2010 till handlingarna
Tänkte för en stund att jag skulle skriva ett låååångt och rafflande inlägg om hur mycket som hänt i mitt liv under det här gångna året. Men när jag bläddrat igenom min almanacka så kan jag lite snopet konstatera att det inte varit något direkt omvälvande år.
Jodå. Det har hänt en massa saker. Vi har fått en extradotter i familjen genom sonens flickvän (och därtill en go vän i hennes mor). Jag och maken firade vår 20-åriga bröllopsdag med en tripp till Berlin. Vår vana trogen åkte vi och våra vänner på vår årliga sommarsolsemester (Tunisien i år också), lillasyster tog sin sjuksköterskeexamen som vi firade med en hejdundrande sommarfest. Dottern sökte, blev antagen och började sin fortbildning till tågtrafikledare. Hennes sambo kom i sin tur in på flygledarutbildningen och satte sig i skolbänken efter sommaren.
Under första veckan 2010 kom lilla solstrålen Linnéa till världen och utökade vår "familj" (hela släkten på min sida är la familia för oss) och när det bara återstod ett par veckor av 2010 föddes Linnéas lilla kusin Liv.
Dottern skrämde nästan livet ur mig när hon var med om en svår tågtrafikolycka under hösten.
Maken har passerat 1000-dagars sträcket för antalet dagar han bott i Polenlandet där sonen också tillbringade ett par veckor under våren för att göra sin skolpraktik.
Jag har planterat en Magnolia utanför huset, men något husmålande blev det inte den här sommaren. Heller.
Mamma och hennes man Lennart bröt upp bopålarna och tog sitt pick och pack och flyttade tillbaka till mitt gamla barndomskvarter och en olyckshändelse resulterade i att de också kunde öppna sitt sommarhus i Värmland som stått öde i fem år.
Så... Jomen visst. Det är ju inte så att det inte hänt något i mitt liv under året som gått. Men jag kan inte låta bli att med nyfikenhet speja in mot nästa år. Då kommer det hända grejer! Det är jag säker på.
Men först ska jag jobba en liten stund så här på årets sista dag. Och för all del, det blir jobb under årets första dag också.
Gott slut och ett riktigt Gott Nytt År önskar jag er så länge!
Tröttsamt
Rensat upp i köket (= tagit hand om all disk).
Druckit kaffe.
Betalat månadens räkningar.
Bläddrat igenom högen med reklam.
Funderat på om jag ska göra maken lycklig och åka till Media Markt när de öppnar.
Druckit påtår.
Letat efter drömhuset på hemnet (Hittade det! I Växjö... Blä!).
Öppnat dörren till tvättstugan, tittat på tvätthögen och stängt dörren igen.
Checkat av Facebook.
Druckit lite mer kaffe.
Funderat på hur man lägger upp ett fondsparande.
Bestämt mig för att strypa det traditionella pensionssparandet.
Ätit två knäck och konstaterat att det nog hade varit bättre att äta frukost.
Tömt i mig den sista kalla skvätten kaffe.
Försökt tänka mig in i situationen att jag motionerar (mitt löfte för 2011).
Ätit en knäck till (nu med chokladsmak).
Räknat mina polska sloty och försökt klura ut om de räcker till en spa-behandling.
Sökt efter goda pannacotta-recept på nätet.
Frågan är vad jag ska göra nu? Klockan 07.20 en ledig onsdagsmorgon, faktiskt den sista onsdagen 2010.
Installering av almanackan
Jag: Ja, det kan vi göra. Jag ska bara installera den här först *viftar diffust mot datorn och stolen*
Maken: Installera vaddå???
Jag: Den här!
Sedan höll jag upp min kära gamla läderinbundna filofax (något av de viktigaste ägodelar jag har) och den nya bunten med almanacksbladen för 2011.
Maken skrattar fortfarande...
God Jul!
En riktigt God Jul önskar jag er alla!
Skinktjuvarnas misstag
Det ryktas om att två unga vuxna svepte in i huset när jag och maken var på julbesök hos min gamla farmor. De tu unga lär ha skurit en bit av julskinkan och paketerat in den likt en matsäck för hela julhelgen.
