Lillan Hedlunds blogg

Kollegorna fick vara försökskaniner på en äppelkaka igår på jobbet.

Imorgon ska jag försöka mig på att gör ett gäng till mig själv också.

Men massor av fallfrukt är inte ok att äta, mosa och baka på. Då är det tur att man har en kollega med jaktmark!

Så idag har jag rensat trädgårn ren och fyllt två enorma backar som ska till jaktmarken. Blir lättare att hitta den fina fallfrukten på så vis också. Dock ingen vild gissning att hela trädgårn är full imorgon igen. Faktum är att man behöver hjälm där ute. Fick två äpplen i skallen bara under tiden jag rensade rent... 

Det låter vedervärdigt!

Så det är hörselkåpor som gäller. Skitenkelt att prata i telefon eller med kollegor. Not!

Idag smet jag iallafall i tid från bygget för att åka till världens bästa frisör och klippa mig lite. Skönt!

Sen fick det bli lite äppelplockande på kvällskvisten. Två äppelkakor blev resultatet. En ska jag förgifta kollegorna med imorgon och en har jag och P frossat i ikväll.

Och nu: godnatt.

Det är festival i stan och från jobbets sida beslutade vi att storsatsa och liverapportera hela helgen.

Det har krävt en diger insats av mig och mina fantastiska kollegor.

Och det har varit så ROLIGT!!!

Känns som jag haft ett leende på läpparna dygnet runt - hela helgen. Att möta så många glada människor gör livet så underbart.

Det har blivit en underbar kombination av jobb, umgås med familj och vänner och lyssnande på härliga konserter.

Jag bokstavligen flög hem på moln i natt efter Timbuktus konsert. Ja, tills jag insåg att en man med uppdragen huva med raska steg förföljde mig när jag helt ensam - utan en levande själ i sikte - tog en ödslig väg hem i mörkret. Då blev jag lite förbannad på mig själv och min naiva tilltro till mänskligheten.

Nej. Det var lugnt. Inget hände. Jag fick upp mobilen med blixtfart, ringde dottern o förklarade läget o var jag befann mig så hon skulle kunna larma om det gick åt pipsvängen. Och huvmannen var plötsligt som uppslukad. Men jag erkänner, länge sen jag blev så skärrad...

Och så bannade jag mig själv för att överfallslarmet och annan "överfallshjälp" låg i köksskåpet - och inte i min handväska...

Idag avrundas festivalen, men jag passar de här sista timmarna. Idag ska jag bara ligga raklång på soffan, vila, äta pizza och ladda för jobbveckorna som kommer. Vi har ju ett val framför oss, så räkna inte med några regelbundna uppdateringar här för nu går jag in i valbubblan :)

Jag var aldrig riktigt med i den där kampen. För ovanför sängen i mitt flickrum hängde bilder på min favoritartist. Lasse Berghagen.

När jag såhär i vuxen ålder berättar om min stora barndomsidol så skrattar de flesta och säger : "Teddybjörnen Fredriksson".

Det är fel. Helt fel. Jag lyssnade (nästan) aldrig på den låten. Bland mina Berghagenskatter fanns låtar som "Håll igång i skogen", "Jennie Jennie" och så förstås "Ding dong".

Och jag tyckte han var så rolig när han skämtade, klädde ut sig i kepsar och spexade.

Så det var till Lasse Berghagen jag skrev mitt livs första kärleksbrev. Jag hade precis lärt mig skriva, så jag uppskattar att jag var i 7-8-årsåldern.

Och i brevet friade jag. Skulle jag någon gång gifta mig var det med Lasse Berghagen.

Vad han svarade på mitt frieri? 

Ingenting.

Han fick aldrig brevet.

När jag skulle posta det fick jag veta att han hade en dotter i min ålder, och som liten flicka gick mitt hjärta i bitar. Jag kunde ju inte gifta mig med någon som hade barn lika gammal som jag själv!

