Einsteins teori

Jag måste börja springa.

Inte jogga.
SPRINGA. Fort dessutom.

Igår över lunchen, som intogs i en liten hydda i djungeln intill sandstranden där vi för tillfället huserar, fick jag lära mig det.

Tiden går långsammare för den som springer än för den som står vid sidan av, förklarade sonen efter en lång inledning om något om ljusets hastighet som jag i ärlighetens namn inte fattade så mycket av.

Ja, nog sjutton går tiden långsamt när man springer! Aldrig har väl ett par minuter känts som en evighet... 
Så resonemanget påverkade mig inte nämnvärt. Inte förrän sonen utvecklade det ytterligare:

"Det innebär att den som står vid sidan av åldras snabbare."

Men vad i h-vete!!!
Här ligger jag mest och latar mig på en solstol och så åldras jag snabbare än de där galningarna som löper fram i vattenbrynet på morgnarna - trots hettan i luften.

Jag som varit så noga med solskyddsfaktor för att minska åldrandets fart och så borde jag egentligen ha sprungit!!!

Sonen skakade bedrövat på huvudet över mitt resonemang. Det är för övrigt samma son som räknar ut oddsen på mina tärningsslag varje kväll vi spelar yatzy.
"Nu MÅSTE jag få en sexa", kan jag utbrista medan sonen skakar lite märkbart på huvudet och förklarar att det bara är femton procents chans och rekommenderar mig att istället satsa på något annat.

"Det är fusk att räkna", muttrar jag men gör alltid som han säger eftersom det visat sig att han alltid har rätt.

Men det här med tiden och åldrandet är banne mig revolution!
Rent av löpsedelsmaterial!

Sonen kniper ihop läpparna och ruskar lite på huvudet igen och säger att det är Einsteins teori. Inte dagens nyhet alltså.

Jag har faktiskt ingen åldersnoja. Jag är hur bekväm som helst med min ålder. Det är bilderna av mig som jag har ett horn i sidan till. De passar liksom inte in i bilden jag har av mig själv. Jag brukar trösta mig med att min omgivning är en bunt usla fotografer. Och från att ha varit en linslus håller jag mig nu undan fotogluggar.

Och nu känner jag ett plötsligt behov av att börja springa.
Jag blir helt slut vid bara tanken.
Egentligen tänkte jag börja idag, men jag har för tillfället skjutit upp det till imorgon.

Men imorrn, då jädrar, då ska jag ta tag i det.
Kanske.


Rastlösa dagar

Jag är ovan. Det är så länge sedan jag gjorde "ingenting". Nä. Nu ljuger jag. Det händer ganska ofta, men då är det alltid med vetskapen om allt jag borde göra. Nu har jag inga måsten - och klättrar nästan på väggarna i mitt försök "att bara vara".



Eller på solstolen rättare sagt.
Vi har semester. I värmen. Och jag är så rastlös att jag nu bestämde mig för att se om jag kan väcka liv i den här gamla bloggen.

Så det här är ett test. Inget annat. Vänj er inte. Det är inte säkert att jag återkommer 😉


Ofrivillig paus

Jag svär. Det har skett någon form av uppdatering i mitt bloggverktyg, och JAG FATTAR INTE hur jag ska göra för att skapa ett blogginlägg!!! Än mindre förstår jag hur jag lägger in en bild.

Va? Tänker du säkert nu. Hon har ju gjort ett inlägg.
Jomenvisst. Om du läser det här så har jag kanske lyckats, efter 3000 misslyckade försök där inläggen gått upp i rök. Grrrrr...

Nåja. Detta är orsaken till blogguppehållet som för en gång skull är ofrivilligt.


Studentfirande

Finaste systerdottern Ida har tagit studenten. I strålande sol, och en sommarhetta som till och med höll på att slå omkull mig (jag har inte fattat att det är sommar nu) var vi på utspring, skrattade och hejade på vid flakåkning och bevistade den oförglömliga mottagningen.

Oförglömligt väder ska jag kanske tillägga. Det blev helt galet. Från tokvärme och strålande sol - till ett åsk- och regnoväder som var helt ofattbart. Vi knölade in oss 40 personer i partytältet (som egentligen beräknades rymma typ 25 personer) och ovädret var så groteskt att man inte ens kunde höra vad bordsgrannen sa. Det gick inte att göra annat än skratta 😂.

En underbar studentdag blev det iallafall! Nu väntar nya äventyr för fröken med sommarjobb på Gotland och långresa till Australien i höst. Stort lycka till Ida!!!


