Lillan Hedlunds blogg

Fråga mig inte varför, men jag har fått Noice på hjärnan. Alltså inte oljud, utan det där 80-talsbandet. Okej, det kanske är oljud - men ändå - låtarna rullar oavbrutet i huvudet på mig. Lite underligt eftersom jag inte var något Noice-fan. I mitt flickrum var väggarna tapetserade med konkurrenten Gyllene Tider.

Nåväl. När jag fick klart för mig att dottern inte kände till musiken spelade jag häromdagen "En kväll i tunnelbanan" högt för henne i bilen. Tyckte att den borde passa henne som jobbar på Banverket. Eller Trafikverket som hennes arbetsgivare numera heter.
Dottern verkade dock måttligt imponerad av musikvalet som jag tyckte skulle passa som hennes signum.

Men skam den som ger sig! Så när hon kom över på middag häromkvällen fick hon samma smakprov en gång till. Men nu bara som skönsång (?) i köket av sin mor.
Högt och ljudligt tog jag ton.

- Tåget... Glider in på stationen, skrålade jag inlevelsefullt.
- Det heter inte stationen längre, kontrade dottern lugnt från kökssoffan där hon satt och försökte få ihop en spellista på Spotify åt sin far.

Jag kom av mig. Men tog ny sats, nu med modifierad sångtext.
- Tåget... Glider in på perrongen...

Längre hann jag inte förrän dottern tittade upp, flinade lite och förtydligade:
- Det heter driftplattform nu förtiden.

Jaha. Och så dog den gamla slagdängan. Tänk att Banverket inte bara klarat av att avliva tågtrafiken i vinter, nu har de även lyckats döda en 80-talsklassiker. Inte konstigt att de bytt namn till Trafikverket. På något vis måste de väl undkomma alla onda tankar som namnet Banverket associeras med efter den här vintern. Men att de behövde gå så långt som att byta ut tågstationerna till driftplattformar kan jag väl tycka är lite väl magstarkt. Men vad vet jag? Jag jobbar ju inte med tåg...