En strimma hopp
Idag har jag storhandlat.
Det blev en flaska kan jang, alvedon, kortisonspray, extra mjuka pappersnäsdukar, naturpreparat - och en stor bukett tulpaner!
Jag måste ha något fint att titta på när jag ligger nerbäddad för 311:e dagen.
Närå. Skoja bara!
Mitt tillstånd firar bara en månad.
Men tulpanerna inger en strimma hopp om ljusare tider. Någon gång blir det ju bättre :)
Never ending story
Det här är faktiskt sjukt komiskt.
Idag får jag pyssla om P lite.
Imorse vaknade P i gryningen, sjuk. Ett par timmar senare konstaterade han "att det känns som han kastar bort en dag av sitt liv"!
Ha ha ha ha!!!!! Det var ju rätt person att säga det till :)
Känns iallafall bra att jag för en dag får passa upp lite på honom, istället för som tvärtom de senaste veckorna...
Jorå, jag jobbar igen. Men är helt utslagen när jag kommer hem. Verkar ändå gå åt rätt håll (säger optimisten i mig, eller nåja, det lilla som finns kvar av optimisten).
Idag är det iallafall jag som står för maten. Ska småbörja lite redan nu. Vet att jag måste vila mellan varven som en utsliten 103-åring :)
På återseende!
Idag får jag pyssla om P lite.