Student 2016!!!


I väntan på utspring.


Familjekonstellationen 😊


Traditionellt flakåkande genom stan.


Mottagning i trädgården (medan vädret var vackert)








Tårtorna min kusindotter bakar är outstanding. Här är den ena...


...och här är den andra!


Äntligen tinar jag upp!

Nyss stod det vår i almanackan - och snön vräkte tidvis ner. Men det var förra (?) veckan. Eller möjligen förrförra.
MEN NU ÄR SOLEN OCH VÄRMEN HÄR!!!

Jag har kastat av mig långkallingarna (living on the edge) och njuter av att tina upp inombords. Det här är baske mig den bästa tiden på året, när hopp om liv och en underbar sommar spirar sida vid sida om körsbärsblommorna som är på väg att slå ut. Okej. Hos oss verkar päronblommorna hinna före, men ändå.

Fritidsschemat är späckat, men jag njuter! Hoppas ni gör detsamma 💕


Årets första kvällsbubbel på altantrappan efter avslutat fredagsjobb. Kan inte bli bättre.


Häromdagen hjälpte vi dottern och hennes fästman (jo, de är förlovade nu!) att flytta deras källarförråd.


En dag ägnade jag bland annat åt att såpaskura utemöbler och altan.


Medan P ägnade sig åt sådant här...


Mums!


Och så har vi monterat barnvagn 😍.

Årets grillpremiär skedde dock i snöväder...


... Likaså grabbarnas golfpremiär...



Vårkväll

Ni vet sådana där dagar när man har strålande planer och allt sedan bara skiter sig. En sån dag har jag haft idag.

Men sen avslutades kvällen med en långpromenad med syrran, och det styrde liksom upp allt. Frisk luft, vacker kväll och suveränt sällskap. Jag klagar inte.


Man kan inte annat än må bra när man promenerar med den här kulissen.


Systrar.


Lite annat ljus när vår promenad tog sin början.


Slottsmiddag

Vilken helg det blev. Inte riktigt som vi hade tänkt oss...

I fredags efter jobbet var vi på kalas, vilket var mycket trevligt! Att födelsedagsbarnet köpt sig en elcykel gjorde ju inte kvällen sämre. Vi var alla tvugna att testköra! Wow! Hur kul som helst! Jag, som är allergisk mot allt vad cykling heter, tyckte det var störtkul!

Mindre rolig var natten som följde när jag fick magsjuka de lux... Tillbringade därför hela lördagen utslagen på sofflocket. Så. Jädra. Frustrerande!
Alla våra helgplaner stöp som ett korthus.

Tur att fixet med skänken och lite andra husprojekt kunde förgylla söndagen. Att laga middag på söndagen kändes inte som ett alternativ. Så vi åkte iväg på vinst och förlust för att hitta någon som kunde servera oss maten.
I Mariefred hittade vi en riktig pärla!
Jisses vad god mat det var! Vi valde helt simpelt köttbullar, och ångrade oss inte för en sekund! Det var nog inte sista gången som Slottspaviljongen får stå för maten när vår egen ork tryter... 😉


Gott!!!


Gamla spetsar

Vi har letat som tokar efter ett fint hyllpapper till den gamla fina skänken jag fått efter mormor. Dels blir det lättare att hålla rent i skåp och lådor, och dels blir det ljusare i skåpet.

Men hyllpapper (fint) verkar vara på utdöende. De fina jag hittat på nätet har varit självklistrande, och jag vill INTE klistra något på hyllorna.

Till slut var det P som hittade ett smårutigt i ljusblått och vitt. Det var kanske inte riktigt vad jag hade tänkt mig, men kände att det fick duga.

Idag, när vädret var risigt på morgonen, började vi fixa med hyllorna. Då kom jag ihåg att jag fått med mig gammal spets från mormor! Alltså riktigt gammalt spetsband. Det var väl lite av en skräll när jag (som inte kan något om tråd och tyger och sånt) frågade om jag kunde få spetsen. Någonstans tänkte jag att den nog kunde bli fin någonstans någon gång... Och så blev det! Skåpet blev precis så ljuvligt som jag vill ha det!

Det här rummet kommer bli ljuvligt när det blir klart 💕
Om det regnar imorgon ska jag nog börja plocka in och rumstera om i det som är på väg att bli vår Gotlandskammare.


Mormors skänk med mormors spetsar.


