Lillan Hedlunds blogg

Jag tycker matknivar är bra att ha - när man äter!

Dottern upptäckte häromåret att matkniven även fungerar för andra ändamål. En vacker sommardag när jag kom hem hade dottern uppenbarligen tröttnat på att sola "framsidan". Så medan hon lät solstrålarna färga hennes rygg hade hon beslutat sig för en trädgårdsinsats.Den ljuvliga dottern hade därför krupit runt på knä och rensat bort ogräset mellan betongplattorna på uteplatsen. En ren fröjd för en mammas ögon.
Ända till jag kom in i köket och upptäckte vilket redskap hon använt... Just det. En matkniv. Behöver jag säga att den kniven aldrig mer blivit sig lik? Jag har spritat den, kokat den, putsat den - men knivens utseende vittnar om att den skurit i betydligt tuffare grejer än en grillad fläskfilé.

I går när jag gick in i badrummet på övervåningen fick jag - förvånat - syn på en annan matkniv i handfatet. Och diskborsten! Sonen är ju inte direkt kvick i vändningarna när det gäller att frivilligt ta hand om disken så det är klart jag blev fundersam. Särskilt när disken låg i badrummet...
Gick därför in på sonens rum med rynkad panna och frågade om han visste hur en matkniv hamnat i handfatet.
- Aaaah! Den ja... Jag glömde bort den. Hade den för att fixa till mitt tennisrack, förklarade sonen glatt.

Ibland undrar jag hur de tänker, mina barn.
Varför använder de matbesticken som verktyg när vi har alla möjliga, bättre, knivar för ändamål som att rensa ogräs och tälja bort tejp från tennisracket?
Är matknivar plötsligt nutidens schweizerknivar? Ni vet ett sånt där multiverktyg som MacGyver kunde rädda världen med.
Jag bara undrar.
Tills vidare konstaterar jag att besticksamlingen numera innehåller två defekta ätredskap, typ matknivar a la MacGyver.