Hallmöbeln på plats
Jag är sååå nöjd.
Efter morgonens stora matinköpsrunda lyckades jag få med mig maken till möbelbutiken för att köpa hallbänken. Jo, den är fortfarande för bred, men den får plats (okej, den går ut över dörrkarmen, men den får faktiskt plats). Maken muttrade något om att det är tidsfråga innan dörren intill har ett stort hål i sig. Men det känns som en bagatell om han frågar mig. Vilket han i och för sig inte gör. Frågar alltså.
Nöjd är jag dessutom över att jag skruvade ihop hela möbeln själv. Inte likt fru Hedlund, och lite imponerad blev han nog.
- Det är vår dotter som har lärt mig, sa jag nöjt när jag var klar.
Tänk att jag redan nu fått nytta av allt jag lärde mig i dottern och hennes sambos flyttkarusell.
Nu återstår bara det bästa. Att klä om dynan med det ulliga bulliga bruna tyget som jag köpte för flera veckor sedan. Tror att jag genast ska sätta mig och klistra.
Nej, jag ska inte sy (vilket maken påstår är vad alla normala människor gör med dylika saker). Jag ska klistra. Eller möjligen tejpa. Klister och tejp är underskattade grejer. Men vi som aldrig var (mentalt) närvarande på syslöjdslektionerna vet värdet av klibbiga hjälpredskap. Funkar alltid. Eller nåja, för det mesta i alla fall...
Efter morgonens stora matinköpsrunda lyckades jag få med mig maken till möbelbutiken för att köpa hallbänken. Jo, den är fortfarande för bred, men den får plats (okej, den går ut över dörrkarmen, men den får faktiskt plats). Maken muttrade något om att det är tidsfråga innan dörren intill har ett stort hål i sig. Men det känns som en bagatell om han frågar mig. Vilket han i och för sig inte gör. Frågar alltså.
Nöjd är jag dessutom över att jag skruvade ihop hela möbeln själv. Inte likt fru Hedlund, och lite imponerad blev han nog.
- Det är vår dotter som har lärt mig, sa jag nöjt när jag var klar.
Tänk att jag redan nu fått nytta av allt jag lärde mig i dottern och hennes sambos flyttkarusell.
Nu återstår bara det bästa. Att klä om dynan med det ulliga bulliga bruna tyget som jag köpte för flera veckor sedan. Tror att jag genast ska sätta mig och klistra.
Nej, jag ska inte sy (vilket maken påstår är vad alla normala människor gör med dylika saker). Jag ska klistra. Eller möjligen tejpa. Klister och tejp är underskattade grejer. Men vi som aldrig var (mentalt) närvarande på syslöjdslektionerna vet värdet av klibbiga hjälpredskap. Funkar alltid. Eller nåja, för det mesta i alla fall...
Kommentarer
Trackback