Lillan Hedlunds blogg

Jaha. Då snöar det igen då. Rejält dessutom. Jag orkar faktiskt inte bry mig, än mindre ge mig ut och skotta. Jag tyckar att jag har skottat klart för i år. Så istället ska jag ska bara sitta här vid min dator och sniffa på olika inredningssidor på nätet och ha det bra. Ibland är det väldans skönt att ha en ledig dag, eller två, mitt i veckan.

Dottern har aviserat att hon och sambon kommer på middag ikväll. Ytterligare en mysfaktor! Ja, om nu inte vädrets makter sätter en käpp i hjulet. Då får de väl komma en annan dag. Men det vore himla kul att få krama om de små liven (okej, stora) för det går låååångt mellan gångerna nu förtiden.

Hrm... Om snöovädret lättar kanske jag kan lura med mig dottern på en shoppingtur imorgon - DET vore verkligen något att se fram emot. Japp. Jag siktar på det så får väl morgondagen visa om det gick vägen :).

Nu är jag ju ingen recensent. Tycker inte ens om att läsa recensioner. De är så... godtyckliga på något vis. Tänk att en människas smak kan stjälpa en annan persons livsverk med ett par bokstäver. Nä, jag har lite svårt för det där. Men det betyder ju inte att jag inte tycker om att tycka. Ganska mycket och om det mesta faktiskt.

Just nu tycker jag att Joel Kinnaman ska få en guldbagge för sin roll som Frank Wagner i Johan Falk-filmerna (GSI - gruppen för särskilda insatser).

Eftersom jag inte läser recensioner så hade jag inte en aning om vem den unge mannen var förrän han med sin släpiga gångstil klev in som "the bad guy" i tv-rutan häromveckan. Egentligen började jag titta på den första filmen för att jag gillar både Jakob Eklund och Mikael Tornving. Men det var Joel Kinnaman jag fastnade för!
Den som har sett hans ögon förstår vad jag menar.
Nä, jag menar inte på "det" viset!
Däremot är det i hans ögon man ser hur han skiftar mellan rollerna från tung kriminell till en mjuk kille och småbarnspappa. Jag är helt fascinerad! Han gör rollen som infiltratör så sanslöst bra! Och jag sitter i tv-soffan och är totalt vettskrämd av rädsla för att han ska dö! Ja, Frank Wagner alltså. Joel Kinnaman är jag inte så orolig för.

Jag är så hysteriskt orolig att jag var tvungen att fråga maken (som redan har sett de sex första GSI filmerna som släppts) hur det skulle gå i gårdagskvällens film.
- Kan jag ju inte säga, kontrade maken varpå jag blev riktigt sur.
Så till slut tröstade maken mig med att Frank Wagner överlevde tredje filmen också. Pust. Annars hade jag bojkottat filmen igår. Jag vill inte på några vis se honom bli avrättad, då går jag hellre och lägger mig med en god bok.

Tyvärr vill väl ingen redan nu avslöja hur det går på guldbaggegalan, men om jag får tycka (vilket jag gör fritt i mitt eget lilla forum) så ska Joel Kinnaman ha en guldbagge ikväll!!!

Ibland vill jag bara skrika rakt ut som en stucken gris. Typ: Wiiiiiiiiiii!!!!!!
Som i dag, när jag fått sitta och vänta på flyget i fem timmar på flygplatsen i Gdansk. Vet ni hur stor den är? Fel. Gissa hur LITEN den är! Ja, jag vet inte, men typ skitliten. För att riktigt spä på väntan så hade jag för en gång skull varken tidning, bok eller musik med mig. Jätteskoj. Verkligen.

Till slut var jag så less att jag släpade mig fram till baren och beställde en kaffe. Fick en cola. Men hallå! Hur svårt kan det va???!!! Tjejen bakom disken såg nog att fru Hedlund laddade inombords så hon bytte kvickt ut den kalla drycken mot den varma jag beställt. Tack och lov.

När vi äntligen fick boarda slocknade jag innan vi hunnit lyfta och vaknade när vi slog i backen på Skavsta, så nu är jag pigg och glad igen!

Dessutom har jag inte mage att klaga på flygbolaget. Jag åker den här lila/cerise-färgade flygkärran oftare än jag tar buss 780 till Södertälje. Och hittills under nästan två års tid har jag bara haft två så här långa förseningar. Då kan man inte klaga. Särskilt inte när man betalar typ 400 spänn. Tur och retur!!!

Nä, jag gillar Wizz-air. Så enkelt är det. Men flygförseningar kan jag vara utan.

Jaha. Då är dagens motionspass avklarat. Under två timmars shopping i en galleria i polska Kozalin brände jag 770 kalorier. Det är träningspass som faller mig väl i smaken :) Dessutom betydligt mer effektivt än ett gympapass!

Jo! Det är sant! Det har jag läst i tidningen, och då vet man att det är sant ;)

Såg en artikel häromdagen att man under en timmes shopping förbrukar 385 kalorier. Under ett gympapass förbrukar man inte mer än 309 kalorier. Hrm... Undrar vad jag väljer... Svåra val - NOT!

Okej. Så mycket inköp blev det inte, men en trevlig dag - och hälsosam dessutom. Kan man begära mer en ledig lördag i Polen? Nä, precis. Skulle inte tro det.

När jag kom hem från jobbet vid midnatt låg den och väntade i brevlådan. Mitt allra första underbara exemplar av tidningen Lantliv. Eller... Alltså... Jag har ju köpt den under ganska lång tid, men det här är det allra första exemplaret i prenumererad tappning. Vilken underbar julklapp jag fått.

Jag kunde inte gå och lägga mig utan satt och fingrade på tidningen och njöt av att veta att så här kommer jag ha det ett tag framöver nu. Vet inte när jag prenumererade på en tidning senast (bortsett från morgontidningen, men det är ju som att äta frukost med kollegorna så det räknas inte). Det här känns i alla fall lyxigt värre.

Det riktigt roliga med den här tidningen är att jag inte bara tar del av det redaktionella innehållet. För första gången lusläser jag även alla annonser, och då menar jag ALLA. Och inte nog med att jag fingranskar annonserna, jag går dessutom ut på annonsörernas hemsidor där de flesta har en webbshop och så fortsätter jag mitt frossande bland företagens produkter. På så vis räcker tidningen (nästan) ända fram till nästa utgåva dyker ner i brevlådan. Vilken härlig vår jag har framför mig :)!!!

Jag håller verkligen låg nivå i dag. Faktiskt så låg att jag inte kan låta bli att fnissa åt mig själv. Blir man riktigt patetisk så är det faktiskt roligt.

Som nu. Har suttit en stund och haft dåligt samvete över att jag för en stund tyckte illa om grannarna. När jag till slut kom över det dåliga samvetet (jag, vet - ibland går det fort) så blir jag sur på en reklamfilm på tv. Eller sur och sur... Mer avundsjuk liksom.

Jag vill också vinna 170 miljoner på Lotto!!! Vill, vill, vill!!!! Så nu har jag surat över att jag aldrig vinner. Å andra sidan kan det ju vara en fördel, om man vill vinna, att man någon gång spelar eller åtminstone köper sig en lott... Så det är jag också putt över. Kan inte någon bara ringa och säga att jag vunnit högsta vinsten, trots att jag aldrig spelar? Tycker inte det är för mycket begärt.

I dag är jag lite putt, rentav lite småsur. Dessutom (förmodligen) helt obefogat.
Jag tror jag har nämnt det förut, men den här vintern har jag skottat arslet av mig. Eller i alla fall ryggen. Jag har helt enkelt skottat snö som en tok. Det jag nog däremot inte nämnt är att jag inte bara skottat hemma hos mig utan även hos grannen. Inte lika ofta, men tillräckligt så det blir över med råge.

Grejen är nämligen att grannarna stack iväg på en dryg månadslång semester till varmare breddgrader i början/mitten av december. Dagen efter de baxat in hela familjen i taxin mot Arlanda så började det snöa... Och som alla vet så har det inte snöat lite den här vintern. Och vad ser mer inbjudande ut för en klåfingrig tjuv än ett översnöat hus? Nä, precis. Så jag har skottat gångar, stampat runt deras farstubro och skrapat deras bilrutor. Allt för att det ska se ut som att de är hemma fast de egentligen befann sig på andra sidan jordklotet. Okej, deras blomvakt har också skottat, så vi har ju tack och lov varit flera som delat bördan och skrattat åt varandra när vi ovetandes om varandra kommit skottande från varsitt håll runt husknuten.

Och? Är det något att va putt över tänker ni? Nä, verkligen inte. Jag är ju knappast den perfekta grannen, har haft ett antal för högljudda (men sanslöst roliga) fester och jag vet att min maskrosodling får grannarna att kräkas om somrarna (mest för att jag smittar alla andra).

Nä, det som fått mig att surna till lite var när jag kom hem i dag efter en hektisk "måste-göra-allt-idag-dag" och ser att grannarna (som nu är hemma igen) har skottat. Och som de skottat... Exakt på millimetern så att de inte skulle råka få något av "min" snö. Den lilla vallen som blivit (pga att deras bil stått på samma plats en månad) är prydligt kvar.

