Lindau

Alltså, säga vad man vill, men tyskarna kan det här med filkörning på autobahn. Det går såååå himla smidigt när alla använder vänster- och mittfilen som omkörningsfiler och inte som här hemma där folk ligger och fiser i mittfilen trots att högerfilen är tom.

Plötsligt upptäckte jag att vi närmade oss Lindau vid Bodensjön och jag jublade!
"Kan vi inte svänga in där, jag skulle så gärna vilja se det igen?" bad jag.
P vägrade. Här skulle inte göras några avstickare.

Nåja. Det fick väl bli så då. Men i tankarna trillade jag nästan 30 år bakåt i tiden, till en tid då min dåvarande bästa vän blev upp över öronen förälskad i en tysk kille - från Lindau. Det slutade med att hon flyttade dit och med tiden bildade de familj och mig veterligen bor hon där än idag. En gång reste jag dit och hälsade på, men det måste ha varit typ 28 år sedan. Det var iallafall innan vår dotter kom till världen och hon blir ju 26 till hösten.

"Ja, det måste vara typ 28 år sedan jag var här sist" räknade jag högt ut för P som plötsligt förkunnade att det ändå fick bli ett stopp i Lindau.
Vi behövde ändå äta.

Det konstiga var att jag kände igen mig när vi rullade in mot stan... Ännu konstigare var det att P kände igen sig!
Vi tittade på varandra, sen skrattade vi gott. Plötsligt mindes vi båda att vi faktiskt var här för ett par år sedan, när vi bilade från Polen till vårt dåvarande semestermål Como.
Båda ganska övertygade om att jag den gången använt samma skäl till att vi skulle stanna till i Lindau...

Nåja. Det blev en välbehövlig paus, promenad och god middag innan vi började leta oss mot gränsen.


Lindau vid Bodensjön i Tyskland.


På vår promenad genom Lindau.


Nu har jag förevigat det här huset tre gånger under min livstid. Det blir säkert fler...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback