varandra att vi inte skulle äta - Donken längs E20...

Men det blev en väldigt mysig dag.

Jag skäms för att säga det, men klockan hade inte slagit 04.30 när jag låg där och rullade tummarna och övervägde alternativen.

Gå upp, äta, och absolut inte ge några avtryck i cyberrymden som kan avslöja att jag var vaken långt innan gryningen (=komplett galenskap).

ELLER:

Ligga kvar, knäpptyst, och typ svälta ihjäl.

Jag låg kvar. Blickstilla. Knäpptyst.

Det var då jag insåg att P också var heeelt tyst och typ onaturligt stilla.

- Pssst... Är du vaken...? Viskade jag så tyst så det knappt kunde uppfattas av en vaken person.

Jajamensan. Det var han. Vaken alltså. Det var då vi gav upp och klev upp.

Och nu är klockan typ 07:15 och jag överväger en andra frukost eftersom det börjat kurra lite i magen...

Ibland blir jag väldigt väldigt trött på mig själv...

Pust. Nu orkar jag inte mer.

Borde ta stunden i akt och gå och handla. Men som sagt, jag orkar inte mer. Har funderat en hel del under dagen också, eller reflekterat är kanske mer rätt. Det blir man faktiskt också trött av! Och då min inombordsklocka väckte mig lååååångt före min planerade sovmorgon till kl sex (!) så tänker jag nu lägga mig platt en stund.

Pust. Igen.

Den här bilden fick jag igår...

Som jag längtar tillbaka!!!

Det värsta av allt är att det känns som om det är flera år sedan vi gjorde den här resan. Det är bara plånboken som vittnar om att vi var där alldeles nyligen...

Ja ja... Jag får börja spara till nästa tripp, New York är beroendeframkallande.

Idag är jag iallafall ledig (har varit galet mkt en tid nu, så det är minst sagt välbehövligt). Eller ledig och ledig... Jag ska baka! För imorgon blir det kalas när yngsta familjemedlemmen fyller år :)