Skänken kommer hemifrån gården på Gotland och är i samma serie som sängen (soffan) som jag och P fick för snart 30 år sedan.


När jag var liten sov jag alltid i den här hos mormor och morfar (det var bolster i den på den tiden och jag kände mig som prinsessan på ärten). Sedan har jag och P haft den som sänggavel i många år. Nu ska vi göra om den till gästsäng.


Promenadpakten

Jag och syrran har ingått en pakt. Eller en till kanske man ska säga.
Den här handlar iallafall om att vi ska röra oss mer. Eller mer och mer... Vi ska röra på oss är väl kanske mer korrekt. Så vi har börjat ta kvällspromenader tillsammans. Raska promenader där vi samtidigt dryftar senaste nytt i våra respektive liv.

Och idag gick vi drygt en halv mil!!!! Ja, alltså 5,4 km. Men det låter bättre med "mil". Lite sportigare, lite tuffare.

Älskar de här promenaderna! Och det är faktiskt inte så lätt att BÅDE gå fort OCH snacka oavbrutet som man kan tro. Men vi är så jädra bra på det. 

Nu kan jag med gott samvete landa raklång i soffan och äta upp det sista i godisskålen. Och så kanske jag ska spana in ett schysst hotell i New York.
Nej, nej! Vi ska inte dit (säger P) men han är väl inte sämre karl än att han (kanske) kan ändra sig? Och då vill man ju vara förberedd liksom.

Och imorrn är det fredag - wohoooo!


Systerselfie!


Because I'm worth it...


Mormorslycka 💕

Jag har frågat. Jag lovar! Jag har gjort det. Och jag har fått klartecken. Det är fritt fram. Nu är det 100 procent officiellt!

VI SKA BLI MORMOR OCH MORFAR!!!

Ja, och dottern och hennes fina sambo ska bli föräldrar. Men det är bara en liten detalj i sammanhanget. Det största just nu är ju:

VI SKA BLI MORMOR OCH MORFAR!!!

Fattar ni hur lyckliga vi är?!?!? Vi ska få en liten bebis! 💕
Jag och P är lite lätt hysteriskt glada över den här nyheten. Slår lätt varenda 4-5:a nyhet jag någonsin varit med och skapat. Vi vill liksom bara att han ska komma NU! Eller ja, alltså inte precis nu. Men när han vuxit till sig. Det är halvtid nu. 20 veckor. Och ja, det är en liten pojke ❤️.

Vi ska riva trädgårdsskjulet och bygga en lekstuga, sätta upp skyddsanordning/staket i den branta backen ner bakom garaget, måla och tapetsera om ett rum på övervåningen, P funderar på att bygga ett barnvagnsskjul och, och... Ja, ni fattar. Vi har storslagna planer. Egentligen hinner vi inte jobba. Det är ju så mycket KUL som ska ordnas!

Det är egentligen bara en sak som P och jag inte är överens om. Jag anser att en resa till New York, för att köpa barnkläder, är obligatoriskt. P håller inte med. Men vad vet han om bebiskläder? Nåja. Än har jag inte gett upp hoppet...

Vi längtar efter vår lilla krabat 💕


Fina dottern med fin liten bebis i magen! Bilden har dock ett par veckor på nacken. Gissar att magen hunnit bli lite större nu.



Nytvättat tak

Idag har vi alltså haft två orangeklädda gubbar på taket...
Jisses vad de har slitit!
När de kom imorse strax före klockan 9 frågade jag hur lång tid de trodde det skulle ta (jag insåg ju att jag inte skulle kunna ta mig in i huset medan de jobbade).
Tre, fyra timmar gissade de på.
Det tog åtta timmar - utan rast!!!

Man kan väl lugnt säga att det var två utsvultna och trötta män som precis lufsade iväg i sina stövlar.

Lite roligt var det ju att grannen i huset på andra sidan vägen också hade takfolk på plats. Men där lägger de om hela taket. De takläggarna stod alldeles tysta och bara stirrade på resultatet på vårt hus när jag nu fick komma ut ur huset (jag fick dispens för att ta mig in för ett par timmar sedan).

Om cirka två veckor kommer målaren hit. Sedan kommer takgubbarna tillbaka för att måla vårt tak med en skyddande beläggning.

Det här kan bli riktigt, riktigt bra. Om ni frågar mig.


Jag var tvungen att ljusa upp bilden, motljuset var för groteskt...


Så här såg ju inte taket ut igår direkt...



