Lillan Hedlunds blogg

Gissa då hur det känns när finaste dottern idag fyller 25 år!!!

Otroligt. I 25 år har vi haft världens finaste dotter. Det har vi förstås firat med släktkalas. Älskar att vi får plats allihopa utan att trängas.

Såna här dagar vandrar ju minnena ganska friskt... Minns den kavata lilla tjejen som hade Lotta som idol och klippte sönder både sin stickade tröja och våra nyinköpta gardiner... Och kletade korvskivor på köksfönstret, för så gjorde Lotta.

Hon var kavat redan som liten och det har hållit i sig ;)

Grattis älskade finaste Sophie på 25-årsdagen ❤️

Och som ett brev på posten, när sista medicinen är uppäten, dukar jag under helt. Gissar att det är någon konstig form av migränanfall. Eller nåt skit. Käkarna krampar, mår illa och fryser. Inga piller verkar hjälpa... Jag tycker oerhört synd om mig själv, och om mina kollegor som tvingas lösa min frånvaro. 

Jag hatar att vara sjuk.

Mådde som en råtta redan igår. Men när P kom hem och sken som en sol för att han fått sin nya bil så bet jag ihop och gick med på en provtur. Visade sig att han inte fått en bil, utan en självkörande raket av nåt slag! Den kör och bromsar och tvärnitar av sig själv i en ändlös orgie av tekniska finesser.

Jag borde ha varit djupt imponerad, men var mest skräckslagen vid tanken på att kanske kräkas ner den nya fina bilen... Jag ska provåka den på riktigt en annan dag. Provköra är väl mer tveksamt. Känns som det behövs diger teknisk kompetens för att ratta den där raketen...

Nähä. Nu ska jag koppla ner mig för hela dagen och gömma mig under en filt. Ses när jag blivit människa igen!

I dag fyller vår minsting 22 år. Fattar ni?!?!? 22 år!!!!!

Var tog de åren vägen? Man blir mörkrädd.

Nyss var han typ en 11-årig cool kille med solbrillor på Kanarieöarna som åt glass, spelade biljard, provade olika dyk i poolen - och gjorde kaninöron på alla han fotades med...

Nu är han 22, har flyttat hemifrån, blivit sambo och kan inte ens bli gratulerad av sina föräldrar på födelsedagen eftersom han jobbar över - på ett jobb där han verkar trivas, utvecklas och erbjuds nya spännande utmaningar.

 

Men han kommer förstås inte undan.

Till imorgon kväll har vi trummat ihop släkten för födelsedagskalas och då har han lovat att dyka upp ;-)

 

Började lite nostalgiskt att titta i det gamla bildarkivet. Det funkar ju inte. Jag gillar att se framåt, men man blir ju helt varm i hjärtat av de där bilderna och vill bara spola tillbaka tiden.

 

Grattis finaste Sebastian på 22-årsdagen!

 

Så i morse drog P igång med bullbak. Jag fortsatte röja från golv till tak. Åh, vad jag önskar att helgen bestått av en dag till, då hade jag nog nästan hunnit klart... Men jag fick iallafall in utemöblerna från altan. Ja, alltså rottingstolarna.

Provade att möblera källaren med dem. Nu när vi fixat braskassett i öppna spisen vore det ju roligt om vi kan sitta där och mysa ibland också. 

P var dessvärre i akut behov av skor så när bullarna var klara fick det bli en tur till Skärholmen.

Och sen var jag taggad att fortsätta bakningen, blev kladdkakemuffins (som ska få frosting sen) och kokostoppar. Hoppas hinna baka en äppelkaka också, men det får bli i veckan.

Har jag förresten sagt att en fin vän fått en liten dotter? Är så himla glad för det! Bara njuter när jag ser sötnosen på bild. Hade helt glömt vilka små underverk det är!

Helt galet...

Den här helgen har vi främst vikt som en riktig röjarhelg. Några kollegor missuppfattade min benämning på helgens aktiviteter och trodde vi skulle ha en sjusärdeles brakfest... Dessa ungdomar *suck*

Ingen fest här inte. Jag har gett järnet inomhus och P har slitit som en tok i garaget och trädgården.

Det tråkiga i kråksången är att man inte får så mycket gjort som man skulle vilja. Men det är en dag imorgon också...

Nåja. Eftermiddagen avrundade vi med trevligheter. Fika hos svärmor och en liten tur på Strängnäs marknad i ett fantastiskt vackert höstväder ❤️

I fjol såg jag så söta små pepparkaksformar som jag, då, bestämde att jag skulle köpa om vi någonsin köpte vårt drömhus. Och nu har vi det huset, men de där kakformarna gick banne mig inte att hitta! 

Istället köpte jag ett förtjusande gulligt våningsfat. Mycket glad och nöjd är jag.

Men jag kunde bara inte låta bli...

När jag ändå skulle handla lite mat slank ett par lussekatter med hem också...

Jisses vad gott det var!

Och som om jag inte redan var ute på hal is, så mumsade jag lussebulle samtidigt som jag surfade runt på nätet efter de ultimata julprydnaderna.

