Lillan Hedlunds blogg

För en liten stund sedan fick jag oväntat besök. Jag som hade fått för mig att jag inte känner någon i det här främmande landet...

När jag lyckats låsa upp alla dörrar och grinden till Fort Knox (alltså vårt Polenhem) så visade det sig att det stod en polsk vän utanför.
- I dag är en mycket speciell dag i Polen, därför vill jag överlämna de här till dig, sa han med ett leende och räckte sedan över de underbaraste av rosor.

Jag ville dö på rotfläsk. Helst bara segna ner till en blöt pöl eller förintas i atomer. Nej, nej, nej! Inte för att jag uppvaktades med blommor - DET var ju fantastiskt!

Nä, orsaken till min skam var min uppsyn... Alltså. Den som läst dagens tidigare inlägg vet vad jag ägnat mig åt den här dagen - och kanske framförallt vad jag INTE ägnat mig åt. Som typ dusch och påklädning...
Och även om jag själv kallar det för lyxtillvaro att glida runt osminkad, med håret i tofsar och spännen och endast iklädd pyjamas så ska det inte på något vis förväxlas med att jag SER lyxigt casual ut. Tvärtom. Jag såg ut som en trashig pundare som krupit fram ur en sophög. Att jag dessutom precis hetsätit ett paket torra kex som lunchsubstitut gav ju ytterligare en dimension till synen. En del smulor hade liksom bitit sig fast både här och där om man säger så...

Alltså skämdes jag. Som en hund. Sedan lovade jag tyst för mig själv att ALDRIG mer strosa runt i pyjamas på eftermiddagarna. Hädanefter ska jag ALLTID vara duschad och klädd innan morgonen övergår till förmiddag. Man vet ALDRIG när man får oväntat besök. Inte ens i ett främmande land.

Men rosorna är underbara. Och de doftar ljuvligt.
Säga vad man vill, men polackerna kan det där med att uppvakta kvinnorna på kvinnodagen.