Men enligt en säker källa ska de två FÖRST av allt, innan skinkrovet, ha kastat sig in mot julgranen i vardagsrummet. Den som trodde de ville beskåda mästerverket har dock bedragit sig rejält. Nej, nej, nej. De här två lär ha kastat sig ner på golvet och börjat UNDERSÖKA OCH KLÄMMA på paketen!!!!
Fyyyyy er!!!!
Sen drog de med skinkbiten innan vi "riktiga" vuxna hann hem.
Men de missade något :). För lite senare ikväll har vi haft riktig julgodistillverkning här i huset. Det har kokats, puttrats, hackats, smälts och strösslats till leda. Men nu är det klart. Julgodiset. Härligt! Undrar bara om någon vill äta av det för just nu efter allt smakprovande är vi ganska trötta på sötsaker...
Dessa två flitiga godistillverkare skall ej förväxlas med skinktjuvarna!
Visst blev de söta? Både i smak och utseende!
Nåja. Jag är inte långsint (i alla fall inte så ofta). Hoppas "skinktjuvarna" kommer tillbaka snart och hjälper oss äta upp det här godisbordet.
Julkyssen är räddad!
Jag har ALLTID en mistel hängandes i dörröppningen till jul. ALLTID!
Men i år glömde jag köpa en.
Kastade mig i väg till blomsteraffären, bara för att få veta att de var slut.
Kastade mig i väg till nästa blomsterbutik, och pustade ut när floristen glatt svarade att "jovisst har vi mistlar".
Efter en stund kom hennes kollega tillbaka. Utan mistel. På något vis de själva inte förstod hade de tydligen också sålt slut på dem. Usch, vad besviken jag blev. Tills jag fick syn på något hon hade i handen.
Två ynka udda små små kvistar av mistel. Troligen det enda "mistel-skräp" hon hittat i jakten på den stora prydliga kvisten.
- De där då? Kan du knyta ihop dem så jag kan hänga upp den? Jag MÅSTE ha en mistel till jul, vädjade jag.
Och självklart fixade hon det. Men hon vägrade ta betalt. Vilken underbar gullig blomsterhandlare!!! Dit ska jag tillbaka.
Så nu är julkyssen räddad! I och för sig blev det den i särklass minsta mistel som någonsin prytt min dörröppning. Men det spelar ingen roll. Det är en mistel. Det räcker för mig.
Halvnaken julgran
Klart jag blev lite förvånad när jag kom hem och upptäckte att ett stort antal kulor låg kvar i sina lådor. Sååå mycket julpynt har vi faktiskt inte.
När jag gick runt granen förstod jag dock var överskottet av kulor kom från.
- Men! Ni har ju inte pyntat baksidan, här hänger ju bara en enda liten kula!
- Äsch, man ser ju ändå bara framsidan, kontrade den unge manlige julgransdekoratören.
Fel min son. De fina kulorna hänger man så de syns när man kommer in. De fulare och lite mer slitna kulorna använder man till baksidan. Men man pyntar ALLTID hela granen!
Så här kan det ju inte se ut!
Den satt fint
Särskilt eftersom jag i går var övertygad om att vi skulle bli utan julskinka i år.
Men skam den som ger sig. Efter 10 timmar, och TRE STRÖMAVBROTT, var skinkan klar och nu på morgonen redo att ätas. Härligt!
Och trots att vi kraftigt befarade att sonens flickvän, som anlände med tåg i natt, skulle fastna på någon tågbytesstation i Sveriges kalla (26,5 grader i Nykvarn) och snöiga avlånga land så kom hon fram! Okej, lite försenad. Men vem bryr sig om en liten försening när hon faktiskt kunde blivit helt fast i ingenstanslandet (typ Skövde...).
Så nu kickar vi igång dan före dopparedan. Ungdomarna ska väckas så att granen blir klädd. Misteln ska införskaffas och hängas upp i dörröppningen, de sista julklapparna ska paketeras och så ska här kokas knäck, kola och andra julegotter. Ser ut att bli en riktigt riktigt mysig dag :)
Tidlös skinka
Maken grymtar över skinkan i ugnen och kan inte få ihop matematiken riktigt. Han satte in den vid okänd tid i morse, och stektermometern visar fortfarande bara 17 grader.
Vad gör han då? Jo, han vänder sig mot köksklockan på väggen och tittar.
- Jag satte in den klockan... Men vad f-n!!!???
Men hallå!!!!!! Jag HAR JU SAGT att alla jäkla klockor i huset har slutat fungera! Då kan man faktiskt inte ta tid på skinkan med hjälp av en stendöd väggklocka. Eller nåja, inte helt död. Just nu (vid 13.30-snåret) visar den på fem över nio, vilket innebär att den rört sig ungefär två timmar sedan vi gick upp vid halv nio - och då visade den typ på kvart i sju.
Värre är att maken nu kräver att jag på något matematiskt vis ska räkna ut hur lång tid det gått sedan han satte in skinkan, och till min hjälp ska jag tydligen använda den något (hrm) släpande köksklockan.
- Den var fem över åtta på den där klockan. Du får räkna!
Jomen tjena. Det var den femkilos skinkan...
Vilket mirakel!
Medan jag surfar runt på fejjan, fejjar maken runt i köket.
- De här trasorna du har köpt, de är ju fantastiska! konstaterade maken nyss och höll upp en glänsande ren glashylla från kylskåpet.
Jag vet!!!! Jag har sagt det förut, men det är värt att sägas igen. Inget går upp mot mirakeltrasor :)!
Snart brinner luren upp
Men herreguuuuud - vad det RINGER i min mobil!!!! Maken och dottern verkar ha någon form av tävling i vem som kan ringa mig flest gånger på kortast tid. Alltså, jag har bara lagt på luren så har den ringt igen - heeeela dagen!!!! Och frågorna från de tu är i det närmaste identiska.
- Vad ska jag köpa?
- Kan jag köpa det här?
- Vad säger du om det här köpet?
- Kan jag köpa det här?
- Jag kanske skulle köpa det här, vad tror du om det?
- Var köper jag det där?
- Det finns inte! Vad köper jag nu?
Alltså... Folk brukar säga åt mig att delegera, men jag inser ju så här en 78 samtal senare att det finns ett skäl till att jag föredrar att vara den som står för inköpen. Jisses... Min mobil brinner snart upp. De är faktiskt riktigt roliga de där två, maken och dottern. Sonen är mer sansad. Han har bara skickat ett sms.
Nähä! Här kan jag inte sitta och skriva, för nu ringer det igen!!!
Julmarsipan - check!
Jaha. Då var årets jul-marsipan-figur-tillverkning avklarad! Finfina (hrm) resultat som vanligt...
Tomtar, grisar, snögubbar och lussebullar i alla tänkbara varianter och former. Men "somliga" är sin egen tradition trogen och skapar främst figurer ur dataspelsvärlden (gissa vem?)
Och själv gissar jag att farmor Anna 91 år får smaka några av dessa mästerverk, kanske till och med krokodilen som äter upp självaste jultomten...
Välkommen hem!
Eller, hemma och hemma... Vi har lite problem med det där med vad som är hemma nu för tiden. När maken gästspelar här hemma pratar vi om hemma som i Polenhemmet (vilket i och för sig är helt korrekt eftersom det är där han faktiskt bor). Men när vi sedan är i Polenlandet pratar vi om hemma som i Sverigehemmet. Det är så rörigt att det är ett under att vi själva (för det mesta) förstår vilket hem vi menar.
Men nu pratar jag om Sverigehemmet.
Om ganska precis ett dygn borde maken rulla in i kvarteret har jag räknat ut. Längtar som en tok!!!
En vecka till målgång
Andas lugnt, aaaandas lugnt!!!!
Jag försöker verkligen göra lite vettiga saker här hemma. Det gör jag faktiskt. Problemet är att det INTE SYNS!!!
Hörde en intervju på radion med någon som gett ut en bok för kontrollfreaks. Hon skulle ge tips på hur man taggar ner så här i juletid. Varpå hon säger: "Fundera på vad du egentligen vill ha ut av julen".
Men hallå! Det är ju det jag gör!
Jag vill ha en stor och glad familj, barn som tindrar, ett hem som glänser, bästaste julklapparna ever - helst lackade och tjusigt inslagna, tom tvättstuga, nystrukna kläder, nybäddat i alla sängar, julmusik ur högtalarna, snötäckt utomhus men nyskottat utanför huset, levande ljus och hemgjort godis, bästa julskinkan genom tiderna, disney-gran färdigklädd i vardagsrummet, mistel i dörröppningen och glögg som värmer. Och så vill jag ha mammas räkomelett.
