Bröllopsklockor
I går var det bröllop mellan två goda vänner till mig. Och vilket bröllop! Brudparet var så fina att det gick åt både en och två näsdukar inne i kyrkan när jag diskret skulle torka ögonvrån. Trösten var att brudens far, någon rad framför, också satt och gned med näsduken. Liksom brudens bästa kompis framför och vännen intill mig. Men att gråta en skvätt på bröllop för att det är så vackert känns faktiskt helt legalt :)
Ja, det verkligen strålade om brudparet, till och med på kyrktrappan efteråt trots att vi andra stod rejält påpälsade för att klara oktoberkylan. Och det blev en jättetrevlig eftermiddag och minst lika trevlig afton senare i Stockholm.
Känner mig dock nöjd med att jag och maken tog sista snabbtåget hem. Jag skulle upp och jobba i dag och maken skulle flyga tillbaka till Polenlandet så det var lagom att pallra sig iväg och vara hemma till midnatt.
Men nedrans vad det är trist att knata raksträckan hem från tåget. Särskilt i högklackat... Tydligen tog promenaden rejält hårt på maken (som dock hade lågskor) för när vi kom hem och jag skulle be honom hjälpa mig med hårnålarna så snarkade han redan gott i sängen. Därför fick jag snällt knacka på hos sonen som fick befria mig från den kopiösa mängden av nålar. Både han och jag fascinerades av att man kan få in så många nålar i en skalle bara för att få bort de värsta hårtestarna från ansiktet.
- Tar de aldrig slut? undrade sonen till slut när han precis upptäckt två nålar till.
Men det gjorde det. Tog slut på nålar alltså. Och gladast för det var nog sonen...