Mina finaste

Det är inte lätt. Men ibland händer det! Ja, alltså att jag lyckas fånga båda våra barn på bild - tillsammans.
Fast ska jag vara helt ärlig så kan jag inte minnas när det skedde senast.
Just den här gången (häromveckan) ställde de dock snällt upp för förevigande (men klagade på solen i ögonen).


Vår dotter och son, eller för all del: storasyster och lillebror (även om man inte kan påstå att han ser särskilt liten/kort ut bredvid sin syster)


Solskensvarianten.


Sonen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback