Lillan Hedlunds blogg

Kritiker har hyllat föreställningen.

Vänner och bekanta som sett den har varit saliga. Ändå var jag liiiite orolig.

Orsaken var att jag inte är något socialt geni på fredagar efter en lång arbetsvecka. Och den här veckan har varenda kväll dessutom varit fulltecknad. Det har varit kalas och i torsdags samlades ett helt gäng tjejer (nåja) hemma hos oss för lite mat, dryck och klädvisning. Sanslöst trevligt! Men det innebar att jag rimligtvis var tröttare än vanligt när jag checkade ut från jobbet i fredags och hastade iväg för att vi skulle hinna upp till huvudstaden för middag och teater.

Skulle Johan Rheborg i en enmansshow kunna hålla mig vaken efter åtta? Skulle jag greja att lyssna på en monolog efter en lång vecka och med en tapasfylld mage? Det var det jag var liiiite orolig över...

Jag oroade mig i onödan.

Vi blev helt knockade, allihopa i vårt sällskap. Stumma av beundran över Rheborgs föreställning kunde vi knappt sätta ord på vad vi sett. Det var en fantastisk prestation som genomfördes på scen. Vi skrattade så vi kiknade. Och grät så näsdukarna tog slut.

Och vi var inte ensamma. De stående ovationerna har aldrig varit mer berättigade. Det var fantastiskt.

Vilken underbar fredag ❤️