Lambada-vesslan
V E S S L A
Efter min andra kopp morgonkaffe slår jag på datorn och googlar just på vessla.
Varför det, kan man ju undra.
För att jag avskyr gåtor utan svar. Jag vill VETA! Jag vill ha SVAR. Och så vill jag kolla om makens teori stämmer.
- Jag såg den! Den är så här stoooor! frustade maken när han dundrade ner i sängen vid 4-snåret i morse.
Nu vill jag påminna er om att 4-tiden på morgonen är alldeles för tidigt för att jag frivilligt ska slå upp mina blå. Så jag knep ihop ögonen och låtsades som att jag inte hörde.
Varpå maken körde in en armbåge i sidan på mig.
- Titta då! Så här stooooor!
När jag till slut tvingade mig att kisa såg jag hur maken höll upp händerna och måttade ungefär en meter medan han ivrigt fortsatte beskrivningen.
- Och snabb som en vessla! Ja! Jag tror att det är en vessla! En vessla är det! utbrast maken förtjust vid insikten.
Nästan samtidigt började det. Racer-dansandet ovanför våra huvuden. Precis som varje morgon runt 4-snåret. Jomen visst. Vi har ett djur som flyttat in ovanför våra huvuden. Vi vet inte hur han tar sig in, Anticimex har gått bet och vad vi än gör så verkar djuret ha bestämt sig för att han har hittat det perfekta hemmet. Mellan ytter- och innertaket på vårt hus i Polenlandet.
Och den jäkeln tar Lambada-lektioner varenda jäkla morgon runt 4-snåret. Dessutom brukar den ha rave-party i anslutning till att vi går o lägger oss. Och det är ingen lättfotad liten dansare vi har att göra med. Han är f-n i mig klumpigare än ringaren i Notre Dame. Det dundrar så jäkligt att jag är livrädd att innertaket ska rasa och vi ska få en objuden gäst i vår säng. Eller. Livrädd är en underdrift. Jag är skräckslagen.
Men av någon anledning var maken alltså uppe, och ute, vid 4-snåret i morse. Och fick alltså syn på krabaten som ilade förbi i trädgården. En meterlång vessla...
Kändes på något vis skönt att ÄNTLIGEN få veta vad det är vi har att göra med där uppe. Men jag ville ju vara säker. Alltså har jag nu googlat. Och funnit att det f-n mig inte är någon vessla i alla fall.
Det finns inga vesslor i Europa. Och hade de funnits hade de varit typ 30 centimeter långa. INTE en meter. Sökte desperat vidare bland mård- och hermelinsläktingar. Men de är också för små.
Jag blir snart galen och jag vet inte vad jag ska tro.
Snälla, snälla, snälla!!!! Hjälp mig och kom med förslag på vad vi kan ha för odjur i huset. Först när vi vet det kan vi kanske få stopp de nattliga rave-festerna.
Efter min andra kopp morgonkaffe slår jag på datorn och googlar just på vessla.
Varför det, kan man ju undra.
För att jag avskyr gåtor utan svar. Jag vill VETA! Jag vill ha SVAR. Och så vill jag kolla om makens teori stämmer.
- Jag såg den! Den är så här stoooor! frustade maken när han dundrade ner i sängen vid 4-snåret i morse.
Nu vill jag påminna er om att 4-tiden på morgonen är alldeles för tidigt för att jag frivilligt ska slå upp mina blå. Så jag knep ihop ögonen och låtsades som att jag inte hörde.
Varpå maken körde in en armbåge i sidan på mig.
- Titta då! Så här stooooor!
När jag till slut tvingade mig att kisa såg jag hur maken höll upp händerna och måttade ungefär en meter medan han ivrigt fortsatte beskrivningen.
- Och snabb som en vessla! Ja! Jag tror att det är en vessla! En vessla är det! utbrast maken förtjust vid insikten.
Nästan samtidigt började det. Racer-dansandet ovanför våra huvuden. Precis som varje morgon runt 4-snåret. Jomen visst. Vi har ett djur som flyttat in ovanför våra huvuden. Vi vet inte hur han tar sig in, Anticimex har gått bet och vad vi än gör så verkar djuret ha bestämt sig för att han har hittat det perfekta hemmet. Mellan ytter- och innertaket på vårt hus i Polenlandet.
Och den jäkeln tar Lambada-lektioner varenda jäkla morgon runt 4-snåret. Dessutom brukar den ha rave-party i anslutning till att vi går o lägger oss. Och det är ingen lättfotad liten dansare vi har att göra med. Han är f-n i mig klumpigare än ringaren i Notre Dame. Det dundrar så jäkligt att jag är livrädd att innertaket ska rasa och vi ska få en objuden gäst i vår säng. Eller. Livrädd är en underdrift. Jag är skräckslagen.
Men av någon anledning var maken alltså uppe, och ute, vid 4-snåret i morse. Och fick alltså syn på krabaten som ilade förbi i trädgården. En meterlång vessla...
Kändes på något vis skönt att ÄNTLIGEN få veta vad det är vi har att göra med där uppe. Men jag ville ju vara säker. Alltså har jag nu googlat. Och funnit att det f-n mig inte är någon vessla i alla fall.
Det finns inga vesslor i Europa. Och hade de funnits hade de varit typ 30 centimeter långa. INTE en meter. Sökte desperat vidare bland mård- och hermelinsläktingar. Men de är också för små.
Jag blir snart galen och jag vet inte vad jag ska tro.
Snälla, snälla, snälla!!!! Hjälp mig och kom med förslag på vad vi kan ha för odjur i huset. Först när vi vet det kan vi kanske få stopp de nattliga rave-festerna.
Kommentarer
Trackback