Godmorgon kvarteret!
Ny dag. Ny erfarenhet. För både mig och grannarna... Strax efter klockan sju i morse visade det sig att min bil faktiskt har larm som väldigt högljutt önskade godmorgon till hela kvarteret...
I går när en super-duper trevlig bärgningskille var här på besök för att hjälpa mig starta min bil frågade han om jag har larm på bilen.
- Eurhm... Jag vet inte... Eller jag tror det... Eller kanske inte... Jo... Det har jag nog, svamlade jag förvirrat.
- Stäng av det då, instruerade han mig vänligt.
Jag stod bara tyst och tittade på honom innan jag tog mod till mig och ställde frågan jag faktiskt inte visste svaret på.
- Hur då?
Nu var det här en trevlig bärgare som mycket pedagogiskt tog min bilnyckel och visade att när man trycker på låsknappen så går larmet igång och när jag trycker på "öppna bil"-knappen så stängs larmet av.
Behöver jag säga att jag kände mig som en idiot.... Mitt ynka försvar är att jag faktiskt egentligen inte trodde att jag har något larm. Har ju aldrig hört något i alla fall.
Efter lite starthjälp fick jag instruktionen att köra bilen oavbrutet en timme.
- Sen är batteriet fulladdat. Du behöver inte åka till verkstan, bara du kör en timme, förklarade bärgningsmannen och underströk sedan också att jag INTE fick stanna på vägen för en glasspaus eller lite shopping.
- Bilen måste vara igång en timme, sa han och spände ögonen i mig.
Så jag ställde mobilen på ringning och körde sedan planlöst omkring genom Södertälje, förbi trogna gamla badsjön Tullan, passerade dotterns gamla arbetsplats på Viksbergs golfklubb, åkte förbi min mormor (utan att stanna o fika...), svängde förbi min jourkollega (utan att stanna och fika...), rundade kvarteret runt lillasyster, tog gamla riksettan ner mot Järna, en lov ut mot Mörkö och så hem via Järna. Blev en tur på 1,5 timme.
Sen funkade bilen! Men inte länge... När jag skulle hem från stan på kvällen var den tvärdöd igen och mamma fick agera starthjälp. Och nu imorse smög jag ut för att testa om bilen kanske ändå inte hade lite liv i sig. Och det kan jag ju konstatera att den har. Nä, den gick inte att starta. Men så fort jag vred om nyckeln började bilen tjuta vilt - och som jag redan förklarat är jag inte helt haj på hur man får av ett larm jag egentligen inte trodde jag hade.
Men nu vet jag (och grannarna) - min bil är utrustad med larm. Godmorgon kvarteret! Nu blir det verkstadsbesök innan det vid lunch är dags att återgå till jobbet efter sju härliga lediga veckor. Höstterminen kunde ju onekligen ha fått börja bättre...