Konsten att inte vakna
Har rullat genom halva Sverige i dag. Känns det som i alla fall.
Redan tidigt i morse provade jag att ringa sonen på hans mobil. Mest för att jag (curlingtakterna sitter hårt) ville förvissa mig om att han kom upp och iväg till skolan som vanligt.
Fick dock inget svar. Nytt försök. Inget svar.
Sen glömde jag bort det.
Bara för att komma på det när klockan var så mycket att sonen faktiskt borde befinna sig på dagens första lektion.
Då vill man ju inte gärna ringa. Så jag skickade ett sms.
Inget svar.
Ströringde hem ett par gånger under dagen. Självklart inget svar.
Tja, sen rullade dagen liksom på. Men när dagen övergått i sen eftermiddag började jag ringa igen. Nu var sonens mobil avstängd. Jag viftade bort det med att batteriet nog tagit slut. Men ingen svarade hemma heller.
Till slut började jag må lite illa.
Varför svarade sonen inte? Inte på telefon. Inte på mobilen. Och inte på sms.
Var f-n höll ungjäkeln hus?!?!?!?!
Jag kan lova att illamåendet otäckt snabbt började växa till en panikartad känsla.
DÅ svarade sonen plötsligt på hemmatelefon. Mumlade något om att mobilbatteriet laddat ur.
Och jag andades ut i en överväldigande lättnad och frågade:
- Hur var det i skolan i dag då?
- Eeeeh... Jag försov mig i dag, svarade sonen lite svävande.
Jag som fortfarande var överlycklig över att sonen levde och uppenbarligen mådde bra kunde väl inte riktigt uppbringa någon större ilska över att sonen möjligen sovit en kvart för länge. Så jag frågade lite hurtigt:
- Men ojdå! När vaknade du då?
Efter en mikrostund av tystnad svarade sonen ärligt:
- Vaknade? Eeeh... Typ vid fyra...
JAG VET! JAG VET! JAG VET!
Som mamma borde jag vara grymt upprörd och arg. Men det GÅR INTE!!!. Jag bara skrattar! Det är så absurt att man inte kan göra något annat. Till sonens försvar måste jag väl ändå tillägga att han tar studenten till sommaren och det här är första gången i hans liv som han inte plikttroget knatat iväg till skolan. Det måste väl ändå vara en förmildrande omständighet?
Men ändå... HAN FÖRSOV SIG TILL 4 PÅ EFTERMIDDAGEN!!!
Eller som min kloka mor konstaterade:
- Då har man ju inte försovit sig. Då har man ju helt enkelt inte vaknat alls.
Redan tidigt i morse provade jag att ringa sonen på hans mobil. Mest för att jag (curlingtakterna sitter hårt) ville förvissa mig om att han kom upp och iväg till skolan som vanligt.
Fick dock inget svar. Nytt försök. Inget svar.
Sen glömde jag bort det.
Bara för att komma på det när klockan var så mycket att sonen faktiskt borde befinna sig på dagens första lektion.
Då vill man ju inte gärna ringa. Så jag skickade ett sms.
Inget svar.
Ströringde hem ett par gånger under dagen. Självklart inget svar.
Tja, sen rullade dagen liksom på. Men när dagen övergått i sen eftermiddag började jag ringa igen. Nu var sonens mobil avstängd. Jag viftade bort det med att batteriet nog tagit slut. Men ingen svarade hemma heller.
Till slut började jag må lite illa.
Varför svarade sonen inte? Inte på telefon. Inte på mobilen. Och inte på sms.
Var f-n höll ungjäkeln hus?!?!?!?!
Jag kan lova att illamåendet otäckt snabbt började växa till en panikartad känsla.
DÅ svarade sonen plötsligt på hemmatelefon. Mumlade något om att mobilbatteriet laddat ur.
Och jag andades ut i en överväldigande lättnad och frågade:
- Hur var det i skolan i dag då?
- Eeeeh... Jag försov mig i dag, svarade sonen lite svävande.
Jag som fortfarande var överlycklig över att sonen levde och uppenbarligen mådde bra kunde väl inte riktigt uppbringa någon större ilska över att sonen möjligen sovit en kvart för länge. Så jag frågade lite hurtigt:
- Men ojdå! När vaknade du då?
Efter en mikrostund av tystnad svarade sonen ärligt:
- Vaknade? Eeeh... Typ vid fyra...
JAG VET! JAG VET! JAG VET!
Som mamma borde jag vara grymt upprörd och arg. Men det GÅR INTE!!!. Jag bara skrattar! Det är så absurt att man inte kan göra något annat. Till sonens försvar måste jag väl ändå tillägga att han tar studenten till sommaren och det här är första gången i hans liv som han inte plikttroget knatat iväg till skolan. Det måste väl ändå vara en förmildrande omständighet?
Men ändå... HAN FÖRSOV SIG TILL 4 PÅ EFTERMIDDAGEN!!!
Eller som min kloka mor konstaterade:
- Då har man ju inte försovit sig. Då har man ju helt enkelt inte vaknat alls.
Kommentarer
Trackback