En dag för firande
- Grattis älskling, grattis på en alldeles särskild dag!
Med änglagrus i ögonen försökte jag titta på maken bredvid mig, men hade svårt att fokusera blicken. Jag är liksom inte van vid att någon väcker mig med gratulationer vid 5-snåret på morgonen. Eller rättare sagt, jag är överhuvudtaget inte van att bli väckt vid den tidpunkten på dygnet.
Därför hade jag också svårt att förstå innebörden av den käcka (och oförskämt morgonpigga) grattisväckningen.
Fyller jag år?
Har vi bröllopsdag?
Jag blundade igen och försökte reda ut oredan inne i mitt huvud. Gick inget vidare. Vilket tydligen syntes på mig när jag kisade med ögonen igen i hopp om en ledtråd i makens glada ansikte.
- Det är ju kvinnodagen i dag! utbrast maken förtjust.
Aha! Så var det ju, eller ÄR det ju rättare sagt.
Hemma i Svedala är det väl inget man firar på det sättet direkt. Möjligen hade jag, om jag varit i tjänst, befunnit mig ute på uppdrag för att återberätta om föreläsningar och föredrag - av och för kvinnor.
Men det är baske mig första gången som jag blir väckt och gratulerad på det här viset.
Fast jag har förstått att den här dagen är stor här i Polenlandet, och då menar jag STOOOOOR!!!! När jag sent i går besökte en arbetsplats på orten fick jag med egna ögon se hur kvinnorna på det jobbet premieras en dag som denna. På varenda arbetsplats, där en kvinna utför sitt jobb, låg blommor och choklad och inväntade kvinnornas ankomst till arbetet i dag. Innan murens fall var tydligen nylonstrumpor den ultimata gåvan en dag som denna, men nu är det chokladpraliner med körsbär i likör (urk) som är höjdpunkten.
Å andra sidan firar man det mesta som går att fira här nere i Polenlandet. Namnsdagarna är exempelvis heliga och mångt mycket viktigare än födelsedagar. Tur att vi inte har det så hemmavid. Jag som älskar paket skulle ju gå hyggligt tomhänt på både gratulationer och presenter genom åren. Ja, om nu inte någon snäll själ vill införliva namnet Lillan i almanackan...
Nåja. Det blir förvisso inget lyxigt restaurangbesök i kväll, för alla bord lär vara fullbokade sedan lång tid tillbaka. För som sagt, här nere FIRAR man verkligen kvinnorna i dag. Men jag ser fram emot en god måltid i hemmet, där jag varken behöver stå för matlagning eller den tråkiga disken efteråt. Lite blommor och bubbel i glaset kanske inte heller är uteslutet... Känns som att det just i dag är en bra dag att ta seden dit man kommer :)
Med änglagrus i ögonen försökte jag titta på maken bredvid mig, men hade svårt att fokusera blicken. Jag är liksom inte van vid att någon väcker mig med gratulationer vid 5-snåret på morgonen. Eller rättare sagt, jag är överhuvudtaget inte van att bli väckt vid den tidpunkten på dygnet.
Därför hade jag också svårt att förstå innebörden av den käcka (och oförskämt morgonpigga) grattisväckningen.
Fyller jag år?
Har vi bröllopsdag?
Jag blundade igen och försökte reda ut oredan inne i mitt huvud. Gick inget vidare. Vilket tydligen syntes på mig när jag kisade med ögonen igen i hopp om en ledtråd i makens glada ansikte.
- Det är ju kvinnodagen i dag! utbrast maken förtjust.
Aha! Så var det ju, eller ÄR det ju rättare sagt.
Hemma i Svedala är det väl inget man firar på det sättet direkt. Möjligen hade jag, om jag varit i tjänst, befunnit mig ute på uppdrag för att återberätta om föreläsningar och föredrag - av och för kvinnor.
Men det är baske mig första gången som jag blir väckt och gratulerad på det här viset.
Fast jag har förstått att den här dagen är stor här i Polenlandet, och då menar jag STOOOOOR!!!! När jag sent i går besökte en arbetsplats på orten fick jag med egna ögon se hur kvinnorna på det jobbet premieras en dag som denna. På varenda arbetsplats, där en kvinna utför sitt jobb, låg blommor och choklad och inväntade kvinnornas ankomst till arbetet i dag. Innan murens fall var tydligen nylonstrumpor den ultimata gåvan en dag som denna, men nu är det chokladpraliner med körsbär i likör (urk) som är höjdpunkten.
Å andra sidan firar man det mesta som går att fira här nere i Polenlandet. Namnsdagarna är exempelvis heliga och mångt mycket viktigare än födelsedagar. Tur att vi inte har det så hemmavid. Jag som älskar paket skulle ju gå hyggligt tomhänt på både gratulationer och presenter genom åren. Ja, om nu inte någon snäll själ vill införliva namnet Lillan i almanackan...
Nåja. Det blir förvisso inget lyxigt restaurangbesök i kväll, för alla bord lär vara fullbokade sedan lång tid tillbaka. För som sagt, här nere FIRAR man verkligen kvinnorna i dag. Men jag ser fram emot en god måltid i hemmet, där jag varken behöver stå för matlagning eller den tråkiga disken efteråt. Lite blommor och bubbel i glaset kanske inte heller är uteslutet... Känns som att det just i dag är en bra dag att ta seden dit man kommer :)
Kommentarer
Postat av: Maria
Låter som en bra idé, med seden dit man kommer alltså...
Trackback