Manarola, Cinque Terre

Ja, som den uppmärksamme noterat blev det ett tillfälligt avbrott i min lilla semesteruppdatering.
Kom något emellan som helt fick mig att tappa lusten att skriva och blogga. Men skam den som ger sig :)!

När vi checkade ut efter en underbar kväll och övernattning i Como så rullade vi vidare i Italien.

P hade ställt in gps:en på La Spezia.
Jag frågade vad det var för ställe och fick till svar att det ju var jag som hade sagt att vi skulle dit! Det tog ett tag innan poletten trillade ner, jag har nämligen aldrig (mig veterligen) drömt om att komma till denna för mig okända plats.

Däremot har jag i många år suktat efter att komma till Cinque Terre, och då helst av allt den lilla byn Manarola.

Den platsen ser helt osannolikt vacker ut på bild. Som en saga. Nu vet jag ju att dikten ofta överträffar verkligheten, men jag har ändå länge velat se det med egna ögon.

Och i det sammanhanget kom La Spezia in i bilden. Man kan nämligen inte ta sig med bil till Manarola, däremot med tåg. Och en lämplig plats var att ta tåget från just La Spezia.

Så dit styrde vi kosan. Vår plan var att slå oss ner där för ett tag, strosa på strandpromenaden på kvällarna, äta på mysiga restauranger vid havet och ta tåget för dagsutflykt till Manarola.

Vi blev besvikna. När vi rullade in i La Spezia visade det sig vara en hamnstad.  Inte för tjusiga lyxkryssare, utan mer för containertrafik... Ingen mysig strandpromenad, istället gick tågrälsen längs med vattnet.

Så vi drog vidare utan att stanna. P hävdade nämligen att man VISST kunde köra bil till Manarola och pekade envist på en liten väg på gps:en.

Det blev ett äventyr på slingriga italienska bergsvägar, upp upp upp och så ner ner ner och så upp upp upp... Ju längre vi körde, desto smalare och krokigare blev det. Till slut gick det inte längre att mötas två bilar och det backades och trixades, men plötsligt var vi där! Manarola!
Eller nåja. Vi kom till en liten parkering där vägbommar stoppade vidare framfart.

Men vi var glada! Bytte snabbt om till tunnare kläder och bekväma skor och promenerade vidare.

Vi kom fram till det som kan vara den vackraste platsen på jorden.
Jag trodde aldrig att det kunde se ut så på riktigt, men det gjorde det.

Så nu tänker jag bildbomba!


Manarola, Italien





Lunch.







Äntligen här!


Långt där nere ligger Manarola, smidigt att gå ner. Men vi flåsade bra innan vi kom upp till bilen igen...


Kommentarer
Postat av: sophia

hej,

bodde ni på något hotell/vandrarhem här som ni kan rekommendera ? mvh
sophia

sophia.snyggg@gmail.com

Svar: Hej! Nej, vi stannade bara över dagen. En rek (om man ska bo där) är att inte släpa på tungt bagage.
Mvh
Lillan
Lillan

2016-01-06 @ 12:09:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback