Lillan Hedlunds blogg

Först fick vi för oss att svida om till träningskläder för en rask promenad i Kusen. Bara det är ju helt otroligt. Men vad som var mer chockartat var att vi plötsligt SPRANG! Jo! Det är sant! Vi bara gick där och sen började benen liksom bara pinna på. Vi fattade ingenting. Alltså vi sprang ju inte som galningar, och vi varvade med att gå, men vi SPRANG!

Efter lite dusch och fix chockade vi oss själva genom att helt frivilligt sätta oss på en buss och sedan pendeltåg för att åka till Söder och hälsa på dottern och hennes sambo (och för att hämta min bil som de lånat).

Grejen är att vi aldrig åker kommunalt.

Jag gör det kanske någon gång om året, men P gör det ALDRIG. Och då menar jag aldrig.

Det händer något nu. Det är lite för tidigt att sia om vad. Det kan vara jordens undergång som närmar sig, eller så darrar den bara och har råkat få med oss i rockringen.

Vi får väl se...

P.S. Idag måndag - efter jobb och min kurs - gjorde vi det igen! Vi tog ett par varv i Kusen. 

Nu är vi mer förvirrade än någonsin.