Lillan Hedlunds blogg

Sitter och sneglar på chokladasken. I dag har jag försökt smygstarta mitt nya liv. Sallad till lunch (eller middag eller vad man nu ska kalla det när jag äter på jobbet), minimorötter och banan som mellis och morotsjuice till dryck. Och så en jäkla massa automatkaffe på det. Inte konstigt att jag är sötsugen så in i bomben.

Och jag skulle faktiskt kunna öppna chokladasken och bara ta mig ett smakprov, kan ju inte vara hela världen liksom. Okej. Egentligen är asken med geisha-praliner inköpt som en liten "tack-för-hjälpen" gest till vår post- och blomvakt som gjorde en förträfflig insats (hrm) när jag och maken var på vår minisemester i Berlin.

"Vakten" (som vi kan kalla vederbörande för) hade ett verkligt tungt uppdrag. Under min nästan veckolånga frånvaro från hemmet skulle "Vakten" vid ett - ETT - tillfälle ta in posten och tidningen och om det behövdes skvätta lite vatten på blommorna.
När vi kom hem i går kväll såg jag redan när vi svängde runt hörnet i kvarterat hur sprängfylld brevlådan var med blöta tidningar (som torkat till ihopknölad pappersmassa), nertryckta räkningar och reklam som vällde ut på alla bredder. Och blommorna var döda... Eller nåja. Livlösa i alla fall.
- Neeeeeeeej!!!!!! Jag VISSTE att det var något jag glömt!!!!! tjöt "Vakten" i telefonluren.

Nähä? Säger du det?

Nu var det väl i och för sig inte hela världen. Å andra sidan är jag ju glad att "Vakten" kom ihåg att skjutsa sonen till tågstationen tidigare i veckan. Och man får ju liksom vara glad för att ett uppdrag av två under en vecka blir framgångsrikt :)

Men nu återstår frågan: Ska jag ta mig ett smakprov eller inte av "Vaktens" tack-för-hjälpen-choklad. Hrm... Jag har ju ungefär lika god karaktär som "Vakten" har gott minne. Och om det nu är jag som har spritt de här generna så kanske jag bör vara lite ödmjuk och inte låta postvakten gå chokladlös härifrån i veckan när vederbörande med respektive förhoppningsvis kommer på middag ;)
Äsch! Jag tar en Riesen-kola medan jag funderar!