Jag vet! Jag vet! Jag är en grinkärring i dag! Och jag har faktiskt inte haft en tanke på att de skulle skotta ÅT mig, det var bara så markant gjort. Så sur som jag är har jag också skottat - OCH lämnat kvar vallen mot dom! Så nu är jag inte lika uppretad längre. Tänk att det kan kännas så skönt att få uppföra sig som en trotsig 4-åring ibland...

När jag satte nyckeln i tändningslåset och vred om så tjöt det till i bilen. En röd varningstext på tyska (eller var det engelska?) blinkade på displayen, men innan jag hann läsa och begripa så ersattes texten av en bomb. En gul överkryssad bomb. Och den symbolen ville inte försvinna.

Sånt här ger mig hjärtsnörp.
Jag hatar när det dyker upp konstiga symboler och tjuter om bilen. Bilar ska ju för fanken bara rulla!!!

Jaha. Så istället för att skynda mig hem nu på kvällskvisten så fick jag rota reda på instruktionsboken i den iskalla bilen. Okej. Jag lät motorn stå på i hopp om lite värme under mitt sökande. Japp, så modig är jag. Har nämligen fått två saker djupt inpräntade i mitt huvud (av maken).

1. Röd symbol = stanna omedelbart! (även om jag är på motorvägen)
2. Gul symbol = det är okej att köra vidare (om än kanske inte på typ en lååång bilutflykt)

Det var skälet till att jag tordes ha motorn igång. Gul bomb borde ju onekligen inte innebära katastrof.
Men att det ska vara så svårt att hitta innebörden! Tror det tog en kvart och 32 sidor innan jag fick klart för mig vad som var fel.
Bomben var visst ingen bomb utan en lampa (tror till och med att jag som inte alls kan teckna hade kunnat skapa en mer lamp-liknande symbol).
När jag klev ur bilen kunde jag konstatera att det stämde. Höger lykta fram är död och jag pustade ut. Kunde liksom ha varit värre. Nu ska jag bara se om man kan klura ut hur den ska bytas, vilket innebär att ett verkstadsbesök inte kan uteslutas. Suck.

Mitt nyårslöfte måste ha varit det bästa jag någonsin avgett ett årsskifte. Från en ödsligt tom almanacka har jag plötsligt en hel drös med inplanerade "happenings". Vänner har ringt, skickat sms och mejl med frågan om vi ska ses. Hur kul som helst!!!

Att döma av hur årets första veckor ser ut att arta sig så blir 2010 ett härligt år med mycket umgänge! Känns oerhört skönt för mig som började befara att jag hamnat i eremitlivet och aldrig skulle ta mig ur det igen ;)

Egentligen skulle jag ha städat ut julen. Men roligare kan man ju ha en ledig söndag så jag åkte till min mormor för att fika istället. Väl där började vi titta i gamla fotoalbum och gamla album med vykort.
Vilken skattgömma!
Vi hade hur roligt som helst när vi satt och läste på vykorten varav de allra flesta var adresserade till min mormors mamma, eller som det stod snirkligt skrivet på adressraden:

Fröken Hildur Johansson
Pusarfve
Fröjel

Jag tror det äldsta vykortet är från 1894, men de flesta från 1900-talets början. Således innan mormors mamma till slut fick giftasplanerna godkända och hon kunde bli fru Hansson.

Vet faktiskt inte vem av oss, jag eller mormor, som tyckte det var roligast att gräva ner sig i vykorts-skatten. Men jag fick i alla fall ett par välbevarade exemplar som jag nu med försiktighet ska rama in till små tavlor. Känns helt fantastiskt att få dessa små historiska historier och det ska bli underbart att få sätta upp dem till åsyn för andra. Tror faktiskt att jag och mormor måste göra fler djupdykningar framöver i hennes gamla arkiv.

Snacka om nagelbitare! Jag har väntat halva dagen hemma och resten av dygnet på jobbet, på besked.
Skrattade gott när jag såg att den blivande modern lagt upp facebook-status från förlossningen. Kändes liksom tryggt för då kunde det ju inte va allt för jäkligt. Men därefter följde timmar av ovisshet. Och väntan. Och väntan!Men till slut kom nyheten! Vår familj (eller släkt om man ser det ur andras synpunkt, men för oss är vi kort och gott en familj) har fått tillökning!

Min kusindotter fick ikväll en liten dotter. En liten Linnéa. Kunde inte hålla tillbaka en liten tår vid skrivbordet när jag fick bild och besked på mobilen. Visst är det väl fantastiskt?
Den yngsta i "familjen" fram till nu har varit syrrans son, och han fyller sju till sommaren. Så det var ett tag sedan vi hade babylycka.

Men nu ska här njutas - och inte minst: frossas i babykläder och allt underbart som hör småbarn till.
Välkommen till familjen Linnéa!

