Lillan Hedlunds blogg

Egentligen borde jag ägna all tid åt att planera nyårsmiddagen vi ska ha här hemma med våra vänner. Men just nu längtar jag mer till årets nästsista dag, det vill säga morgondagen.

Om allt går enligt plan så ska jag åka upp till huvudstaden och möta dottern när hon slutar sitt jobb och så ska vi ägna ett par timmar åt att gå i klädbutiker. Dottern behöver en varm vinterjacka, och jag har lovat att ställa upp som sponsor. Som jag längtar! Inte så mycket efter shoppingturen, men desto mer efter lite kvalitetstid med dottern. Ja, ja... Jag vet vad ni tänker. Att jag mutar mig till en stund med dottern. Men faktum är att jag tror att hon VILL göra den här lilla trippen med sin gamla mor. Dottern har nämligen (tyvärr) aldrig varit mutbar. Inte ens som litet barn. Vet inte hur många gånger jag önskat att det skulle gå att köpa hennes vilja. Men icke. Det är en principfast tös som inte ruckar på sin ståndpunkt bara för att man viftar med något hon önskar sig.

Så mitt sponsorerbjudande beträffande en varm vinterjacka kan inte betraktas som muta. Det blir mer... tja... ett värmande möte mor och dotter emellan liksom. Och jag ser fram emot det! Mycket! För nu börjar det kännas ordentligt i hjärtetrakten att hon inte bor här hemma längre...