Första snö(o)vädret
Så var dagen D här. Dagen då snön vräker ner oavbrutet. Jo, jag har faktiskt längtat efter snö. Det känns inte som jul annars och dessutom lyser det upp så vackert.
MEN! Jag avskyr att skotta bort eländet. I dag har jag dessutom tvingats göra samma procedur TVÅ gånger! I morse fick jag gräva fram bilen och var så duktig att jag skottade upp fina gångar runt huset och fram på altan. Jaha. Och vad hade jag för det då? Här kommer man hem rekorderligt sliten, strax före midnatt efter ett elvatimmarspass på jobbet, och då är det värre än när det begav sig i morse. Suck. Och varför - varför - måste snösvängen alltid gå åt det hållet så att det är jag och mina grannar på den här sidan om vägen som får värsta snövallen? Livet är inte rättvist..
Så nu har jag skottat. Igen.
Min fotografkollega korrekturläste högt på jobbet strax innan vi skulle gå hem:
"Dramatiskt färre som får hjärtinfarkter"
Sedan spekulerade vi lite huruvida vi låg i riskgruppen. Nu vet jag att jag gör det. Snöskottning kan inte vara bra för hjärtat. Och inte för armar och rygg heller om jag känner efter.
Tog ett snack med 17-årige sonen som gick på jullov i dag.
- Nu står det 2-0 till mig när det gäller snöskottning. Nästa varv är det din tur, deklarerade jag.
Sonen lyfte bara lite på datahörlurarna och ruskade sen på huvudet när han släppte ner dem igen.
- Glöm det. Jag tänker inte gå ut på hela jullovet.
Och sen verkade den diskussionen vara över om jag tolkade det rätt när han demonstrativt återvände till sin datorskärm.
Sanna mina ord. Det var bättre förr. När man hade en make i Sverige och kunde tvinga ut honom att göra grovjobbet.