Den inspelningsbara hårddisken maken tjatade sig till är faktiskt inte dum alls. Okej, jag har fortfarande inte (efter snart ett år?) klurat ut hur man spelar in. Men 17-årige sonen kan, så när jag jobbar kväll beställer jag vilka program han ska spela in åt mig. Funkar finfint.

Och tack vare den där hårddisken har jag nu kunnat se de två filmatiserade Läckbergromanerna som gått på tv över jul och nyår. Fast jag vet inte... De var inte så himla bra om jag ska vara ärlig. Har aldrig läst hennes böcker och jag kommer nog inte se någon mer film heller. Jag kan inte sätta fingret på vad det var, men... nä... Det där föll mig inte riktigt i smaken. Bortsett från två saker som jag uppskattade oerhört med filmerna.

1. Fjällbacka. Vilken miljö!!! Såååå vackert att jag smälte som smör i mikron. Satte mig direkt efter ett av avsnitten och googlade på internet efter var man kan finna denna idyll. Jag trodde platsen var påhittad och blev glatt överraskad när jag fann ett riktigt Fjällbacka!!! Dit kommer jag garanterat resa någon gång framöver.

2. Mellberg. Polischefen i Fjällbacka. Han fick mig att le brett ett antal gånger under de fyra avsnitten. Samtidigt tänker jag inte på honom som Mellberg utan som Snoken. Kommer ni ihåg Snoken, privatdetektiven med sin underbara hund Tubbe? Nåja. Strunt samma. Han stod i alla fall för underhållningen i de här Läckbergfilmerna.

Men Fjällbacka och Mellberg till trots, jag tror att jag fortsätter hålla mig till mina polisfavoriter Wallander och Beck. Ystad och Österlen liksom Stockholm är ju inte helt pjåkiga miljöer det heller.

Jag har avgett ett nyårslöfte i år. Sitter bara här och funderar på om det räknas om man inte uttalar det högt vid själva tolvslaget och skumpa-skålar på det? Någon som vet? Äsch. Strunt samma. Jag tänker ge det en chans i alla fall.

Mitt nyårslöfte kan tyckas simpelt, men det är faktiskt lite klurigt. Jag har lovat mig själv att bli mer social i år. Jag ska umgås med mina vänner och träffa dem jag håller av, men sällan får tid för. Problemet är att jag jobbar varannan helg = död social tillvaro. Och när jag är ledig på vardagar jobbar de flesta andra. Dessutom använder jag ju en andel av mina ledig helger till att flygluffa fram o tillbaka till Polenlandet. Blir inte så mycket tid över efter det. Jag tror ändå det finns en lösning. Den kallas framförhållning :)

Så just nu sitter jag här och tittar i min ganska tomma almanacka för det här året och har bestämt mig för att börja boka in mitt sociala liv de dagar som inte har ett litet "jour-tecken" i kanten.

Det här löftet försökte jag avge för fler år sedan. Men när jag berättade om det så utbrast en väninna:
- Så kan man ju inte göra Lillan!!! Då blir ju ingenting så där spontant och roligt, bara inrutat och tråkigt!
Jag tog henne på orden, vill ju inte framstå som en trist skit. När det året var till ända kunde jag dock konstatera att jag aldrig tidigare varit mer osocial. Så nu tar jag risken att framstå som en kalendergnagare och tänker ändå boka in mina vänner. Det är ju bara tillfället som behöver bokas in, allt det roliga och spontana kan man ju hitta på när man väl ses.

Det är mitt nyårslöfte för 2010!

2010 års tre första dagar har jag tillbringat på jobbet. Har bara varit hemma och sovit känns det som. Men det har varit helt okej, så jag klagar inte.
Däremot saknar jag den där nyårsdagskänslan då man bara ligger på soffan, äter matrester från festen kvällen innan och skrapar ur innanmätet ur de där vedervärdiga körsbärslikör-chokladpralinerna. Jo, på nyårsdagen brukar det vara de enda pralinerna kvar i asken. Men vaddå? Choklad som choklad! Ja, om tar bort fyllningen då...

Alltså har jag precis bestämt mig för att morgondagen, min första lediga dag i år, ska bli nyårsdagssurrogat. Jag ska sova till jag vaknar (utan att mobilväckningen piper), väl uppe ska jag bara förflytta mig till soffan, rensa pralinaskarna och troligen bara slötitta mig igenom någon film. Får nog bli "The Holiday". Lagom vintermysighet på den liksom.

Jag tror det blir en bra dag. Och fy den som ringer och väcker mig!!! Ja, om det nu inte är för att berätta att ""släkten" utökats med den lilla baby vi väntar på - för då vill jag veta det pronto!!!