Julafton 2012 och snön ligger vit utanför fönstren. Härligt!
Därmed lägger sig lugnet över vårt hem. Vi tänker luta oss tillbaka, bara njuta, ta vinterpromenader, läsa böcker och äta massor av gott. Hoppas ni gör samma sak!
En riktigt magisk jul önskar jag er!
Inte riktigt än, men snart (läs: om ca 10 timmar), är alla som har vägarna förbi välkomna in på fika, glögg eller bara en liten pratstund.
Vi ska bara städa klart först.
Och slå in julklapparna.
Ta in och klä granen.
Julpynta.
Göra i ordning godisbordet.
Och hämta andan...
Men sen är ni hjärtligt välkomna!
Jag var lite lätt hysterisk igår.
Jag blir lätt det dagarna innan jul.
Då är det skönt att ha vänner som vill att man kommer över på kvällen för lite trevlig samvaro. Blev en jättetrevlig kväll som verkligen lyckades sänka mitt blodtryck.
Och så fick vi en mysig kvällspromenad dit och hem. Sån kvällar kan man leva länge på :)
Ledig dag i dag.
Tack.och.lov.
Varför räcker tiden aaaaldrig till jul?
Nåja. Idag har jag ändå hunnit massor på min "att-göra-lista".
Viktigast var dock inköp av stor rimmad julskinka, ett par backar med apotekarns julmust på glasflaska och senap i glasburk.
Och så några hemlisar förstås ;-)
Jisses.
Är helt slut.
Japp. Jag har slutat sura nu. Men jag kan inte utlova fler blogginlägg, för jag har sannerligen fullt upp med annat.
Men just nu är jag oförskämt stolt över mig själv. Har fått så mycket gjort de två senaste dygnen att man kan tro att jag fått super-tant-krafter.
Någon (namnger givetvis inte) som jag känner sov synnerligen gott häromnatten. Faktiskt så gott att jag vaknade skräckslagen när vederbörande i sömnen kastade sig diagonalt över sängen och jag fick hälften av en nästan tresiffrigt tung kropp över mig. För att spä på mitt chockuppvaknande så lät vederbörande också mycket högt... Det där med att det låter som att dra timmerstockar är en sällan hörd underdrift. Jag lovar.
En sak ska ni ha klart för er. Man somnar inte om när man precis fått ett sådant chockuppvaknande.
Så jag gick upp. För att dricka ett glas vatten.
Slutade med att jag hade storstädat både kylskåpet och frysen (kom ju på där mitt i natten att det var sophämtning på morgonen).
Till slut kröp jag ner i sängen igen. Kunde dock inte somna om i första taget. Men uppenbarligen slocknade jag - för plötsligt fick jag en repris av föregående skräckuppvaknande!
Vi behöver ju inte gå in på några detaljer. Men man kan väl säga att jag kanske var lite svart i blicken vid frukosten. Och sen var det ju (som vanligt) ett hästpass på jobbet, så jag trodde jag skulle dö när jag likblek rullade in i hemma i kvarteret i går långt efter mörkrets inbrott (vilket inte säger så mycket eftersom det ju blir jäkligt mörkt jädrigt tidigt nu).
Men precis där och då hände något.
Fråga mig inte vad. Men om jag kommer på formeln så kommer jag bli en rik kvinna.
En mycket rik kvinna.
I rekordfart städade jag, maken och sonen upp i vårt sanslöst röriga hem.
När maken och sonen sedan åkte till Stockholm för att hämta vår "bonusdotter" (sonens tjejkompis) som ska bo hos oss ett par dagar - så packade jag min bil full med pantflaskor och drog till stormarknaden för att panta och storhandla. (Inköpslistan hade jag gjort under min sömnlösa natt). Kom inte ut ur butiken förrän vid 20.30-snåret... Men nu är nästan all julmat inhandlad. Bara ett par viktiga saker kvar. Men det är detaljer.
Och sen blev det pastamiddag i trevligt sällskap.
Och i morse gick vi upp i ottan, jag och maken (lördag till trots). Vi hängde i princip på låset upp i Stockholm när de öppnade butikerna och fem timmar senare satte vi oss (mycket nöjda med våra julklappsinköp) i bilen och styrde mot Kista köpcentrum för att fortsätta vår julklappsjakt där någon timme. Varpå vi fortsatte till Ikea där vi ägnade sen eftermiddag/tidig kväll.
Fattar ni?!?!?! Jag kommer snart sjunga Ranelids "Mirakel" om ingen stoppar mig.
Och jag är så jädrans skitglad över allt vi hunnit med att jag inte kan uttrycka mig i ord!
Är bara lite ledsen över att jag missar det sista avsnittet av "Så mycket bättre". Det är en kvart kvar till programmet börjar och jag tvivlar på att jag är vaken då...
Jag är sur.
Och när jag är sur bloggar jag inte. Om ni undrar.
Och ja. Jag HAR faktiskt surat ett par veckor nu. Så det så. Och om jag mot förmodan inte surat vid något tillfälle så har jag väl haft så jädrans skoj att jag inte HUNNIT blogga. Förrän jag surnat till igen.
Nä. Det har jag inte!
Skrumpnat av all surhet alltså.
Men det är j-ligt nära nu.
Vem vet. Kanske blir en skrumpen surblogg i slutändan.
Så. Nu ska jag vara tyst. Inte skriva en bokstav till.
Surt va?
