Fasansfulla besök
Jag blir så trött. Jag vet inte vad jag gör för fel. Men varför måste vår ytterst lilla trädgårdsplätt fungera som härbärge för alla löst springande djur? Och varför - VARFÖR - utgör vår trädgård offentlig toalett för dessa varelser???
På försommaren hade vi en förrymd påfågel som skitade ner något å det förskräckligaste, vad jag tycker om grannkatternas nödiga besök behöver jag kanske inte nämna igen och häromdagen hade vi ett gråtande rådjurskid på baksidan. Och alla har fått för sig att skiter, det gör man på Hedlunds tomt.
Why????
Och nu har jag precis blivit varse att vi fått nya gäster. Sonen sa i och för sig redan förra helgen att han upptäckt att vi har höns i trädgården. Information som jag lite lätt viftade bort. Men han hade förstås rätt. Okej, det är inte höns. Det är fasaner, men ändå.
Nu tycker jag att fasantuppar är ganska tjusiga djur och tänkte att det inte gjorde så mycket att de spatserar på baksidan. Tills jag upptäckte vad tuppen egentligen gjorde...
Fascinerat såg jag hur tuppen liksom gnuggade sig ner i gräsmattan, grävde ett lagom stort hål med sina fötter (eller klövar, tassar, klor eller vad det kan heta) där han sedan kröp ihop.
- Är det fasantuppen som ruvar på äggen? frågade jag dottern som slutit upp för att titta på djurshowen.
Vi funderade tyst båda två, men kom inte på något svar. Det är ju inte helt otroligt att man även i fasanernas värld har justerat jämlikhetsplanen så att pappan blir mer involverad i sina arvingar.
Men nej då. Det var ju lite optimistiskt tänkt av mig. För när jag nu på morgonen granskade platsen så visade det sig tydligt vad tuppjäkeln egentligen ruvat på.
Precis. Ni kanske tycker det är en skitsak, men jag är personligen väldigt trött på bajs! Väldigt VÄLDIGT less om jag ska va helt ärlig.
Möjligheten finns dock att fasanerna inte kommer tillbaka. Enligt sonen har de (fågelfäna alltså) framförallt ägnat sig åt att picka i sig svampen som oplanerat råkat växa upp på baksidan. Och där finns en poäng. Mig veterligen växer det nämligen bara röd flugsvamp i min gräsmatta. Så... Bon Apetit!
På försommaren hade vi en förrymd påfågel som skitade ner något å det förskräckligaste, vad jag tycker om grannkatternas nödiga besök behöver jag kanske inte nämna igen och häromdagen hade vi ett gråtande rådjurskid på baksidan. Och alla har fått för sig att skiter, det gör man på Hedlunds tomt.
Why????
Och nu har jag precis blivit varse att vi fått nya gäster. Sonen sa i och för sig redan förra helgen att han upptäckt att vi har höns i trädgården. Information som jag lite lätt viftade bort. Men han hade förstås rätt. Okej, det är inte höns. Det är fasaner, men ändå.
Nu tycker jag att fasantuppar är ganska tjusiga djur och tänkte att det inte gjorde så mycket att de spatserar på baksidan. Tills jag upptäckte vad tuppen egentligen gjorde...
Fascinerat såg jag hur tuppen liksom gnuggade sig ner i gräsmattan, grävde ett lagom stort hål med sina fötter (eller klövar, tassar, klor eller vad det kan heta) där han sedan kröp ihop.
- Är det fasantuppen som ruvar på äggen? frågade jag dottern som slutit upp för att titta på djurshowen.
Vi funderade tyst båda två, men kom inte på något svar. Det är ju inte helt otroligt att man även i fasanernas värld har justerat jämlikhetsplanen så att pappan blir mer involverad i sina arvingar.
Men nej då. Det var ju lite optimistiskt tänkt av mig. För när jag nu på morgonen granskade platsen så visade det sig tydligt vad tuppjäkeln egentligen ruvat på.
Precis. Ni kanske tycker det är en skitsak, men jag är personligen väldigt trött på bajs! Väldigt VÄLDIGT less om jag ska va helt ärlig.
Möjligheten finns dock att fasanerna inte kommer tillbaka. Enligt sonen har de (fågelfäna alltså) framförallt ägnat sig åt att picka i sig svampen som oplanerat råkat växa upp på baksidan. Och där finns en poäng. Mig veterligen växer det nämligen bara röd flugsvamp i min gräsmatta. Så... Bon Apetit!
Kommentarer
Trackback