Flåsräknare
Pust. Sitter och flåsar ut vid köksbordet. Det här kommer inte bli någon lätt match...
Jobbet har dragit igång en stegräknartävling. Egentligen drog den igång i går, den 1 maj, och ska pågå till sista september (tror jag). Och jag har anmält mig. Inte för att tävla mot någon annan, skulle aldrig falla mig in. Nä, för mig handlar det om att kicka igång mig själv och utmana mig själv. Jag tror att det här kan vara ett förträffligt sätt.
Grejen är dock att man måste röra sig, och det är ju inte riktigt min starka sida. Vilket också bevisades när jag nu på eftermiddagen registrerade mig för att delta i "tävlingen". Det fanns en frivillig kolumn där man kunde fylla i längd och vikt. Eftersom jag har dålig koll på vad jag väger sprang jag upp och plockade fram vågen. Nu förstår jag varför jag tycker att magen vuxit... Jag har typ gått upp åtta kilo! Har inte vägt så här mycket sen i övre tonåren! Ja ja ja, jag vet. Jag är inte "tjock". Men jag ser onekligen inte längre ut som jag gjort. Och egentligen har jag inget emot siffrorna på vågen, det är bullen ovanför byxlinningen som jag inte uppskattar.
Men strunt i det! Nu ska jag i alla fall försöka göra något åt både den och flåset.
Som en schysst uppladdning inför det här har jag tillbringat helgen i Polenlandet med maken och goda vänner. Vi har ätit och druckit gott. Blivit ompysslade på SPA och ätit ännu mer gott. Det närmaste jag har kommit något som kan kallas motion var väl de där timmarna vi tillbringade på 80-tals discot Vikinga. Fast jag vet inte om det gills när man släcker törsten med alkoholhaltig dryck... Kul var det i alla fall! Så jag kan inte annat än påstå att jag laddat upp för stegräknartävlingen med att först njuta av livets goda under en långhelg.
Och nu har jag hängt på mig stegräknaren. Eller flåsräknaren som jag döpt om den till.
Den fick mig nämligen onekligen att börja flåsa. Kunde knappt andas när jag närmade mig slutet på min eftermiddagspromenad. Och lite besviken är jag... Blev inte mer än lite drygt 5000 steg. Nästan så jag funderar på att ta en liten kort kvällspromenad också. Men risken är väl att det resulterar i att jag inte kan röra mig imorgon istället och då tappar jag ju lite av poängen.
Spännande är det i alla fall, ska bli kul och se om jag kan förbättra mig själv. Och vem vet, en dag kanske jag inte behöver kalla den flåsräknare :)
Jobbet har dragit igång en stegräknartävling. Egentligen drog den igång i går, den 1 maj, och ska pågå till sista september (tror jag). Och jag har anmält mig. Inte för att tävla mot någon annan, skulle aldrig falla mig in. Nä, för mig handlar det om att kicka igång mig själv och utmana mig själv. Jag tror att det här kan vara ett förträffligt sätt.
Grejen är dock att man måste röra sig, och det är ju inte riktigt min starka sida. Vilket också bevisades när jag nu på eftermiddagen registrerade mig för att delta i "tävlingen". Det fanns en frivillig kolumn där man kunde fylla i längd och vikt. Eftersom jag har dålig koll på vad jag väger sprang jag upp och plockade fram vågen. Nu förstår jag varför jag tycker att magen vuxit... Jag har typ gått upp åtta kilo! Har inte vägt så här mycket sen i övre tonåren! Ja ja ja, jag vet. Jag är inte "tjock". Men jag ser onekligen inte längre ut som jag gjort. Och egentligen har jag inget emot siffrorna på vågen, det är bullen ovanför byxlinningen som jag inte uppskattar.
Men strunt i det! Nu ska jag i alla fall försöka göra något åt både den och flåset.
Som en schysst uppladdning inför det här har jag tillbringat helgen i Polenlandet med maken och goda vänner. Vi har ätit och druckit gott. Blivit ompysslade på SPA och ätit ännu mer gott. Det närmaste jag har kommit något som kan kallas motion var väl de där timmarna vi tillbringade på 80-tals discot Vikinga. Fast jag vet inte om det gills när man släcker törsten med alkoholhaltig dryck... Kul var det i alla fall! Så jag kan inte annat än påstå att jag laddat upp för stegräknartävlingen med att först njuta av livets goda under en långhelg.
Och nu har jag hängt på mig stegräknaren. Eller flåsräknaren som jag döpt om den till.
Den fick mig nämligen onekligen att börja flåsa. Kunde knappt andas när jag närmade mig slutet på min eftermiddagspromenad. Och lite besviken är jag... Blev inte mer än lite drygt 5000 steg. Nästan så jag funderar på att ta en liten kort kvällspromenad också. Men risken är väl att det resulterar i att jag inte kan röra mig imorgon istället och då tappar jag ju lite av poängen.
Spännande är det i alla fall, ska bli kul och se om jag kan förbättra mig själv. Och vem vet, en dag kanske jag inte behöver kalla den flåsräknare :)
Kommentarer
Postat av: Anonym
Skaka den lite och vinn
Postat av: Lillan
Ha ha ha!!! Men eller hur? För det skulle göra mig till den sunda och goda person jag inte är idag...
Trackback