Lillan Hedlunds blogg

Jag var aldrig riktigt med i den där kampen. För ovanför sängen i mitt flickrum hängde bilder på min favoritartist. Lasse Berghagen.

När jag såhär i vuxen ålder berättar om min stora barndomsidol så skrattar de flesta och säger : "Teddybjörnen Fredriksson".

Det är fel. Helt fel. Jag lyssnade (nästan) aldrig på den låten. Bland mina Berghagenskatter fanns låtar som "Håll igång i skogen", "Jennie Jennie" och så förstås "Ding dong".

Och jag tyckte han var så rolig när han skämtade, klädde ut sig i kepsar och spexade.

Så det var till Lasse Berghagen jag skrev mitt livs första kärleksbrev. Jag hade precis lärt mig skriva, så jag uppskattar att jag var i 7-8-årsåldern.

Och i brevet friade jag. Skulle jag någon gång gifta mig var det med Lasse Berghagen.

Vad han svarade på mitt frieri? 

Ingenting.

Han fick aldrig brevet.

När jag skulle posta det fick jag veta att han hade en dotter i min ålder, och som liten flicka gick mitt hjärta i bitar. Jag kunde ju inte gifta mig med någon som hade barn lika gammal som jag själv!

Jag har dock kvar brevet. Hittade det för ett par år sedan, tyvärr är det som uppslukat av jorden nu när jag letar.

För ett par år sedan väckte jag favoritlåten Ding dong till liv under en kväll med goda vänner. På nattkvisten körde vi en egenhändigt ihopsnickrad musiktävling. Någon sa en bokstav, och så skulle man snabbt som sjutton sjunga en låt och de övriga skulle gissa låt och artist.

När bokstaven D kom satt vi alla knäpp tysta - tills jag utbrast i refrängen till Ding dong. Jag blev helt utbuad. Ingen kände igen den - så jag körde den på repris ända till min kompis skrek:

- Tomtens julverkstad!

Jag var förnärmad. Jag är i och för sig en usel sångare, men att vännerna sen hävdade att jag hittat på låten - och därmed fuskade - fick mig att leta upp den på nätet och bevisa dess existens.

Behöver jag säga att den sedan dess blivit en klassiker i sällskapet :)

Och sen har livet rullat på, fram till igår.

Det är festival i stan och en av gårdagens dragplåster på scen var Berghagen! Min kollega skulle i sin tur göra ett filmat inslag till tidningens liverapportering (lt.se) med nämnde artist.

Men så händer sånt som händer. Artisten blir försenad flera timmar och kollegan kunde inte stanna kvar och vänta och plötsligt skulle JAG göra intervjun!

HERREGUD.

Men jag gjorde det! Och inte nog med det, jag fick dessutom Lasse Berghagen att sjunga en liten del av Ding dong...

Äntligen fick jag träffa min stora barndomsidol, närmare 40 år efter jag skrev det där brevet.

Klart jag somnade med ett leende på läpparna igår :)