Lillan Hedlunds blogg

Dagen före julafton ställde jag mig på vågen. Det gjorde även maken (fast inte samtidigt då).
Syftet var enkelt.
Vi ska bli bättre människor under det kommande året. Eller... Bättre och bättre vet jag inte direkt. Men vi vill få bättre fysik, vilket inte kan vara så nedrans svårt eftersom den knappast kan bli sämre för någon av oss.

Sen lagade och griljerade vi 4,5-kilos skinkan.
I dag var skinkan slut.

Jag ställde mig på vågen och kan konstatera att två av julskinkans kilo uppenbarligen slunkit ner i min mage. Hur f-n kan man gå upp TVÅ KILO på tre dagar?!?!?
Maken hade "bara" gått upp ett halvt kilo.
Eftersom skinkan är slut gissar jag på att dottern bär på de återstående två skink-kilona. Men vad vet jag?

Det jag däremot vet är att vi nu har ett expertprogram som kommer nagelfara våra mot- och medgångar en tid framöver. Maken slank nämligen in i en butik och köpte både blodtrycksmätare och en våg som registrerar både vikt och BMI i ett fiffigt litet program i hans iPad.
Så nu lär vi bli både vägda och trycktestade en lång tid framöver.

Själv är jag mest glad över att julskinkan är slut. Även om den var fantastsiskt god så länge den varade.