Får mig osökt att tänka på dottern som i yngre dagar brukade avsluta sommarlovet med att börja spela julmusik på sitt flickrum. Hon skippade liksom alltid hösten och gick rakt från lata sommarlovsdagar till att bygga upp förväntan inför julen. 

Det är nog typ det jag gör nu. Men P hävdar att vi måste höststäda trädgårn i helgen innan jag börjar tänka på att julpynta huset... Glädjedödaren.

Det är lycka ❤️

Mina mungipor gick genast upp i NY-läge och försiktigt, försiktigt sprättade jag upp kuvertet.

Det var en liten personlig hälsning från tjejen i butiken där jag köpte mitt halsband (ett smycke som jag för övrigt ÄLSKAR och ska berätta mer om en annan gång).

Den skarpögde ser förstås att kuvertet är stämplat med smyckesdesignerns namn - Efva Attling (hennes "sigill" på baksidan också).

Därför vill jag bara understryka att såååå dyrt var faktiskt inte smycket.

Men jädrar i havet vad glad jag blev över hälsningen.

Försöker att inte spara på så mycket längre, men det här åker onekligen ner i minneslådan. Smycket bär jag däremot på mig!

Jag blev tillfrågad om jag ville följa med och shoppa i Stockholm idag - klart jag ville!

Så 09.30 satt jag och svärdottern på pendeln upp till Sveriges huvudstad. Vi hittade direkt vad som skulle inhandlas och efter ytterligare lite strosande i butiker så hittade vi ett mysigt cafe inbäddat bland böcker där vi tog en lång mysfika och bara snackade och hade det underbart.

Sen strosade vi vidare ett par timmar tills det började kurra i magarna. Då anslöt dottern och så fick det bli en matbit på Vapiano. 

Såååå mysig lördag ❤️

Imorgon väntar stora städ- och tvättdagen. Ingen mer shopping, den här veckan... ;)

"Så då handlade ni inget där?" frågade han besviket.

Men då kunde jag glädjestrålande berätta om amerikanarnas fantastiska logistik och sen plockade jag fram mina presenter :)

Så nu har jag en mycket glad man här hemma! Den där magiska pennan kan tydligen föra in alla anteckningar direkt i "paddan". Vilket just nu prövas med stor frenesi...

Alla har sagt att jag måste härda ut, att jag INTE får sova på dagen idag om jag ska ha en sportslig chans att greja tidsomställningen.

Så efter att min snälla mor släppt av mig hemma (hon hämtade på Arlanda när vi landade vid 7.30 i morse) så packade jag upp väskan. Plockade lite med tvätten och fixade med presenter.

Sen slocknade jag på soffan. Sov som om jag aldrig gjort det förut. Det var fantastiskt skönt. Ångrar det inte en sekund ;)

Äta cupcakes från Magnolia bakery!

Men nu ska vi ta våra sprängfyllda väskor och leta rätt på flygbussen.

Tack för de här underbara dagarna New York. Förstår att staden gråter (första regnet faller nu) när vi nu drar.

Ses i Sverige!

Jag kan inte minnas att jag någonsin varit så begeistrad över en plats på jorden som jag varit här i NY. Och känslan har helt slagit ut allt rationellt och civiliserat uppförande! Skäms inte ens när jag plötsligt ropar "wohooo" i hissen upp till 48:e våningen vilket får de främmande människorna i hissen att fnittra högt. Eller när butikspersonal artigt frågar om man mår bra och jag tar det som en personlig fråga och bara strålar när jag utbrister "bra, tack!".

Och det mest fascinerande är att känslan inte lagt sig! Jag känner mig fortfarande som ett barn på julafton!

Här är klockan ca 06:30, medan den hemma i Sverige redan passerat lunch.

Idag ska vi packa, hur nu det ska gå till... Sedan får det bli ett par sista skälvande timmar på stan innan vi vid 14-tiden tar bussen ut till flygplatsen Newark.

Vilka intensiva dagar det har blivit! Men så obeskrivligt fantastiska och underbara dagar. Jag är hopplöst förälskad i New York och längtar redan efter att få komma tillbaka.

New York ❤️

SJU TIMMAR har vi oavbrutet gått från butik till butik.

Japp. Sen blöder fötterna bokstavligen talat...

Men vi tog också en av våra fikapauser i svenska kyrkan som ligger precis vid 5th Avenue. Bryggkaffe, hembakad kanelbulle och en liten pratstund satt inte fel.

Och så hastade vi igenom Grand central station.

Kvällen ägnade vi åt drinkar på takbarer. Först mötte vi upp ett svenskt gäng på Marriots takbar (rooftop) på 48:e våningen. Det lite roliga med den baren var att den snurrar! Tog en timme ungefär så hade man snurrat ett varv, och hunnit få i sig både drink och bubbel.

Därefter skiljdes våra vägar från de andra Södertäljeborna, och vi tog en rövare och kastade oss i en taxi down town. Och vi lyckades med vårt mål! Att äta middag på Buddakan (när jag kommer hem måste jag försöka se det avsnittet från Sex and the city).

God mat var det iallafall! Och humana priser och vääääldigt mycket folk.

Kvällen avrundades med taxi hem och ett besök på vårt eget hotells rooftop. Tyckte faktiskt vår takbar var både mysigare och med finare utsikt.