DET VILL JAG HA UT AV JULEN!!!
Frågan är: Hur fanken kommer jag dit????
Det enda jag med säkerhet vet är att jag har en vecka på mig. Och att jag inte tänker köpa boken för kontrollfreaks.
Eeeeh... Julgran? Någon?
Nej nej nej!!! Jag har inte varit och köpt julgran i dag.
Däremot har "någon" hittat mina gamla avdankade julgranar och funnit det lämpligt att släpa ner dem från skogens mörka vrå (= tomtgränsen) till att bli väl synliga i min trädgård.
Vad glad man blir. NOT!
Den som tror att det är en fjolårsgran som ligger där och skräpar har dock bedragit sig. Förra årets gran lyckades jag nämligen såga ner i typ molekyler. Eller nåja, kanske lite större bitar. Men ändå så pass små att de rymdes i tre stooora svarta sopsäckar.
Om jag körde säckarna på tippen? Nej nej nej. Inte jag inte. Hade jag haft vidvinkel på kameran hade ni sett säckarna stå lite längre ner åt höger i bild.
De här ruskgranarna som pryder bilden är istället troligen av 2008 och 2007 års modell om jag får gissa vilt.
Vet inte vad ni tänker, men jag har dragit en slutsats och viktig lärdom när jag under moget övervägande studerat de här två x-granarna under eftermiddagen.
Man ska satsa på kungsvarianten. Syns ju tydligt att det är den som står sig bäst i längden!
Koka soppa på spik
Det jag däremot förstod var att han hackat lök, kokat buljong, kryddat och fixat, spetsat med sjögräs, fyllt på med skinka och kokta ägghalvor. Ja, och så nudlar förstås. Och voilá - middagen var klar.
För att övertyga mig visade han upp en bild i sin iPhone som visade måltiden.
Jag fattar ingenting.
Så sent som i förra veckan höll jag på att oroa ihjäl mig vid tanken på att sonen kanske kommer svälta ihjäl om jag bosätter mig i Polenlandet på halvtid.
Och så kommer jag hem från jobbet och får veta att sonen, likt Kajsa Varg, har resonerat utifrån devisen "man tager vad man haver" och sedan faktiskt snudd på kokat soppa på en spik.
Den ungen är inte lik mig någonstans.
Det enda jag med säkerhet vet i köket är att pannkaksreceptet finns på sidan 141.
Traditionellt luciafirande
Jo, i årets luciatåg så var två av mormors barnbarnsbarn representerade. Så har det varit de senaste 20 åren så det var väl inte så konstigt. Men för första gången deltog även mormors barnbarns barnbarn!!!! Det ni! Försök slå det rekordet om ni kan!
Skoltrött innan skolstart
Nä, inte så viktigt att nämna faktiskt. Det är verkligen bara en pytteliten kurs på halvfart och distans. Och just nu börjar jag dessutom undra om jag överhuvudtaget har något i skolan att göra.
I går kom det första antagningsbeskedet. Kruxet är bara att jag inte förstår. Har jag blivit antagen eller inte? Hela beskedet är ett jytter av förkortningar där UG är den enda som förklaras/översätts. UG betyder urvalsgrupp. Om någon nu undrar.
Själv hade jag ju föredragit att förstå vad som hänt med min ansökan.
Eller betyder RES31 att jag har plats 31 på reservlistan???
Jag blir så TRÖTT!!!
Jag visste att det var en dum idé att frivilligt söka mig tillbaka till skolvärlden. Se bara på mig nu! Jag sitter och surar!!! Jag är ju skoltrött på hela skiten innan den ens har startat. Blä.
Tomteluva
- Jag behöver en tomteluva! Var har vi såna?
Jag funderade lite snabbt.
- Titta i klädkammaren, där står alla lådor med julpynt, svarade jag.
- Va? Har du redan tagit ner allt pynt från vinden? Vad duktig du är! utbrast maken.
Hrm... Ja, jo... Eller så gick jag aldrig upp med lådorna på vinden efter förra julen...
Badrum nummer 1
Då var badrum nummer 1 städat och klart. Eller nåja, nästan klart i alla fall.
Shit va jag känner mig duktig! Alltså i jämförelse med hur superduper lat jag varit de senaste veckorna. Har dessutom fått häcken ur vagnen och ställt in ett par blommor i duschen där de fått sig sitt julbad. Okej, kanske inte så mycket för att de var skitiga, utan mer för att de här blommorna slokade så kopiöst så jag ser det som min plikt att försöka återuppliva dem. Får väl se fram emot dagen om det hjälpte.
Hjälper gör i alla fall de här finfina våtservetterna för badrumsstädning som dottern tipsat mig om. HUR har jag klarat mig tidigare ett helt liv utan Cif våtservetter??? Det är en gåta...
Idol-Olle på framtidståget
- Men det är ju Olle ju!!!
Visade sig att dottern var klasskompis med Olles lillayster på gymnasiet och mycket väl kände till kompisens äldre bröder.
Där och då lade vi, hela familjen, vår röst på Olle. Förutom att killen har en härlig röst verkar han så.... snäll!
Och uppfatta mig rätt nu.
För mig är snällhet en grovt underskattad egenskap. Snällhet ska inte på något vis förväxlas med mesighet och betyder inte att man aldrig någonsin blir tvärilsk och rasande på andra. Nej, jag skulle istället vilja säga att en snäll människa är en intelligent människa som ofta väljer sina slag. Det är en person som besitter konsten att bjuda på sig själv med värme, känna empati med andra och bär en viss ödmjukhet. Snällheten kan ses i gester, höras på språket och visa sig i bemötandet mot andra människor. Men det är i ögonen på en person som du garanterat kan se om det är en i botten snäll människa.
Och för mig som utomstående betraktare är Olle snällheten personifierad. En uppfattning jag delat med familjen och uppenbarligen en hyggligt stor del av den svenska Idol-publiken som röstat fram honom i tävlingsomgång efter tävlingsomgång.
Men i fredags tog det slut. Olle åkte ur. Och eftersom det var min jobbhelg föll det på min lott att ringa upp honom för en telefonintervju.
När 21-åriga dottern fick kännedom om vad jag gjort utbrast hon spontant:
- Åååååh!!! Jag vill OCKSÅ prata med Olle!
Dottern som hoppade av den tilltänkta journalistkarriären för ett par år sedan till förmån för ett yrkesliv inom tågbranschen befann sig just den här helgen på sin studieort där hon pluggar till tågtrafikledare. Jag kunde därför inte låta bli att kontra med vad hon borde göra för att möjligheten att få ett snack med Idol-trean.
- Du får väl återvända till mediebranschen då, svarade jag.
För ett ögonblick blev det tyst i luren. Sen hade dottern funnit svaret:
- Eller så får Olle bli lokförare.
Tja. Om han nu ändå tvingats av Idol-tåget kanske det kan vara en framtida yrkeskarriär att tänka på. Eller nåja, kanske inte..
Träningsmanick ger svar
Maken har införskaffat en crosstrainer. Typ en motionscykel fast man går. Ja, eller hur man nu ska beskriva den. Om jag gissar vilt så tror jag att det är den lilla datorn till träningsmanicken som maken tycker är roligast. Den kan nämligen ge svar på i vilken form man är i efter ett avslutat träningspass. Tyvärr verkar den inte ge de svar som maken ville höra.
- Nu har jag precis avslutat mitt första workoutpass, berättade maken och gjorde sedan en konstpaus.
- Enligt maskinen är jag 67 år, fet och i behov av hjärtbyte.
Dystert facit kan man tycka. Men maken lät ändå glad och tillade sedan glatt:
- Nu måste du köpa ett par skor och komma hit och träna!
Men hallå! Det är inte JAG som bedöms vara 67 år, fet och i behov av nytt hjärta! I alla fall inte vad jag vet om. Ännu...
Det är redan kört
Men lite nytta har jag gjort för nu har jag i alla fall fått upp adventsljusstaken, bara tre dagar sent. Faktum är att jag dessutom köpt en ny till köksfönstret (klarade inte av den furugula längre). Så nu sitter jag här och tittar på den nya vita ljusstaken och dricker glögg och knaprar på pepparkakor. Faktiskt ganska mysigt, all röra till trots.