Jag har dock kvar brevet. Hittade det för ett par år sedan, tyvärr är det som uppslukat av jorden nu när jag letar.

För ett par år sedan väckte jag favoritlåten Ding dong till liv under en kväll med goda vänner. På nattkvisten körde vi en egenhändigt ihopsnickrad musiktävling. Någon sa en bokstav, och så skulle man snabbt som sjutton sjunga en låt och de övriga skulle gissa låt och artist.

När bokstaven D kom satt vi alla knäpp tysta - tills jag utbrast i refrängen till Ding dong. Jag blev helt utbuad. Ingen kände igen den - så jag körde den på repris ända till min kompis skrek:

- Tomtens julverkstad!

Jag var förnärmad. Jag är i och för sig en usel sångare, men att vännerna sen hävdade att jag hittat på låten - och därmed fuskade - fick mig att leta upp den på nätet och bevisa dess existens.

Behöver jag säga att den sedan dess blivit en klassiker i sällskapet :)

Och sen har livet rullat på, fram till igår.

Det är festival i stan och en av gårdagens dragplåster på scen var Berghagen! Min kollega skulle i sin tur göra ett filmat inslag till tidningens liverapportering (lt.se) med nämnde artist.

Men så händer sånt som händer. Artisten blir försenad flera timmar och kollegan kunde inte stanna kvar och vänta och plötsligt skulle JAG göra intervjun!

HERREGUD.

Men jag gjorde det! Och inte nog med det, jag fick dessutom Lasse Berghagen att sjunga en liten del av Ding dong...

Äntligen fick jag träffa min stora barndomsidol, närmare 40 år efter jag skrev det där brevet.

Klart jag somnade med ett leende på läpparna igår :)

Jag är helt överlycklig!

Två veckor med sol, värme och bad när det är som värst här hemma - nu har jag verkligen nåt att se fram emot!

Är så himla glad!

I vår har jag och P varit gifta i 25 år, så det här får bli vår "bröllopsresa". Enligt resebolaget ska vi iallafall bo på ett riktigt bröllopshotell.

Fast lite krassa ska vi väl vara... Och det var även min chef när jag bad om ledigt och tjoade om att vi ska till Jamaica.

"Eller Thailand", replikerade hon kvickt.

Förra gången vi skulle till Karibien ringde ju resebolaget ett par dagar innan avfärd och deklarerade att de tyvärr missat att boka in oss på hotellet och att det inte längre gick att få något rum. Det slutade ju med att vi hamnade i Thailand, givetvis med ett annat bolag.

Så än ska vi väl inte ropa hej.

Men det är bokat - och jag har fått ledigt. Wohoooooo!!!!

I går blev det middag på Lemoni.

Jag må ha fuskat med näringsintaget i veckan, men jag svär på att jag (över)kompenserat det i helgen!

I dag fick jag knappt ner frukosten...

I övrigt tillbringade vi faktiskt större delen av gårdagen hos dottern o svärsonen. P skulle hjälpa till att fixa en kontakt. Slutade med att killarna gick igenom större delen av lägenhetens elsystem, vilket tog typ heeeela dan.

Jag och dottern gick i vår tur vaktlag för att spana efter eventuella lapplisor (!)

Eftersom större delen av söder skulle stängas av för Midnattsloppet så fulparkerade vi... Men det gick bra. Den här gången. Egentligen tänkte vi äta ihop i Stockholm, men den överhängande risken att bli inparkerade gjorde att vi tog med oss ungdomarna hem och intog vår middag på Lemoni istället. Mycket gott!!! Och så himla trevligt.

Nu måste vi verkligen lägga på ett kol med tvätt och trädgård...

Verkligheten i ett nötskal. Och en och annan fick nog en påminnelse om vikten av att spara sina jobb...

Men sen blev det till slut kväll för mig också! Fredagskväll! Vännerna lurade med mig och P på middag på ett ställe jag aldrig besökt tidigare. Vilket lyckokast! Jisses vad god maten var. Jag åt så jag bokstavligen blev sjuk! Sen kastade jag mig i sängen hemma och slocknade innan jag hann sluta ögonen. Ljuvlig känsla.

