Lillan Hedlunds blogg

Det är strålande vackert väder i Polenlandet och jag är ofantligt nöjd med att ha blivit övertalad att ta en rask promenad i solskenet. Och därmed behövde jag inte ha ett dugg dåligt samvete när jag sedan slängde mig på solsängen och bara njöt för en stund.

Men det är inte alla som tar chansen att tanka lite solenergi.
Ringde hem till sonen för att kolla hur han mår och har det. Ibland är de där samtalen verkligen fattiga...

Jag: Hej! Det är mamma! Sov du?
Sonen: Nej.
Jag: Vad gör du då?
Sonen: Sitter vid datorn.
Jag: Vi har strålande vackert väder i Polen, hur har ni det där hemma?
Sonen: Bra.
Jag: Så ni har också vackert väder?
Sonen: Ja.
Jag: Ska du gå ut något då?
Sonen: Nej.
Jag: Har du ätit då?
Sonen: Ja.
Jag: I går också?
Sonen: Jaha. Trodde du menade igår.
Jag: Så du har inte ätit idag?
Sonen: Nej.
Jag: Kan inte du vara snäll och gå ut och tömma brevlådan? Jag tror att både fredagens post och lördagens tidning ligger kvar. Kan du göra det?
Sonen: Mmmm.
Jag: Jaha... Glöm inte ställa mobilen på väckning imorgon så du inte missar tåget till skolan.
Sonen: Mmmm.
Jag: Nä men då så, då får du ha en bra dag då?
Sonen: Okej, hej.
*klick*

Givande samtal? Inte direkt va. Men jag är ändå nöjd med att jag lyckats få sonen att lämna huset. Om än så bara för att tömma brevlådan...