Här går det undan

Oj oj oj... Ikväll fick vi samtal från takfixaren. De hade fått en avbokning och kommer hit och tvättar taket redan imorgon!
Sedan ska det på ny beläggning, men det gör de inte förrän husmålaren är klar.
Tegelrött ska taket bli. Ursprungsfärgen alltså. Det här ska verkligen bli spännande att följa!


Så här ser vårt hustak ut idag, före tvätt.


Vårt tak har ju egentligen tegelröda pannor, men just nu ser det ju inte direkt ut så...



Röj i trädgården

Det värker i hela min kropp. Och vårt sociala liv med vänner är obefintligt. Orsak? Vi försöker få styr på vår trädgård...

För den oinvigde ser det kanske inte ut som vi gjort någonting. Men jag lovar, så mycket som vi röjt i vår trädgård de senaste helgerna har vi inte gjort på sammantaget 20 år i vår förra trädgård. 

Och det är MASSOR kvar att göra...

Vår stora lycka är ändå beslutet vi tog förra veckan. Vi köper in en firma som ska måla vårt hus och våra fönster. De, som är proffs, räknar med att det kommer ta 3-4 veckor. Skulle vi två, amatörer, gjort det hade vi sannolikt behövt ta tjänstledigt tre månader.

Dessutom kommer ett annat företag hit och fixar vårt tak. Vi är såååå himla glada!

Okej. Vi får dra in på annat, men just nu känns det som det är värt allt! (Påminn mig om det när det ösregnar hela min sommarsemester och vi inte reser till sol och värme).

Men lite annat än trädgårdsjobb har vi gjort. På impuls i förra veckan köpte vi biljetter till Jonas Gardells nya föreställning. Han körde genrep här i stan inför premiären den här veckan. Vi fick skratta riktigt gott.

I helgen hämtade vi dessutom det sista hos mormor. De tunga möblerna som syrran och jag ärvt. Det var ingen lättviktsmatch, om man säger så. Men det kommer bli sååååå fint här hemma!

Idag har jag en välbehövlig (och välförtjänt om ni frågar mig) ledig dag. Så nu ska jag lägga på ett kol och se vad jag hinner med. Ser iallafall ut att bli en fin vårdag - jippi ☀️!


Hos mormor blommar blåsipporna så vackert!


I lördags var jag och mamma ute hos mormor och satte upp elstängsel runt rabatterna för att skona blommorna från rådjuren. Först kändes det konstigt att mormor själv inte var med och styrde upp det, men sedan dök hon upp på sitt lilla vis...


Hemma i vår trädgård har maskinerna gått varma.


Det blev så mycket rishögar att vi var tvugna att köpa en flismaskin. Nu går det lite lättare.


Ibland undrar vi vad vi gett oss in på, med vår stora trädgård. Men när man sedan får sitta i vårsolen och äta nybakad sockerkaka så är det liksom värt det.


Nyklippt häck. Blir spännande att se om den överlever vår behandling...



Mina finaste

Det är inte lätt. Men ibland händer det! Ja, alltså att jag lyckas fånga båda våra barn på bild - tillsammans.
Fast ska jag vara helt ärlig så kan jag inte minnas när det skedde senast.
Just den här gången (häromveckan) ställde de dock snällt upp för förevigande (men klagade på solen i ögonen).


Vår dotter och son, eller för all del: storasyster och lillebror (även om man inte kan påstå att han ser särskilt liten/kort ut bredvid sin syster)


Solskensvarianten.


Sonen.


Glad Påsk!

"Vi lägger inte hela påskhelgen på trädgården va? Deal?" sa P häromveckan.

Jag jublade av lättnad!
Tills jag fick klart för mig att jag hört fel... Jag gick tydligen med på ATT lägga fyra dagar på intensivt trädgårdsarbete...

Så P har gjort ett späckat arbetsschema  efter väderprognosen. Så eftersom långfredagen skulle bjuda på dåligt väder så skulle vi tydligen vända upp och ner på huset inomhus. Det gjorde vi igår... Så nu ser det ut som f-n i hela huset... Ja, utom i våra garderober då.
Den här helgen kommer gå till historien.

Idag stod häckklippning på schemat. Men av någon outgrundlig anledning har min högra hand slutat fungera (!). Jag kan inte ens lyfta kaffekoppen.
Frustrerande till max! P tror det är en dålig ursäkt... Hrm...

Nåja. Jag får göra vad jag kan. Med vänster hand 😉

Glad Påsk!


Glad påsk där ute!


Ordning och reda! Nu får man fylla på med nytt va 😉?