Skumma baciller
Även om jag började använda handsprit långt innan svininfluensan var uppfunnen så vill jag inte påstå att jag har bacillskräck. Det är väl mer bara så att jag tänker mig för lite extra, och när jag inte gör det - ja då finns handspriten nära till hands.
Det jag däremot verkligen kan må illa av är att skåda hur andra människor absolut inte tänker längre än näsan räcker. Jag och maken (som är hemma i Sverige på blixtvisit) åkte ner en snabb sväng till stan i dag. I ett av varuhusen hade en ny leksaksaffär öppnat och runtomkring pågick det självklara jippot. Ni vet, utklädd stor gubbe a la företagets logotype, gratis ballonger och godisutdelning.
Det var det sista jag reagerade på. Med en stor varukorg stod en tjej och bjöd på godis och folk (både vuxna och barn) var som galna och grävde runt i korgen för att få del av gottet. Och det godis som det bjöds på var skum-tomtar.
Jag hör till dem som älskar skum-tomtar, men nu vände det sig i magen på mig. Eftersom den godissugna folkmassan orsakade vissa problem för oss andra att komma förbi och ut genom entrén så hann jag mot min vilja studera hur alla dessa olika fingrar grävde runt bland skumgodiset.
Ibland undrar jag om folk verkligen inser att de tigger om att bli sjuka. Och hur tänkte leksaksaffären? Hade det inte varit på sin plats att bjuda på typ inslagna kolor eller något nu när det råder värsta svininfluensavågen? Ja, jag vet inte, men hade jag haft små barn hade jag hellre köpt dem en egen påse med skum-tomtar än låtit dem gräva i den där bacillhärden.
För ett ögonblick tänkte jag att mitt illamående kanske var en överdrift. Men det visade sig att jag inte var ensam om att reagera. Maken, som inte kan stava till bacillskräck, tittade förundrat på godisutdelningen innan han vändes sig mot mig och ruskade på huvudet.
- Äckligt. Nu när det är svininfluensa och allt.
Det jag däremot verkligen kan må illa av är att skåda hur andra människor absolut inte tänker längre än näsan räcker. Jag och maken (som är hemma i Sverige på blixtvisit) åkte ner en snabb sväng till stan i dag. I ett av varuhusen hade en ny leksaksaffär öppnat och runtomkring pågick det självklara jippot. Ni vet, utklädd stor gubbe a la företagets logotype, gratis ballonger och godisutdelning.
Det var det sista jag reagerade på. Med en stor varukorg stod en tjej och bjöd på godis och folk (både vuxna och barn) var som galna och grävde runt i korgen för att få del av gottet. Och det godis som det bjöds på var skum-tomtar.
Jag hör till dem som älskar skum-tomtar, men nu vände det sig i magen på mig. Eftersom den godissugna folkmassan orsakade vissa problem för oss andra att komma förbi och ut genom entrén så hann jag mot min vilja studera hur alla dessa olika fingrar grävde runt bland skumgodiset.
Ibland undrar jag om folk verkligen inser att de tigger om att bli sjuka. Och hur tänkte leksaksaffären? Hade det inte varit på sin plats att bjuda på typ inslagna kolor eller något nu när det råder värsta svininfluensavågen? Ja, jag vet inte, men hade jag haft små barn hade jag hellre köpt dem en egen påse med skum-tomtar än låtit dem gräva i den där bacillhärden.
För ett ögonblick tänkte jag att mitt illamående kanske var en överdrift. Men det visade sig att jag inte var ensam om att reagera. Maken, som inte kan stava till bacillskräck, tittade förundrat på godisutdelningen innan han vändes sig mot mig och ruskade på huvudet.
- Äckligt. Nu när det är svininfluensa och allt.
Kommentarer
Trackback