I veckan var jag och hämtade min mor och hennes väninnor vid Gotlandsbåten.  Slog mig att jag inte varit på ön på evigheter. Måste verkligen ta mig i kragen och åka dit igen vid tillfälle.

Men nu står tvätt och städ på schemat! Och en tur till dottern som behöver lite hjälp i sin och sambons lya. Undrar bara hur vi ska ta oss dit med bil... Vägarna ska stängas av för midnattsloppet (som min vän för övrigt ska springa). Ja ja, vi får se hur det går.

Skit.

Jag vill tillbaka till min semesterbubbla där allt gick i snigelfart!!!!

Helg kallas det visst.

Vi rivstartade efter jobbet igår med våra vänner genom att äta middag på Barolo. Och så blev det visst lite drinkar på det... Så himla trevligt!

Nåja. Hade ändå inte pallat att sola så det får väl gå.

Ikväll ska vi ta tag i lite flyttbestyr. Vi måste stuva om en del innan vår hantverkare kommer på onsdag. Misstänker dock att han inte kommer kunna jobba på vinden, som tänkt, förrän värsta hettan lagt sig.

En kväll i veckan ska vi hem till vår husköpare också. Alltså hon som köpte vårt hus i Nykvarn. Hon har gjort om massor och har bjudit hem oss på fika för att visa hur det blivit. Det blir spännande.

Annars måste jag medge att jag mest ser fram mot att gå ut o äta middag med vänner, vilken kväll är dock inte spikad. Men längtar redan efter färdig middag på bordet (säger hon som åt filmjölk till middag idag - men det gååår liksom inte att laga varm mat i värmen!!!)

Hepp. Upp på vinden då...

Jag ville inte ha en korg i plast, och till slut hittade vi en i trä eller pil eller vad det heter. Supernöjd!

Sen visste vi inte vad vi skulle göra. Luftfuktigheten gör en ju smått knäpp i huvudet. Så vi åkte till Skärholmen och fikade (!). Och så velade vi hit och dit åt vilket håll bilen skulle rattas.

Vi hamnade i Nynäshamn. Myyyysigt!!!

Blev lite mat nere vid vattnet och så tog vi upp diskussionen om huruvida vi ska köpa båt eller inte. Efter de här två somrarna känns det ju onekligen lockande... Å andra sidan gillar vi ju våra utlandssemestrar, så vi är kluvna.

Men blir det båt så blir det en liten puttrande variant, mest för att kunna ta sig ut och bada och sola. Inte stor segelskuta och inte en sån där soppatörstig värsting som man inte har råd att tanka.

Hrm... Vi får nog fundera lite till.

Så lördagen blev en lugn dag. När vi konstaterat att P inte blev sämre cyklade vi till mormor för en liten förmiddagsfika. Därefter gick cykelturen längs kanalen och sen gjorde vi som jag sett så många andra göra.

Vi satte oss vid Slussen för att titta på båtar.

Alltså. Det är riktigt rofyllt! Och lite mysigt. Varenda gång vi ger oss ut i den här stan upplever jag den som så fin! Har fått helt nya Södertäljeglasögon.

Och på vår lilla cykeltur mötte vi en basketlandslagsspelare som var ute och sprang - och så små saker gör en liksom glad!

Sen gjorde vi baske mig inte ett smack på hela lördagen - och det var hiskeligt mysigt det också :)

Wohoooo!!!!

Det har jag firat med rosevin ikväll :)

Men mina fötter gillar tydligen inte skrivbordssittande... Både igår och idag har de svullnat upp till groteska stubbar där man inte ens kan se fotknölarna.

Så nu ligger de i högläge. Vete katten hur jag ska få bukt med det annars.

Åh, vad det är skönt med helg! Nu ska jag njuta!