Kod 1000
Både dottern och jag har haft en ledig dag i dag och bestämde oss för att åka tillsammans till Ikea. Jättemysigt att få en riktig mor & dotter dag! Händer ju inte så ofta längre.
Väl framme på det stora möbelvaruhuset hade vi så mycket att prata om att vi nästan glömde bort vad vi var där för. Men efter lite fika så gick vi loss bland husgeråden. Eller skulle ha gjort det om inte en högtalar-röst förstört allt för oss.
- Viktigt personalmeddelande! Viktigt personalmeddelande! Kod 1000!
Jag och dottern tittade på varandra. Skrattade lite och fortsatte strosa mellan hyllorna. Då upprepades meddelandet igen. Nu blev vi ju riktigt nyfikna!
- Tror du det är koden för grovt rån? frågade jag dottern.
- Ja, inte vet jag, men kolla personalen, svarade dottern och nickade mot de blå/gul klädda personerna i vår omgivning.
Och mycket riktigt så hände något. Några gick raskt mot närmaste utgång. Andra sprang. Det var som om något osynligt dragit fram och bara sög upp all personal genom varenda befintlig dörr. Och hela tiden upprepades det viktiga kodade personalmeddelandet i högtalaren.
Om vi blev oroliga? Nä, det fanns inte på kartan. Däremot blev vi sjukt nyfikna på vad kod 1000 betyder! Vi spekulerade hej vilt, men insåg ju båda två att det egentligen måste vara fråga om någon form av övning. Plötsligt kunde vi inte alls fokusera oss på att handla - vi ville bara ha svar på koden! Och sen, efter typ en kvart, tjugo minuter så kom ett nytt meddelande:
- Ett personalmeddelande, kod 1000 har upphört.
- Nu! Nu måste de gå ut med ett kundmeddelande och berätta vad de sysslat med, sa jag till dottern.
Men gjorde de det? Nä. Icke sa nicke. Inte en förklaring - ingenting. Det är så taskigt mot oss nyfikna själar att man kan ruttna ihop för mindre. Men de får skylla sig själva. Bara för att vi fick fullt upp med att försöka knäcka koden så glömde vi bort att handla allt sådant där onödigt pryttel som man alltid får med sig från Ikea. Så man kan väl konstatera att våra plånböcker mådde bra av det där kodade meddelandet. Men jag kan ju inte för mitt liv tro att det var möbeljättens avsikt, att göra kunderna så nyfikna att de glömmer handla...