Första middagen
Har precis kommit hem från middagsbjudning hos dottern och hennes sambo. Jisses, vad konstigt det känns att skriva. Men nu börjar jag faktiskt inse att hon lämnat föräldrarhemmet på riktigt. Hennes gamla flickrum är såååå tomt. Ja, alltså alla möbler är ju kvar, men den stora garderoben är ekande tom, hyllor och byråer likaså. Det känns lite underligt att gå in där. Fast jag kunde inte låta bli att le när jag öppnade klädkammaren. Där står helt plötsligt flera skohyllor ekande tomma och det hänger nästan inte ett enda ytterplagg kvar. Ser likadant ut nere i hallen. Undrar just var hon gjort av alla flera hundra skor och 68 kappor i den nya lägenheten... Visst ja! De har visst ett enormt vindsförråd ;)
Nåja. Även om det känns konstigt så är jag faktiskt enormt glad också. Glad för att dottern och hennes sambo verkar stortrivas i sin lägenhet som är helt underbart fin. De hade till och med fått in en gran och pyntat den alldeles bedårande.
Jag är så glad för att de (ungdomarna) verkar trivas och ha det så mysigt ihop.
Och det var en så himla god och trevlig middag vi och dotterns svärföräldrar blev inbjudna till ikväll. Man får väl hoppas att den första middagen inte var den sista :).