Lillan Hedlunds blogg

Vilken helg... Jag fattar inte att jag faktiskt sitter hemma vid mitt eget köksbord igen.

Jag som bara ville ha en underbar drömhelg med min kompis och hennes familj på Västkusten. Men det blev ju inte riktigt som vi hade tänkt.
Jag skulle åka tidigt, tidigt med tåg till Göteborg i fredags morse. Sen skulle min kompis möte upp mig vid 10-snåret. Vi skulle flukta lite i butiker och äta lunch innan vi åkte hem till deras nybyggda hem utanför Ljungskile. Och sen skulle vi ha en härlig lång lördag innan jag tog tåget hem på lördagskvällen.

Jodå. Jag kom iväg till Götet. Rullade in på station bara 30 minuter sen. Prisade min egen framförhållning att ta första avgången från Stockholm. Okej. Det var snökaos hemma när jag drog, och bilresan till tåget tog närmare 40 minuter istället för 10. Men det gick ju! Men inte för min kompis... När hon och hennes sambo skulle åka hemifrån på morgonkvisten var deras väg borta. Japp. Helt borta. Gick inte se vad som var åker och vad som var väg. Inte ens deras 4-hjulsdrift bet. De var insnöade.
Inte hela världen tänkte jag, låste in väskan på stationen och gjorde Nordstan själv ett par timmar. Fram emot eftermiddagen uppstod dock dilemmat. Skulle jag vända och ta tåget hem, eller försöka ta mig till kompisen själv. Tillsammans kom vi på den perfekta lösningen!
Jag hoppade på ett skutt-tåg till Ljungskile. Därifrån skulle jag ta taxi så långt det gick och så skulle kompisen hämta mig med pulka och så kunde vi knata de återstående två kilometrarna till deras hem. Ja, alltså. Hon skulle inte dra MIG i pulkan (även om jag unnat mig 1:a klass hela vägen) utan väskan som vägde bly (eller vad nu ett par flaskor vin väger).

Sagt och gjort. Strax före tre klev jag av tåget i ingenstans. Även kallat Ljungskile. Samtidigt kom bonden och plogade kompisens väg och vips kunde vi skippa både taxi och pulka. Blev en härlig kväll till slut! Gud vad min kompis är duktig på att laga mat!!! Och efterrätt och kakor till kaffet ska vi inte tala om! Som jag njutit!

Men sen skulle jag ju hem... Men tjena, det gick ju. NOT!
Mitt tåg från Uddevalla var inställt hela dagen. Efter en och en halvtimme i telefonkö hos SJ hade jag bokat om så jag kunde åka från Göteborg istället. Men liksom dagen innan så var vägen utanför som bortblåst. Vi fick gräva oss en vändplats i snöstormen och snällt ta oss hem igen. Bara för att upptäcka att mitt tåg till Göteborg ändå var inställt. Förresten så gick Göteborgståget till Stockholm också upp i snörök.

Nu tog det drygt 3,5 timme för att komma fram till SJ. Gud vad jag kände mig trevlig och social med min vän och hennes familj... Eller inte... All vår kvalitetstid fick läggas på statens järnvägar. Fy katten...
Fick till slut ett nytt tåg i dag 11:42. Kom tack o lov till stationen i Gbg, bara för att upptäcka att det var inställt. Liksom ALLA andra avgångar. Men när jag stod där med min kölapp med 85 resenärer före mig i biljettkön hörde jag plötsligt hur de ropade ut en avgång till Stockholm. Kvinnan i biljettluckan tittade på mig och väste:
- Ska inte du till Stockholm? Spring ut och kolla om du får åka med!
Hon hade småpratat lite med mig tidigare och visste att jag hade varit på väg i nästan ett dygn.
- Men, du sa ju att det är fullt, stammade jag.
- Spring ut och kolla, väste hon tillbaka.

Gissa om jag sprang... Tack och lov var vinet slut och väskan väsentligt mycket lättare.
Och jodå. Jag fick åka med. Alla som ville fick åka. Platsbiljetterna gällde dock inte utan det var fri sittning. Så jag rusade in och slängde mig ner i första klass. Då slog det mig att jag faktiskt inte hade biljett. Hann ju aldrig hämta ut den... Så där satt jag på det enda tåg som gick i typ hela Sverige, men utan biljett. Inte likt fru Hedlund att planka sig till Stockholm. Men min ursäkt är att jag var desperat. Hysteriskt desperat!

Och nu är jag hemma. Äntligen hemma. Och tänker att jag ändå hade tur. Jag hade tur som inte kom med tåget till göteborg på lördagen. För även om mitt Göteborgståg blev inställt så hade jag ju hamnat på nästa, och det hade visst tillbringat hela natten ute på igensnöade spår utan vatten och mat... Och framförallt jag har tur som har så goa och gästvänliga vänner som har passat upp på mig, gödit mig och bjudit på många skratt under helgen. Och jag har tur som har en så underbar mamma! Inte nog med att hon hämtade min bil i ottan i fredags. Hon hämtade mig vid tåget i dag och bjöd sedan på en underbar söndagsmiddag.

Men drömhelgen blev onekligen inte riktigt som jag hade tänkt mig.... Den gick liksom upp i snö.