Teknikmorsan
Om du sneglar bakom dig, lååååångt bakom dig. Kanske måste du spana mot månen. Då ser du hur lilla jag kommer haltande i min nyfunna teknikvärld. Den där aaaalla andra varit i evigheter.
Yup. Jag är på gång nu. Sent ska syndaren vakna. Men nu har jag äääääntligen blivit med iPhone. Och så här typ nästan två veckor in i det nya "ägandet" kan jag bara konstatera en sak:
Man kan faktiskt älska en pryl. På riktigt.
I dag kan jag inte begripa varför den lilla luren (eller datorn eller va f-n det nu är) gett mig skrämselhicka så till den milda grad att jag faktiskt klistrade ihop min gamla mobil för att slippa byta till en modernare. Jo! Jag limmade. Fråga iPhone-säljaren! Han undrade varför han inte kunde öppna bakstycket och komma åt sim-kortet...
Nåja. Det var ett sidospår. Jag har alltså blivit med iPhone. Och för att avancera ytterligare har jag precis nu aktiverat Spotify - både i mobilen och i datorn OCH jag har provat att det funkar - och DET GÖR DET!!!!
Känner mig som värsta teknikmorsan (även om det nog är tur att jag är själv i huset för alla andra hade kräkts på att höra "Moves like Jagger" 3711 gånger på raken...)
Och när jag ändå är igång har jag fixat mitt Skype-konto också.
Nja. Alltså. Fixat och fixat. Jag har ordnat med lösenordet skulle man väl kunna säga.
När maken var hemma på snabbvisit häromsistens loggade han nämligen ut mig från mitt Skypekonto när han lånade min dator. Jädrar vad fula ord det kom ur min mun när han berättade vad han gjort...
Det har nämligen blivit någon form av "error" i den del av min hjärna som handhar lösenord. Det är liksom fullt där och de som inte används regelbundet (som typ bankomatkoden) tenderar att försvinna. Och NEJ! Jag kan INTE ha samma lösenord till ALLT!!!! Fatta hur nöjda kontokaparna skulle bli då, va?!?!? Alltså har jag typ en driljon lösenord som jag ska försöka hålla i minnet. Fattar ju vem som helst att det inte funkar.
Så Skype-lösenordet var puts väck.
Lika borta var minnet av vilken mailadress jag angett när jag skapade kontot (jo, jag har råkat samla på mig en drös olika såna också).
Men nu så! Nu är ordningen återställd.
Och jag har tillgång till Skype igen och jag har tillgång till Spotify.
Wohoooo!
Nu ska jag bara be någon snäll själ visa mig hur man gör låtlistor. SEN kanske jag kan börja promenera.
Jo. Det hör ihop. En orsak till att jag inte motionerar är att jag inte har någon bra musik i lurarna (för jag har glömt hur man tankar ner musik till iPoden som numera bara samlar damm i bokhyllan).
Ändå känner jag mig oerhört nöjd just nu.
Faktiskt som värsta teknikmorsan.
Yup. Jag är på gång nu. Sent ska syndaren vakna. Men nu har jag äääääntligen blivit med iPhone. Och så här typ nästan två veckor in i det nya "ägandet" kan jag bara konstatera en sak:
Man kan faktiskt älska en pryl. På riktigt.
I dag kan jag inte begripa varför den lilla luren (eller datorn eller va f-n det nu är) gett mig skrämselhicka så till den milda grad att jag faktiskt klistrade ihop min gamla mobil för att slippa byta till en modernare. Jo! Jag limmade. Fråga iPhone-säljaren! Han undrade varför han inte kunde öppna bakstycket och komma åt sim-kortet...
Nåja. Det var ett sidospår. Jag har alltså blivit med iPhone. Och för att avancera ytterligare har jag precis nu aktiverat Spotify - både i mobilen och i datorn OCH jag har provat att det funkar - och DET GÖR DET!!!!
Känner mig som värsta teknikmorsan (även om det nog är tur att jag är själv i huset för alla andra hade kräkts på att höra "Moves like Jagger" 3711 gånger på raken...)
Och när jag ändå är igång har jag fixat mitt Skype-konto också.
Nja. Alltså. Fixat och fixat. Jag har ordnat med lösenordet skulle man väl kunna säga.
När maken var hemma på snabbvisit häromsistens loggade han nämligen ut mig från mitt Skypekonto när han lånade min dator. Jädrar vad fula ord det kom ur min mun när han berättade vad han gjort...
Det har nämligen blivit någon form av "error" i den del av min hjärna som handhar lösenord. Det är liksom fullt där och de som inte används regelbundet (som typ bankomatkoden) tenderar att försvinna. Och NEJ! Jag kan INTE ha samma lösenord till ALLT!!!! Fatta hur nöjda kontokaparna skulle bli då, va?!?!? Alltså har jag typ en driljon lösenord som jag ska försöka hålla i minnet. Fattar ju vem som helst att det inte funkar.
Så Skype-lösenordet var puts väck.
Lika borta var minnet av vilken mailadress jag angett när jag skapade kontot (jo, jag har råkat samla på mig en drös olika såna också).
Men nu så! Nu är ordningen återställd.
Och jag har tillgång till Skype igen och jag har tillgång till Spotify.
Wohoooo!
Nu ska jag bara be någon snäll själ visa mig hur man gör låtlistor. SEN kanske jag kan börja promenera.
Jo. Det hör ihop. En orsak till att jag inte motionerar är att jag inte har någon bra musik i lurarna (för jag har glömt hur man tankar ner musik till iPoden som numera bara samlar damm i bokhyllan).
Ändå känner jag mig oerhört nöjd just nu.
Faktiskt som värsta teknikmorsan.
Kommentarer
Trackback